Herr talman! Bengt Harding Olson kanske inte
uppfattade min skämtsamhet i det avseendet. Lagut-
skottet kan självfallet bestå av en mängd mycket pro-
fessionella jurister - jag vet också att det finns sådana
där. Därför vore det naturligtvis befängt att bara där-
för att lagutskottet består av förtroendevalda riks-
dagsmän utgå från att utskottet är ett lekmannautskott.
Så är ju inte fallet. På samma sätt blir det med dessa
förtroendevalda revisorer. Många av dem kan ju fak-
tiskt vara professionella revisorer. Varför skall de då
plötsligt kallas lekmän, som ju är ett begrepp som
används i helt andra sammanhang?
Bengt Harding Olson tror nu att det skulle ha varit
problem för lagutskottet att ändra regeringens pro-
position i det här avseendet, men det är ju inga pro-
blem alls. Regeringens förarbete har ju hela tiden
utgått från begreppet förtroenderevisor, alternativt
förtroendevald revisor. Utredningsarbetet skedde med
den utgångspunkten. Tydligen valde man, av någon
outgrundlig anledning, i sista momentet att byta ut det
begreppet. Det kan väl inte vara så att man, som nå-
gon sade, trodde att skriver man förtroenderevisor
skulle det innebära att andra revisorer saknar förtro-
ende? Regeringen gjorde det bytet i sista stund. Nu
kunde ju lagutskottet göra en lika snabb rockad och
bara byta ut ordet lekmannarevisor mot förtroendere-
visor eller förtroendevald revisor. Sen skulle det vara
klart. Det skulle inte behövas några ytterligare över-
väganden. Nu får vi en situation som innebär att ordet
lekmannarevisor tydligen skall förekomma ett eller
annat år, för att sedan bytas ut igen.