Herr talman! För några år sedan började debatten
om ungdomsvåld på allvar i samhället. Det blev en
sådan intensiv debatt att man t.o.m. hade en särskild
direktsänd debatt från riksdagen. De som såg möjlig-
heten kunde som goda politiker ta tillfället i akt och
engagera sig mycket i den här frågan. Barn och ung-
domar har ju faktiskt drabbats värst av den ekonomis-
ka krisen i Sverige.
När man pratade om ungdomsvåldet var diskus-
sionen i huvudsak inriktad på våld som unga män
utför, dvs. slagsmål, överfall, rån. Den allmänna för-
klaringen, den förklaring som märktes mest, var fak-
tiskt att ungdomarna slogs därför att det var någonting
som var fel i samhället.
Men om någonting är fel i samhället, varför är det
bara killarna som uppmärksammas? Vad händer med
alla flickor? Jag och många med mig har anledning att
tro att unga kvinnor i huvudsak inte utövar våld mot
andra när de reagerar mot sin omgivning. De reagerar
med våld mot sig själva. Jag har skrivit en motion
som handlar om unga flickors situation. Jag anser att
det är angeläget att särskilt lyfta fram vissa problem
som flickor drabbas av i skolan i högre utsträckning
än pojkar.
Det är svårt att veta om det finns anledning att va-
ra oroligare i dag än för 10 år sedan angående jäm-
ställdhetsutvecklingen i skolan eller om vi har blivit
mer observanta. Hur som helst kan vi konstatera att
det finns allvarliga problem som vi måste ta itu med.
En del av de problemen har redan nämnts här,
t.ex. att flickor och pojkar har olika möjligheter att
tillgodogöra sig undervisningen oavsett begåvning.
Men det finns också andra problem som bör upp-
märksammas. Jag skall ta ett exempel. 1995 genom-
förde Ulla Marklund i Stockholm en skolhälsounder-
sökning. Det finns fler undersökningar bland Stock-
holms skolors elever och bland landets alla elever
som visar att flickor i klart högre utsträckning än
pojkar lider av stressrelaterade besvär. Det gäller
både på högstadiet och på gymnasiet. De besvär man
pratar om är illamående, magont, huvudvärk och
sådana saker som att flickor spyr i betydligt högre
utsträckning än killar.
Det är förstås bara en del. Men man kan fråga sig
varför det finns en sådan tydlig könsfördelning bland
unga människor redan i den åldern när det gäller den
här typen av problem som vi vet i ett senare skede
kommer att kosta samhället miljarder.
Man har också uppmärksammat andra problem
som t.ex. anorexi och bulimi. I dag vet vi att bantning
bland barn är ett betydligt vanligare problem än vad
vi någonsin trott tidigare.
En studie som genomfördes i England visar att
bantning och missnöje med den egna kroppen på
grund av att man tyckte att man var för tjock var van-
ligt ända ned i skolåldern, dvs. att förskolebarn redan
hade en klar och tydlig bild av hur illa de själva pas-
sade med schabloner. I Stockholm visar en chocke-
rande undersökning att inte mindre än 20 % av 11-
åringarna har bantat någon gång eller är missnöjda
med sin kropp. En överväldigande del av dem är
flickor.
Ätstörningar är ett betydligt hot för unga flickor.
Anorexia nervosa är en av vår tids allvarligaste sjuk-
domar just därför att det finns så dålig behandling i
dag.
Det har tidigare talats om att flickor tystas, att det
börjar tidigt och att flickor har mindre möjligheter än
pojkar att breda ut sig. Det har också talats om
okvädningsord som riktas mot flickor.
Jag tycker att vi kan sammanfatta det här i det ord
som jag hoppas att vi skall använda mer, nämligen
könsmobbning i skolan, dvs. att tjejer mobbas i sko-
lan just därför att de är tjejer. Det är en mobbnings-
form som lärare ofta inte är beredda att ta itu med. De
har ingen bakomliggande förberedelse eller träning att
ta itu med den här formen av mobbning. Inte undra på
det när det är så stora problem att ta itu med den van-
liga formen av mobbning. En individ i varje klass
drabbas av mobbning i stor utsträckning.
Flickorna i skolan är inte fredade vare sig från si-
na skolkamrater eller från lärare. Det är oerhört svårt
för unga tjejer i dag att hävda sig och sin självstän-
dighet när det gäller rätten till integritet och sin egen
kropp.
Det här kommer att ge genomslag senare i samhäl-
let. Ett privat konsultföretag presenterade i augusti
1997 en studie som visade att unga kvinnor i åldern
18-23 var den grupp som i särklass hade svårast att
säga till på sin arbetsplats mot missförhållanden.
De här problemen är självklart sådana som kom-
mer ifrån samhället i övrigt. När i princip alla unga
män har läst en porrtidning när de går ut högstadiet -
vi har över 300 000 porrtidningsläsare i Sverige varje
dag - är det inte heller att undra på att vi får den här
typen av uppfattningar flickor och pojkar emellan.
Porrtidningarna har blivit grövre. I dag är dagens
flicktidningar, exempelvis Veckorevyn, lika "grova"
som de tidningar som klassades som herrtidningar i
början av 70-talet. Det betyder att hela skalan har
flyttats. Dagens porrtidningar innehåller alltså en
utstuderad kvinnoförnedring och ett utstuderat våld
mot kvinnor som jag tycker att vi bör reagera starkare
på.
I höstas skrevs en flerpartimotion angående själv-
mord bland unga kvinnor. Det är ytterligare ett pro-
blem, men det är litet mer specifikt, så jag skall inte
gå in på det närmare.
Vilka specifika åtgärder kan man föreslå för att
hjälpa tjejer i skolan? Tanken på könsseparerad un-
dervisning har tidigare avvisats här. Jag delar i viss
mån tanken att det är inte en bra långsiktig lösning,
men det är en bra kortsiktig lösning i vissa lägen för
att lösa en speciellt problematisk situation.
Eftersom jämställdhet skall genomsyra hela skol-
undervisningen kan det också bli så att den inte ham-
nar någonstans. Det naturligaste vore att föra in jäm-
ställdhetsfrågorna i sexualundervisningen. Där skulle
man kunna ha utförliga diskussioner kring könsroller,
kvinnovåld, sexualiserat våld, kroppsuppfattningar
och kroppsfixering.
Jag anser att det är dags att utveckla sexualunder-
visningen, som för övrigt är mycket bra i Sverige i ett
internationellt perspektiv, och helt enkelt komplettera
den med någon form av genuskunskap eller jäm-
ställdhetsarbete.
Jag anser också att det bör vara möjligt för unga
flickor i skolan att få lära sig feministiskt självförsvar.
Det är ingen ny kampsportsform, om nu någon trodde
det. Feministiskt självförsvar bygger på tanken för-
svar från en kvinnas eller en flickas perspektiv. Det
handlar lika mycket om ett psykologiskt självförsvar
som ett fysiskt sådant.
Jag hoppas att sådana här tankar, även om de kan
verka litet udda i dag, får fortsätta att gro. Jag vet att
det finns andra än de som sitter och gäspar i denna
kammare som är väldigt engagerade i det här proble-
met. Vi kan t.ex. nämna den artikelserie som var i
Expressen för inte så länge sedan, och som jag tror att
flera av er tog del av, och den konferens som Lärar-
förbundet anordnade i höstas tillsammans med
SAMS, en samarbetsorganisation för kvinnoorganisa-
tioner, som hette Starka flickor och som särskilt lyfte
perspektivet flickors problem i skolan.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservation 7
under mom. 7 och 8.