Herr talman! I tisdags hade socialförsäkringsut-
skottet en offentlig hearing om rehabilitering. Profes-
sor Åke Nygren från Karolinska institutet med fors-
karekolleger redovisade sina undersökningar om
rehabilitering gällande tre avgörande diagnosområden
- hjärtsjukdomar, astma och smärttillstånd i nacke,
skuldror m.m.
Det var intressanta resultat. Bl.a. fick vi höra att a
och o för en lyckad rehabilitering är att den sker
snabbt och att det finns motivation hos patient och
läkare. Siffror visade också att patienten ofta var mest
positiv till rehabilitering och också hade de mest
realistiska föreställningarna om vad som skulle kunna
åstadkommas. Naturligtvis kan här finnas faktorer
som är beroende av varandra. Vilja kan som bekant
försätta berg. En väl motiverad patient kan åstad-
komma resultat som läkare lätt bedömer som osanno-
lika.
Vilken allmän slutsats bör vi kunna dra av de
forskningsresultat som redovisades? Jo, att en fram-
gångsrik rehabiliteringsverksamhet i grunden inte är
ett organisatoriskt problem utan ett problem som
börjar ute i verksamheten i rehabiliteringens vardag.
Att dra vattentäta skott mellan medicinsk och arbets-
livsmässig orientering är inte framgångsrikt. Att göra
rehabiliteringsverksamheten strömlinjeformad är
antagligen inte heller särskilt lyckat.
När lyckade resultat är beroende av människors
vilja och motivation - naturligtvis tillsammans med
bästa möjliga kunskaper m.m. - måste många blom-
mor tillåtas blomma. Det är på denna punkt vi mode-
rater anser att regeringens förslag om försäkringsme-
dicinska utredningar utgår från fel filosofi.
Propositionen som är behandlad i SfU8 föreslår
bl.a. en omstrukturering av RFV:s sjukhus i Nynäs-
hamn och i Tranås. Sjukhusen har redan arbetat med
att förändra och förbättra sin verksamhet. Föränd-
ringsarbetet har på många sätt varit framgångsrikt.
Det kan och bör drivas längre. Att göra en stor orga-
nisatorisk ändring nu motverkar däremot den nöd-
vändiga motivationen att bli bättre och mer effektiv i
den ekonomiskt och mänskligt så viktiga rehabilite-
ringverksamheten.
RFV:s sjukhus i Nynäshamn har två program som
uppskattas av patienter eller f.d. patienter. De har alla
brev och namnlistor visat. Det ena gäller hjärtrehabi-
litering och det andra övervikt. De två programmen
går egentligen in i varandra. En god hjärtrehabilite-
ring kräver livsstilsförändringar, bl.a. viktreduktion. I
Sverige har vi ont om behandlingscentrum för över-
vikt.
Det är därför viktigt att behålla den kunskap, erfa-
renhet och kapacitet som RFV:s sjukhus utvecklat.
Verksamheten drivs redan i bolagsform, och dess
självständighet och utvecklingsförmåga skulle stärkas
om den överfördes i privat regi. Varför är ägandefor-
men av betydelse? Jo, för att den decentraliserar an-
svaret till dem som bäst kan förbättra verksamheten,
därför att de står den närmast, känner till den bäst och
vet var problemen finns. Kort sagt är deras motiva-
tion störst att nå bättre resultat till fördelaktiga kost-
nader.
Av denna anledning föreslår vi i reservation 2 att
de försäkringsmedicinska utredningarna m.m. skall
följa det alternativ som RRV förordar i sin remiss till
NYTRA-utredningen, nämligen att försäkringskassan
skall köpa rehabiliteringskompetens där den finns,
dvs. både från den offentliga och privata vården. Vi
kan inte biträda propositionens förslag om verksam-
heten vid RFV:s sjukhus. Det utvecklingsarbete som
påbörjats bör fullföljas och i slutändan leda till att
verksamheten blir självständig, dvs. privatiseras. Jag
yrkar bifall till reservation 2. Våra ställningstaganden
leder till följande ändringar i förhållande till rege-
ringens proposition, nämligen att regeringens förslag
om fördelning av medel och ändrat huvudmannaskap
avstyrks.
Forskningen inom rehabiliteringsområdet berörs i
propositionen, men förslagen är inte radikala nog. För
att garantera forskning och utveckling inom det för-
säkringsmedicinska området behövs basresurser i
enlighet med vad som framförs i NYTRA-
utredningen. Finansieringen bör kunna ske med hjälp
av medel från folkpensionsfonden. Jag yrkar bifall till
reservation 4.
Rehabiliteringsarbete är en mångfasetterad verk-
samhet. Ett lyckat resultat kräver hög medicinsk stan-
dard, snabba diagnoser, ett minimum av köer till vård
och rehabilitering. En dålig rehabiliteringsverksamhet
är dyrbar, eftersom den leder till onödiga förtidspen-
sioner, långa sjukskrivningsperioder och försämrad
ekonomi och livskvalitet för den enskilde. En omför-
delning mellan olika trygghetssystem har visat sig ge
positiva resultat enligt FINSAM-utredningen, vars
förslag bygger på organisatoriskt samarbete mellan
försäkringskassorna, landstingen osv. Vi anger också
att det kan finnas ett alternativ med mindre organisa-
toriska komplikationer. Det berörs i reservation 5.
Arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar berörs i re-
servationerna 8 och 10. I reservation 10 påpekar vi att
vi måste ändra avgiftsuttaget i enlighet med förslaget
i AGRA-utredningens betänkande för att inte miss-
gynna småföretagen som drabbas av slumpmässiga
variationer på ett helt annat sätt än större företag.
Samma problem behandlas i Vänsterns och Mil-
jöpartiets motioner och i reservation 11. Om de vill
uppnå resultat - vi ger ett konkret förslag om hur man
kan få en proposition - borde de stötta oss för att visa
att de verkligen menar allvar med sin positiva småfö-
retagarpolitik. Annars handlar det väl mer om mun-
väder och inte om att man vill uppnå resultat.