Herr talman! Jämställdhet är en demokratifråga.
Demokratin bygger på en människosyn som betonar
alla människors lika värde. Det innebär att varje
människa har rätt att kräva respekt för sin integritet,
för sin rätt att välja inriktning på sitt liv och för sin
rätt att uttrycka sina åsikter även om de inte samman-
faller med majoritetens. I teorin finns den jämställdhe-
ten mellan majoritets- och minoritetsgrupper och
mellan kvinnor och män. I praktiken vet vi att det inte
står lika bra till.
När det gäller jämställdhet mellan kvinnor och
män är hemmen och skolan de platser som är viktigast
för att påverka utvecklingen. Förebilder påverkar
mycket mer än ord. Det säger sig självt att om barn
och ungdomar befinner sig i en enkönad verklighet i
förskolan och skolan ända till dess att de kommer upp
på högstadiet påverkar det i sig deras syn på mäns och
kvinnors olika roller i samhället. Men det ger dem
inte heller möjlighet att utveckla sin egen personlighet
genom att identifiera sig med människor av båda
könen. Därför är en jämnare könsfördelning bland
personalen i förskolan och på skolans alla stadier
nödvändig.
Men jämställdhet handlar om så mycket mer än
jämn könsfördelning. När flickor på ett nedsättande
sätt kallas för olika könsord, vilket är alltför vanligt i
dag, kan det leda till en förvrängd syn på kvinnlighet
och kvinnans värde över huvud taget. Användande av
könsord som tillhygge måste motarbetas överallt där
det förekommer. I skolan bör det inte få förekomma
över huvud taget.
Att flickors utseende kommenteras hela tiden, och
att de förebilder som finns i reklam- och artistvärld
blir norm leder också till en hård press på flickorna.
Skönhetsoperationer bland unga flickor, 15-29 år, har
ökat kraftigt. Det är ett tecken på den press som flick-
or utsätts för. Anorexi och bulimi är ett annat exem-
pel. Här har skolan en oerhört viktig roll i att stärka
både flickors och pojkars självkänsla.
Det är också viktigt att flickors och pojkars olika
sätt att uttrycka sig, både med ord och i kroppsspråk,
uppmärksammas mer. Undersökningar visar, och
erfarenheten säger också, att pojkar ofta dominerar i
en klassrumssituation. Bara medvetenheten om att det
är så kan leda till större uppmärksamhet från lärarnas
sida. Det är nödvändigt att flickorna lockas ut på plan
och lär sig att deras åsikter och inlägg behandlas lika
seriöst som pojkarnas. Både olikheter och likheter
mellan könen måste lyftas fram på ett positivt sätt
inom olika områden i skolan.
Kvinnor och män uttrycker sig på olika sätt och
använder bilder och referenser på olika sätt även i
skriven text. Därför är det viktigt att det finns läro-
böcker där text och innehåll påverkats av både ett
kvinnligt och ett manligt språk och förhållningssätt.
Riksdagen kan ju inte besluta om fler kvinnliga läro-
boksförfattare. Men vi kan bidra till att mansdomi-
nansen bland författarna i litteraturlistorna vid olika
utbildningsinstitutioner uppmärksammas. Därmed kan
vi förhoppningsvis öka medvetenheten om vikten av
en jämnare könsfördelning bland de författare som
väljs ut när det finns både kvinnor och män att välja
mellan. På sikt tror jag att detta är en viktig del av
förändringen av skolans arbete med jämställdhet.
Jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 4
under mom. 3.