Fru talman! Det här betänkandet baseras mycket
på en stor motion om skogen som Miljöpartiet har
lagt fram. Jag vill börja med att yrka bifall till reser-
vationerna 1, 2 och 4. Jag kommer mest att tala om
reservation 1. Ragnhild Pohanka kommer att tala om
reservation 2 som handlar om rotsnurren och Roy
Ottosson kommer att tala om reservation 4 som
handlar om skogsvårdslagen.
I betänkandet finns många fina ord. Det står t.ex.
att biologisk mångfald och genetisk variation i skogen
skall säkras. Det står också att hotade arter och natur-
typer skall skyddas. Det är som det brukar vara när
det gäller miljön. Orden finns där, men verkligheten
ser annorlunda ut. Vi läste för några dagar sedan att
Thorleif Ingelöf, som är chef för Artdatabanken, gick
ut och talade om att det fortfarande i dag sker av-
verkning av områden där det finns akut hotade arter. I
verkligheten skyddar vi alltså inga hotade arter och
naturtyper och vi ser inte till att bevara den biologiska
mångfalden, trots att politiker här i riksdagen sagt att
så skall ske.
Det måste betyda att den skogsvårdslag vi har i
dag, enligt vilken produktionsmålet är lika med mil-
jömålet, inte fungerar i verkligheten. Det är trots allt
verkligheten som är viktigast, inte vad vi politiker
säger här i dag eller vad vi skriver i våra betänkanden.
Verkligheten är alltså sådan att det finns en
skogsvårdslag som inte gör att biotoper skyddas så
som de borde.
Det sker fortfarande en utarmning av arter i sko-
gen. Det här är så allvarligt att vi direkt borde göra
något åt det; det räcker inte att skriva ett tjusigt be-
tänkande till med rätt ord i.
I dag är 5 % av all skog i landet vad vi skulle kun-
na kalla gammal skog. Det handlar t.ex. om urskog
och om naturskog. Vi i Miljöpartiet menar att det,
eftersom det ser ut som det gör, borde vara dags att
instifta en lag som säger att denna skog skall skyddas.
Sedan får vi titta på det ekonomiska. Vi borde se till
att skyddet kommer nu så att de här arterna får en
chans att finnas kvar. Gör vi inte det så är de borta.
Då har den biologiska mångfalden försämrats utan att
vi lämnat något skydd till dessa arter.
Det finns många akuta hot. Ett exempel är de
småbiotoper som med den nya lagstiftningen skulle
skyddas automatiskt. Här skulle man ta miljöhänsyn.
De områden som är upp till 5 hektar skulle avsättas
om det visade sig att det fanns biologiska värden som
gjorde dem skyddsvärda. När man instiftade de här
lagarna tänkte man sig att ungefär 10 000 sådana
områden skulle avsättas. I verkligheten har det blivit
250.
Detta visar att ambitionen och verkligheten inte
riktigt stämmer överens. Alldeles för få områden
avsätts. Här handlar det ofta om områden där det
finns akut hotade lavar och svampar. I stället sitter
man och diskuterar hit och dit vilken ersättning man
skall ha, om det skall finnas någon ersättning, om det
inte skall finnas någon ersättning osv. Naturen och de
hotade arterna sätts inte i främsta rummet. Därför
fungerar inte vad man har sagt om att miljömålen
skall vara jämställda med produktionsmålen.
Det finns också många biotoper som är litet större
än 5 hektar men som inte är tillräckligt stora för att
kunna utgöra naturreservat. Dessa områden faller
mellan stolarna, för dem finns det inget skydd alls i
dag - de avsätts inte. Här behövs det både politisk
vilja och pengar. Det måste till pengar för att vi skall
få råd att avsätta dessa områden. Samma sak gäller
här: Menar vi allvar med att vi skall skydda den bio-
logiska mångfalden och att de hotade arterna skall ges
en fristad, måste vi se till att pengar kommer till så att
områdena kan avsättas. Annars betyder politiska ord
ingenting. Vi i Mijöpartiet anser att det är självklart
att det skall finnas resurser så att det går att leva upp
till målen.
I olika internationella naturvårdssammanhang
pratas det mycket om det här. Ett exempel är den
internationella naturvårdsunionen där det sagts att
man bör avsätta ungefär 10 % av alla representativa
naturtyper. 70 % av Sveriges yta är täckt av skog, så
nog är det en representativ naturtyp alltid! När bara
3,3 % av skogen är skyddad ligger vi långt ifrån vad
vi i internationella sammanhang säger att vi skall leva
upp till. Det är dags att vi i Sverige börjar titta på det
här. Hur skall vi göra för att leva upp till att 10 %
skall avsättas? När det sedan gäller areal som ligger
nedanför skogsodlingsgränsen så sjunker siffran till
betydligt under 3,3 %.
Det behövs alltså en mängd åtgärder för att kom-
ma till rätta med den situation som råder i skogen i
dag. Därför har vi i Miljöpartiet i vår motion också
lagt fram en hel del detaljerade förslag. Som i så
många andra sammanhang när det gäller jordbruksut-
skottet får jag nu höra att Miljöpartiets förslag är
alltför detaljerat. Då skulle jag vilja veta hur ni andra
skall ta er till era mål om ni inte börjar titta på detal-
jerna för att komma dit. Det är ju just genom att lägga
förslag som vi kan nå de visioner som ni talar om. Vi
säger att vi måste titta på hur man kalavverkar, på hur
man inrättar bilvägar och på hur man skyddsdikar.
Det är de detaljerna, de åtgärderna, som leder till de
mål ni säger er ha: att skydda de hotade arterna och se
till att biologisk mångfald och genetiska resurser i
skogen skall finnas kvar.
Till Vänsterpartiet vill jag säga att det finns ett
utmärkt sätt att visa att man menar allvar med detta:
Stöd reservation 1! Där står många av våra förslag.
Det handlar om förslag som leder till just de miljömål
som alla partier säger sig vilja skriva under på. I dag
är det tyvärr ofta så om man tittar på skogspolitiken
att det är markägarens ekonomiska intressen - ofta
produktionsintressen - som har fått styra utveckling-
en.
Det har också kommit en ändring i skogsvårds-
och fastighetsbildningslagen. Här har Miljöpartiet ett
särskilt yttrande i betänkandet. Skogs- och fastig-
hetsbildningslagen ses nu över, något som har disku-
terats vid flera tillfällen i kammaren bl.a. i interpella-
tionsdebatter. Vi vet alla att man i dag styckar upp
fastigheter som är mindre än 100 hektar - då behöver
man inte anmäla avverkning - och så avverkas de.
Dessutom fortsätter de att styckas. Även med en
mycket liten skogsfastighet, t.ex. på 1 hektar, kan man
få rätt till jakt.
I och med jakträtten får alltså skogsmarken ett an-
nat värde. Man får automatiskt medlemskap i jaktla-
get även om man bara äger 1 hektar. Samtidigt kan
det finnas andra skogsägare inom samma jaktområde
som äger hundratals hektar. Detta är ett ökande pro-
blem, eftersom det gör att vi får ett pris på skogsmar-
ken som inte på något vis representerar skogsvärdet.
Jag vet att regeringen ser över detta, och vi i Miljö-
partiet förutsätter att regeringen återkommer i de här
ärendena. Därför har vi just nu bara skrivit ett särskilt
yttrande.
Skogspolitiken måste debatteras - skogen är ju vår
viktigaste naturresurs. Den är också vår viktigaste
biotop. Här finns många av de hotade arterna på våra
rödlistor. Om vi politiker menar allvar med det vi
säger om biologisk mångfald är det i skogen vi skall
börja. Det är där vi verkligen har någonting som är
akut hotat.
Med detta yrkar jag alltså bifall till reservationer-
na enligt vad jag tidigare anfört.