Herr talman! Jag har inte uppfattat att Kjell
Johansson har ställt några direkta frågor i den här
debatten. Han har kommit med en otrolig mängd
påståenden. Efter bästa förmåga har jag försökt
bemöta dem. Kjell Johansson kan inte svara på
frågorna. Rättare sagt så håller han med mig när jag
säger att behandlingen av ärendet är skandalöst.
Det finns ingen möjlighet för en företagare att från
den ena dagen till den andra veta vilka regler som
gäller. Förutsebarheten är i det närmaste obefintlig.
Skatteplaneringen gynnar de oseriösa företagen
och missgynnar de seriösa. Det är en
rättssäkerhetsfråga, och det kan vi gott diskutera i
dag.
När det gäller skattereformen är det precis som
Kjell Johansson säger. Vi fick ge och ta. Vi gjorde
en kompromiss och en överenskommelse. Vi tog
varandra i handen och sade att vi skall hålla det vi
har kommit överens om. Ni har brutit
överenskommelsen på punkt efter punkt. Det är
litet beklagligt, eftersom vi hade ett bra samarbete
när vi genomförde skattereformen. Det var
jobbigt, men det var ett ganska ärligt och hyfsat
samarbete. Det är att beklaga att det inte har hållit
ända fram.
Herr talman! Det här är det sista replikskiftet
mellan Kjell Johansson och mig. Jag skall därför
avsluta min replik i litet försonligare tonart. Det är
nog också Kjell Johanssons sista debatt i
kammaren. Sedan pensionerar han sig.
Jag vill tacka Kjell Johansson för den tid som vi har
arbetat tillsammans i skatteutskottet och för de
debatter vi har haft i kammaren. Det har varit
ganska tuffa debatter. Men jag tycker att det har
varit raka rör, för att citera en känd person. Det har
också varit ärliga debatter. Det är möjligt att vi inte
alltid har svarat på varandras frågor till hundra
procent. Men det kanske gäller för flera än Kjell
Johansson och mig.
Tack skall du ha, Kjell Johansson. Jag vill gärna
tillönska dig en skön och aktiv pensionärstillvaro.
Jag tror att hela skatteutskottet instämmer. På
utskottets vägnar framför jag vårt tack till dig, Kjell
Johansson.