Fru talman! Jag kan naturligtvis förstå detta
mycket väl. Jag kommer också från trakter där jag har
sett de avarter som Erik Arthur Egervärn försöker
beskriva. Som vi tidigare har debatterat i kammaren
är väl inte det här en våldsamt stor fråga i förhållande
till de fastigheter som omsätts. Däremot kan det slå
mycket hårt lokalt.
Av den anledningen tror jag att det är fel att hela
tiden försöka gå på förvärvslagen. Den kom till med
syfte att man skulle få omsättning på fastigheterna ute
i glesbygd så att man skulle slippa se ljus efter ljus
slockna på glesbygden. Förvärvslagstiftningen har
haft framgångar.
Avarterna dök upp i och med förändringen i
skogsvårdslagens ransoneringsparagraf. Jag tror att
man kanske kan lösa problemet med mycket små
marginella förändringar och ändå ha en radikal för-
värvslagstiftning med tre steg - rågångsgranne, orts-
befolkningen och juridiskt person, där kommunerna
har inflytande. Den delen i skogsförvärvslagstiftning-
en har faktiskt medfört att vi har fått bättre bosätt-
ningar på landsbygden. Till detta har naturligtvis
också dödsboutredningen och lagstiftningen beträf-
fande dödsbon bidragit.
Jag tror inte att man får göra det här till en så stor
sak när det gäller förvärvslagen. Däremot måste vi
hålla frågan under uppsikt, och därför tycker jag ock-
så att det är bra att frågan kom upp på den politiska
dagordningen i en debatt i kammaren.