Herr talman! Valter Mutt har frågat finansministern vad han avser att göra för att öka det demokratiska inflytandet över penningutgivning och kreditflöden, för att öka den demokratiska styrningen av Riksbanken, för att se över och utvidga Riksbankens uppdrag till att omfatta mål om social rättvisa och hushållning med naturresurser och för att undvika onödiga räntekostnader vid statlig upplåning.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Precis som de myndigheter som är placerade under regeringen bör myndigheter under riksdagen agera självständigt i sitt beslutsfattande utefter de riktlinjer och principer som styr deras verksamheter. Detta är av sådan vikt för vårt demokratiska system att det är reglerat i grundlagen. Därtill ställer även EU-rätten krav på att beslutsfattarna i en medlemsstats centralbank ska vara oberoende.
I fråga om den demokratiska styrningen av Riksbanken och möjligheten att se över och eventuellt utvidga Riksbankens uppdrag är det en fråga för riksdagen och riksbanksfullmäktige, inte för regeringen.
När det gäller statens räntekostnader är det Riksgäldskontoret som är statens centrala finansförvaltning. I rollen som statens internbank ansvarar Riksgäldskontoret för att de statliga myndigheterna får tillgång till de anslagsmedel och lån som beslutats av riksdagen. Myndigheternas in- och utbetalningar styr hur mycket Riksgäldskontoret behöver låna eller kan amortera på statsskulden.
Genom att samla ansvar och expertis för statens betalningar, statsskuld, garantier, lån och bankstöd hos Riksgäldskontoret får staten en effektiv finansförvaltning.
Regeringen utvärderar vartannat år statsskuldförvaltningen. Den senaste skrivelsen överlämnades till riksdagen i april 2014 (
Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 2009-2013
, skr. 2013/14:196).
Regeringens bedömning är att statens upplåning och skuldförvaltning fungerar väl och bedrivs kostnadseffektivt.