Herr talman! När jag tittar på sammansättningen i
aktiebolagens styrelser konstaterar jag att den på
något sätt går i otakt med samhällsutvecklingen vad
gäller målet om jämn könsfördelning. Det är verkli-
gen beklagligt. De stora börsbolagens styrelser domi-
neras av ett ganska litet antal herrar med många upp-
drag, precis som Ingrid Skeppstedt sade i sitt anfö-
rande.
I boken Ägarna och Makten av Anneli Sundin och
Sven-Ivan Sundqvist som kom ut förra året - den var
också publicerad i Dagens Nyheter vid några tillfällen
- framgår det att i 258 företag på börsen är mindre än
5 % av styrelseledamöterna kvinnor. Drygt hälften av
dessa är företrädare för de anställda. Vi kan alltså
tacka fackförbunden för att det trots allt finns några
kvinnor i styrelserummen. I 21 börsföretag, bl.a.
ABB, Ericsson, Investor och Volvo, finns inte en
enda kvinna i styrelsen.
Mellan åren 1993 och 1996 ökade antalet kvinnor
i styrelserna långsamt, men trots att antalet börsnote-
rade företag nu har ökat från 233 till 258 har antalet
kvinnor i styrelserna minskat.
Men varför är det då så få kvinnor i bolagsstyrel-
serna? Enligt Sven-Ivan Sundqvist kan en hypotes
vara att kvinnor är mindre lönsamhetsinriktade än vad
männen är. Det kan ju faktiskt ligga något i detta,
särskilt om man tolkar begreppet lönsamhet som
snabba klipp. Min uppfattning är dock att den vikti-
gaste faktorn är att det manliga maktmönstret är osed-
vanligt starkt i just aktiebolagen. Dessutom tillhör inte
vi kvinnor jaktlaget. Vi rör oss inte på golfbanan och
tar inte heller en bärs i bastun med styrelseproffsen.
Jag tycker verkligen att det är synd att kvinnors
kompetens inte får komma till uttryck i bolagsstyrel-
serna. Jag är övertygad om att det skulle berika många
bolag och att det långsiktiga ägaransvaret därigenom
skulle komma att stärkas.
Vänsterpartiet har föreslagit att riksdagen bör utta-
la en ambitionsinriktning om att öka antalet kvinnor i
bolagsstyrelserna. En rimlig utgångspunkt bör vara att
år 2000 skall det finnas 25 % kvinnor i styrelserna
och 50 % år 2010. Men tyvärr har vi inte fått gehör
för detta, och det beklagar jag. Jag yrkar därför bifall
till reservation nr 3.
Jag skall också mycket kort kommentera min re-
servation som rör aktiernas röstvärde. I Sverige till-
lämpas ett system med olika röstvärde på aktier. Det
är A- och B-aktier. Den officiella motiveringen till det
här systemet är att behålla företagen i svensk ägo. Det
må så vara, men systemet har i praktiken alltmer ut-
vecklats till en försvarsbastion för gamla ägare utan
förmåga till förnyelse.
Om man skall behålla systemet med olika röstvär-
de på aktier bör det enligt Vänsterpartiets uppfattning
bara kunna motiveras med olika grader av långsiktigt
engagemang i företagen. Därför menar vi att anställda
och de som innehaft aktier länge bör kunna ha ett
högre röstvärde på sina aktier än de som handlar
kortsiktigt för att få hög avkastning och inte engagerar
sig långsiktigt i företagen.