Fru talman! I dag prioriteras de områden som vi
vet är hotade. Ni påstår att det fortfarande sker hejd-
lösa avverkningar av urskogar, men det är ett helt
felaktigt påstående. Man borde faktiskt i Sveriges
riksdag anknyta till den verklighet som föreligger och
inte försöka göra gällande någonting helt annat.
När det gäller fjällskogen lägger Naturvårdsverket
fram sin nya strategi, som i princip innebär att man
sätter en klar övre gräns. Det kan väl ses som en typ
av naturvårdsgräns. Det är helt enkelt en föryngrings-
gräns. Den strategin kommer att läggas fram före
årsskiftet.
En annan typ av hänsyn man kan se är den hänsyn
som både småskogsbruket och storskogsbruket tar när
det gäller dessa skydd. Vi kan bara konstatera att
hyggenas storlek har minskat. 1993/94 var genom-
snittshygget i Sverige på 5,5 hektar. I år är vi nere på
4 hektar. Hyggesstorleken minskar med en sådan takt.
Det är ett tecken på att man tar hänsyn. Man skärmar
av och lämnar våtmarker, precis som Carl G Nilsson
var inne på. Någonting har hänt.
Samtidigt kommer det en oerhörd informa-
tionskampanj från Skogsvårdsstyrelsen. Man når ut
till varje enskild skogsägare, ut till skolor och ut till
alla människor som i någon form brukar naturen.
Skogsarbetarförbundet drev en hård kampanj för
en rikare skog. 100 000 människor i Sverige har sett
denna.