Herr talman! Tack för svaret, ministern!
Jo, jag vet att staten går över Riksgäldskontoret, men den institutionen lånar ju upp på finansmarknaderna.
Jag har fortfarande lite svårt att släppa tanken på att staten vid till exempel tunga infrastrukturinvesteringar skulle kunna undvika räntekostnader genom att så att säga låna av sig själv. När allt kommer omkring är inte detta tom teori, utan under flera årtionden - i vissa fall ända fram till 1970-talet - agerade centralbankerna i Australien, Nya Zeeland och Kanada med flera länder just så och lånade ut pengar till produktiva investeringar vars avkastning återbetalade lånen, så kallade self-liquidating loans.
I den amerikanska delstaten North Dakota finns det än i dag en bank ägd av delstaten, Bank of North Dakota, som agerar på det här sättet och där alltså räntekostnader vid infrastrukturprojekt går tillbaka till statskassan i North Dakota, vilket anses ha bidragit till den här delstatens ovanligt stabila statsfinanser. Bank of North Dakota kreditförsörjer också ett väl utbyggt nätverk av lokala banker som lånar ut till lokal företagsamhet. Banken grundades 1919, delvis utifrån den problematik som Staffan Anger tog upp, att de stora Wall Street-bankerna lånade ut till de stora företagen men inte till det lokala näringslivet.
I snart 100 år har Bank of North Dakota funnits och med två års undantag gått med vinst. Banken har i den här delstaten pressat ned arbetslösheten till en av de lägsta nivåerna i hela USA. Nu är det 14 andra delstater i USA, varav många styrda av republikanerna, som undersöker förutsättningarna för att inrätta en egen delstatsägd offentlig bank.
Jag undrar om finansmarknadsministern har tagit del av framgångshistorien i North Dakota, som väcker stor uppmärksamhet bland ekonomer världen över.
Om EU:s regelverk numera har vingklippt våra centralbankers handlingsfrihet går det givetvis att upprätta nya offentliga banker, precis som skedde i fjol i Storbritannien, där den liberalkonservativa regeringen sjösatte en statlig grön investeringsbank för att bidra till kreditförsörjningen inom nyföretagandet i gröna framtidsbranscher med stor potential som inte hade nått en tillräcklig grad av teknologisk mognad för att helt kunna förlita sig på privat kapital.
Också i Frankrike etablerades häromåret en offentlig investeringsbank, Banque publique d'investissement, BPI, och i Tyskland finns sedan länge den statliga banken KfW, som bland annat spelar en betydande roll för att kreditförsörja den snabba utbyggnaden av förnybar energi.
Vi i Miljöpartiet föreslår i vår budgetmotion nu i vår inrättandet av en svensk grön investeringsbank, och jag skulle gärna vilja höra hur Peter Norman ställer sig till detta förslag.
Sedan till Gunnar Andréns fråga. När Annika Lillemets och jag motionerar om en utredning är det inte så att vi kräver både det ena och det andra, utan vi tycker att detta är intressanta idéer som finns i den internationella debatten, och därför vill vi borra vidare. Sedan får man se vad en utredning, som ska vara brett sammansatt, kommer fram till. Jag kan liksom inte besvara frågan innan utredningen har arbetat klart. Att ställa frågor är vi inte rädda för, utan det tycker vi ska vara tillåtet i en debatt med högt i tak.