Fru talman! Jag dristar mig att delta i den här
skattedebatten, eftersom det som jag ser det
handlar om nyckeln till Sveriges framtid --
fåmansföretagen. Det sägs mycket i den här frågan,
men det händer ytterst litet. Det finns stora
problem att lösa i den svenska ekonomin. Vi har
problem med budgetunderskott och arbetslöshet.
Vi vet alla att vi inte enbart kan spara oss ur
problemen. Vi kan inte heller låta alla som är utan
jobb få arbeten i den offentliga sektorn. Då skulle
budgetunderskottet öka.
Vi har redan världens högsta skattetryck. Vad värre
är, vi har ett enormt underskott som måste lånas
upp. Det sades att vi inte kan höja skatten. Vi har
redan en statsskuld på 140 000 kr. per person. Det
är lika för alla. Oavsett om man är nyfödd,
studerande, invandrare eller arbetslös så har man
den skulden.
Häromveckan när jag åkte hemifrån gick ett par
grabbar på tåget i Enköping. De satt och pratade
om sitt yrke. De var försöksutskrivna från
fängelset. De pratade om frigång och tyckte synd
om kompisar som hade tre år kvar.
Jag sade till dem: Man kan ha många olika yrken
att försörja sig på: det går att vara tjuv också. Då
frågade de vad jag höll på med, och jag sade att jag
var riksdagsman. De ville samtala litet grand om
knark och sånt, och att vi skulle hjälpa dem att låta
knarket flöda fritt. Jag sade: Ni är faktiskt skyldiga
140 000 kr var, grabbar. Hur tänker ni lösa det? Det
tänkte de inte hjälpa till med. De svor litet grand
om det också.
Såvitt jag förstår finns det en ganska stor grupp som
kanske inte kommer att hjälpa till med att klara av
de lån vi har ställt till med. Vi får lasta på övriga
människor ganska mycket mer pengar. Det är rätt
tufft.
Om vi inte hittar vettiga vägar ur det statsfinansiella
moras Sverige hamnat i finns det heller inte någon
hjälp att hämta från den gemensamma sektorn till
dem som har det sämst. Detta är ett rop om
besinning och insikt riktat i första hand till
Socialdemokraterna. Vi måste tillsammans komma
till insikt och nå samförstånd.
Det sades här att detta inte går att klara av med
enbart ideologi, utan det måste också till sunt
förnuft. Jag vill nog säga att det krävs både sunt
förnuft och ideologi för att vi skall komma någon
vart, och det krävs värderingar.
Vi måste tillsammans analysera vad det är som har
gått snett och se hur vi skall kunna rätta till det. Jag
tror att jag har en del av svaret på frågan om vad
som har gått snett. Politiker och byråkrater har i allt
för stor omfattning tagit på sig medborgaransvaret.
De klarar inte av att bära denna välvilja, och den
har dessutom dödat entreprenörskapet.
Lars Bäckström talar här om ren intressepolitik.
Från kds sida är det inte fråga om intressepolitik.
Det finns inte något egenvärde i att man skapar
förmögenheter och ser till att man förbättrar
skattesitsen för företag och människor som är
sparsamma. Det handlar om att skapa välfärd, att
skapa arbete, produktion och välstånd. Då måste vi
få hjälp av medborgarna, eftersom politikerna inte
har klarat av detta.
De skickliga entreprenörerna som under 1800-talet
och fram till omkring 1950 byggde vårt välstånd
visar att svenskarna är entreprenörer och att vi kan
om vi får chansen. Utveckling åstadkoms av
entreprenörer och genom enskilda människors
initiativ. Det finns ingen annan möjlighet att få
Sverige på fötter igen.
Om utvecklingen har stannat av beror det på att
entreprenörerna har dragit sig tillbaka. Så enkelt är
det, och samtidigt är det besvärligt. Om vi skall
klara av Sveriges problem måste politikerna överge
tanken på att en upplyst överhet skall kunna forma
ett bra samhälle. Enskilda människor måste ges
chansen att ta större initiativ.
Politikerna från 50-talet och framåt skattade sönder
företagare. År 1950 var ca 25 % av BNP
politikerstyrt. Nu är över 70 % politikerstyrt.
Politikerna trodde att det gick att lasta på företagen
hur mycket kostnader och hur stort socialt ansvar
som helst. Men det gick inte. Därför nalkades vi
avgrunden.
Entreprenörerna tröttnade. De sålde sina företag
och flyttade till Spanien, där de hade det ganska
tråkigt. De är egentligen entreprenörer och vill
driva företag, producera och skapa sysselsättning,
och inte gå och lata sig eller spela golf.
Felbeslut innebar att vi tappade entreprenörerna
som skulle bygga framtidsföretagen. Det är därför
Sveriges företagspyramid ser ut som ett snapsglas
istället för en ölsejdel. Nyföretagande och
verksamhet med att utveckla små företag till
mellanstora företag förtvinade. Förstår politiker
och även byråkrater vad de har ställt till med?
Fru talman! Företagandet har försummats i 30--40
år. Det enda som nu kan rädda Sverige är att vi tar
upp tråden från 50-talet och på nytt ger
entreprenörerna livsrum. Men hur skall vi bära oss
åt? Det blir inte lätt. Det kan jag intyga. Hur skall
vi få en människa som tjänar 25 000 kr i månaden,
har ett fint jobb och har en bra idé att bli en
företagare och satsa på idén?
Han kanske har 100 000 kr på banken. Han går till
banken och vill låna 1 miljon till. Han får skriva på
borgen, pantsätta hus och familjens egendom. Om
detta misslyckas blir det en katastrof för personen i
fråga. Han får gå ifrån huset. Det blir trassel med
familjen. Det allra värsta är kanske att han inte har
något jobb eller en stadig inkomst.
Det är klart att det nog hade varit bättre att placera
dessa 100 000 kr i aktier. Även om det hade gått åt
pipan, och dessa aktier inte var värda ett dugg,
hade han haft sin inkomsttrygghet kvar. Det är
viktigt för människor. Den tryggheten förlorar man
när man blir egen företagare. Därför måste
företagare belönas.
Här säger flera partier nej till t.ex. det lilla belopp
på 150 miljoner som här satsas. Titta bara i
taxeringskalendern! Genomsnittsföretagaren har
en taxerad inkomst på kanske 60 000--100 000 kr.
Genomsnittsföretagaren är inte rik, och framför
allt inte den som skall bli företagare.
Lagstiftarna är livrädda för att företagarna skall
kunna vinna några kronor genom att göra om
löneinkomster till kapitalinkomster och därmed
slippa litet skatt, som egentligen inte är skatt, utan
en trygghetsförsäkring.
På en ort i Sverige gjordes en sammanställning av
företagen från 1935 och framåt. Inte något företag
hade under denna tid klarat sig utan att någon gång
inställa betalningarna, göra konkurs eller helt
enkelt upphöra.
En god vän till mig drev företag i 35 år. Han kunde
aldrig riktigt sköta sina betalningar. Han hade ett
hundratal anställda som mest. När han dog gick
sterbhuset, dödsboet, i konkurs.
Jag tänker som så: Det är bara problem, varför
skall man vara företagare? En klok människa tar sig
en ganska noggrann tankeställare innan han ger sig
på det. I varje fall om han sitter på en bra tjänst.
Politiker och byråkrater har suttit alltför länge och
tittat ner på företagarna och trott sig begripa bättre
än företagarna hur man ordnar sysselsättning och
produktion. Nu måste entreprenören upprättas.
Det är han som är hjälten, inte politikern och inte
byråkraten.
Politikerna gör sin plikt som förtroendevalda om de
stiftar lagar så att entreprenörerna kommer till sin
rätt. Byråkrater utför sitt arbete bäst om de ligger
lågt och framhåller entreprenören som den store
samhällsbyggaren. Vi måste alla sluta att peka
finger åt entreprenören! Fackliga representanter
måste förstå hur viktiga entreprenören är.
I vårt arbete för full sysselsättning, balans i
ekonomin och välfärd för de som inte hänger med,
måste vi ha en skattelagstiftning som stimulerar
fåmansföretagandet. Regeringens proposition är
här litet för försiktig. Det krävs faktiskt kraftfullare
signaler för att få människor att börja tro på
framtiden och bli företagare.
Oppositionens motioner vittnar om fortsatt brist på
insikt i hur vi skall få igång entreprenörandan igen.
Även utskottet uttrycker litet väl stor försiktighet.
Jag tänker ändå yrka bifall till utskottets
majoritetsskrivning. Eftersom det är så pass
krångligt att genomföra förändringar måste man ha
en utredning som inte jag har kapacitet att ge
riktiga formuleringar till.
Det viktiga för oss är: Vi har ingen tid att förlora,
och vi måste signalera starkare än nu. Alla politiker
från alla partier säger att de nya jobben kommer att
skapas genom småföretagen. Jag hörde
häromkvällen i TV Thage G Peterson. Han sade:
Vi behöver få igång företagarna. Vi måste få
människor att ta risker.
Man vad gör Thage G Peterson och hans parti för
att det skall bli möjligt? Vetskapen om
problemen -- arbetslösheten, underskotten i
budgeten och allt detta -- och den påstådda insikten
om att problemen skall mötas och lösas förpliktigar.
Entreprenörskapet måste stimuleras. Politiker från
alla läger måste ta ansvar för slagorden.