Fru talman! Jag vill kommentera frågan om hu-
vudmannaskap.
Jag försökte i mitt anförande visa att rehabilitering
är en sådan mångfasetterad verksamhet, att det inte
går att lösa problemen i den organisatoriska ändan
utan man måste se på hur arbetet bedrivs i verklighe-
ten. Då finner man att rehabilitering kräver en förfär-
lig mängd ingredienser, medicinska kunskaper, kun-
skaper om arbetsmarknaden, att skapa bra kontakter
mellan patient och läkare osv. Motivation är en avgö-
rande faktor.
Det är fel att försöka börja med att samordna allt.
Det behövs självständiga enheter som kan utveckla
metoder på sitt eget sätt. Kreativitet fordrar faktiskt
olikhet. Det är därför vi föreslår att bolagen skall
privatiseras. Hur det sedan går till med fastigheter
osv. är en rent praktisk fråga. På så sätt kan vi få
många olika sätt att hjälpa folk att rehabiliteras. Om
allt läggs hos en huvudman blir det en central styr-
ning.
Det är en filosofisk motsättning mellan socialde-
mokraternas och moderaternas sätt att se på problem.
Jag vill poängtera att det är denna djupgående skill-
nad som är anledningen till reservationen.
Jag tror att vi har bättre på fötterna än de som vill
centralisera när det gäller motivationsforskning och
forskning för att skapa klimat för utveckling och
nyskapande.