Fru talman! Jag tycker att det senaste replikskiftet
var ganska målande för vad det här handlar om. Vi
vet egentligen ganska lite, men det händer saker otro-
ligt fort.
När Socialdemokraternas representant säger att
det handlar om tålamod skulle jag vilja säga att det
handlar om en viss aningslöshet. Det finns saker och
ting som jag skulle önska att alla riksdagsledamöter
visste. Därför har vi från Miljöpartiet föreslagit att det
skall satsas stort från regeringen för en informa-
tionskampanj. Faktum är att det som sker på laborato-
rier i dag är sådant som folk tror hör science fiction
till, men det är verklighet i dag. Det går enormt fort
på det här området.
Jag sitter i Bioteknikkommittén och Genteknik-
nämnden och kan säga att jag verkligen skulle önska
att den information vi får där var någonting som var
tillgängligt för alla. Det finns anledning att stanna till
en stund, fundera på vart vi är på väg, fundera på
vilket samhälle vi vill ha och vilka konsekvenser det
som sker faktiskt kan få så att vi inte står så småning-
om och säger: "Vad? Det här hade jag ingen aning
om." Vi måste veta.
Jag har en motion som behandlas i detta betän-
kande. Som tur är finns det en reservation om det,
eftersom det är flera partier som agerat i frågan. Det
handlar om patent på biotekniska uppfinningar. Vi
från Miljöpartiet har ingen representant i lagutskottet,
men jag kan med glädje yrka bifall till reservation 2.
Vi kommer också att stödja reservation 3. Växtföräd-
lingsrätten har vi tagit upp i andra sammanhang.
Jag tänker tala lite om patent på liv. Vad det
handlar om är att det sker mycket på laboratorier i
dag. Naturligtvis finns det många företag som vill ha
patent för att skydda det man håller på med. Precis
som har sagts från många andra är vi ute och tassar på
en gråzon: Vad är uppfinning och vad är upptäckt?
Vad är det egentligen som gör att man vill ha patent,
och vilka effekter får patenten?
Det som sker nu är att man får patent om man har
använt genteknik eller bioteknik, men man får inte
patent om man har använt sig av normala växtföräd-
lingsmetoder. Det är just det här som är ett av pro-
blemen. Om jag tar fram en nejlika som är blå med
vanlig växtförädling - det tar ett antal år och är rätt
dyrt - får jag inte patentera den. Men om jag gör det
med genteknik, stoppar in en gen från t.ex. en blå-
klocka, då får jag patent. Det innebär att man gör en
skillnad utifrån vilken teknik som använts för att nå
samma resultat. Det här är ett av problemen. Vi
tvingar fram en genteknikanvändning för att komma
åt ett patent. Det innebär att gentekniken kommer att
användas där den kanske inte alls är nödvändig, inte
ens önskvärd, för att komma åt patentet. I dag är det
faktiskt är dyrare att använda den gamla metoden än
att använda den nya. I och med att det sker så mycket
och så snabbt på gentekniken är det i dag en ganska
billig metod. Det här är ett av problemen som jag inte
riktigt tycker har uppmärksammats i debatten. Genom
patentering tvingar vi fram en genteknikanvändning
som kanske inte ens är önskvärd.
Ett annat exempel på detta kan jag ge på det me-
dicinska området. Vi kan se att patent som har funnits
i USA faktiskt haft den effekten att de har stoppat
forskning. Det är det man diskuterar i dag. Patente-
ringen på liv har gjort att information som i vanliga
fall publiceras i vetenskapliga artiklar och därmed är
tillgängliga icke kommer ut i dag. Det har alltså inne-
burit att vi har fått ett stopp i forskningen.
Det här måste man ändå ta till sig. Genom att vi
inför patent är det mycket som skulle kunna vara till
människans nytta men som faktiskt aldrig kan ske på
grund av patenteringen. Jag skall ge ett exempel.
Vi som sitter i Gentekniknämnden fick en före-
dragning för ett tag sedan som jag tror gjorde oss alla
lite fundersamma. Det finns ett stort material i Umeå
av blodprover från många människor i Norrland. Det
här skall man nu börja sälja kommersiellt via ett fö-
retag, naturligtvis avkodifierat så att ingen exakt kan
säga från vilken människa det kommer. Men det kan
gå till så här. Ett läkemedelsföretag säger: Vi vill göra
en medicin som riktar sig väldigt snävt till några
människor som har en speciell sjukdom. Kan ni ur ert
genetiska material plocka ut ett antal som har den här
sjukdomen? Okej, säger man från Umeå. Så plockar
man fram det och skickar vidare till Astra eller något
annat läkemedelsföretag. Så småningom hittar man
där säkert den gen som orsakar sjukdomen. Utifrån
den kunskapen kan de sedan framställa ett läkemedel
som hjälper de människor som har den sjukdomen.
Det tror jag inte att någon egentligen är emot. Men
förut kunde de ha patenterat läkemedlet därför att det
är det som är uppfinningen, läkemedlet som skall
bota sjukdomen. I dag kan de patentera genen och
läkemedlet. Det är det som är skillnaden. De kan
lägga sig på informationen om vilken gen som orsa-
kar sjukdomen och patentera där. Det vi vänder oss
mot är att de skall kunna patentera genen, inte att de
skall kunna patentera sin uppfinning som de har tagit
fram med hjälp av den gentekniska informationen,
nämligen läkemedlet.
Det här är alltså problemet. Det innebär också att
det inte finns något större intresse av att publicera var
någonstans som sjukdomen sitter genetiskt. Det blir
en information som man gärna håller för sig, för att
kunna vara ensam så länge som möjligt på marknaden
med läkemedlet.
Jag hoppas att dessa två exempel kan visa att det
här inte är någon enkel fråga. Det är en komplicerad
fråga. Den ställer mycket av det vi varit vana vid när
vi diskuterat patent totalt på huvudet. Det är inte en
lätt fråga.
Det förekommer oerhört mycket diskussion i USA
om patent på liv. De som driver det här är naturligtvis
de stora företagen. Jag tror att det finns en ganska stor
samsyn om att kan man bota sjukdomar med hjälp av
genteknik skall man kanske använda den, på ett seri-
öst etiskt försvarbart sätt. Men den har framför allt
använts till att göra jordbruksgrödor. Vad man gjort
är att man från de stora företagen skapat grödor som
är resistenta mot det egna bekämpningsmedlet. Man
har plockat in gener från bl.a. petunia för att få fram
detta. Det finns också många som har plockat in nå-
gonting som heter BT-gen som leder till att växterna
producerar ett ämne som gör att t.ex. majsmått dör
när de äter majsen.
Detta är ett sätt att använda sig av genteknik som
vi från Miljöpartiet vänder oss mycket starkt emot.
Framför allt vänder vi oss emot det som har blivit
följden av detta, nämligen att dessa företag använder
sig av ett sätt att odla som slår ut den biologiska
mångfald som i dag finns i tredje världen. Vi är
övertygade om att skall mänskligheten kunna finnas
kvar måste de sorter som finns i tredje världen beva-
ras. Dessa sorter är anpassade till de förhållanden
som finns där.
Mycket av den genetiska information som vi an-
vänder oss av i dag kommer från den tredje världen
just på grund av att det är en gammal värld där det
finns många olika biologiska livsformer som har
utvecklats under miljarder år.
Vad dessa stora företag sedan gör är att de träffar
uppgörelse med bönderna om kontraktsodling. Den
som odlar en viss sorts bönor köper utsäde och be-
kämpningsmedel från företaget. Men det finns också
mycket strikta regler för hur bönderna får hantera sin
skörd. De får inte ta frön. I det här fallet skall också
företaget kontrollera gården i tre år efter odlingsåret.
Det innebär att farmers privilege sätts ur spel. Bön-
derna får inte ta utsäde. Dessutom stoppar man nu in
gener i dessa grödor så att de inte kan förökas. Det
går inte att ta utsäde därför att utsädet är icke-fertilt,
det kan inte gro.
Vi måste ha hela bilden klar för oss när det gäller
vilket samhälle som vi går in i. På grund av patentet
går vi in i ett samhälle där det för det första inte blir
särskilt intressant att föra vetenskaplig information
vidare. För det andra blir det ett samhälle som binder
upp bönderna i tredje världen och slår ut den biolo-
giska mångfalden. För det tredje handlar det om ett
samhälle som driver fram en genteknisk användning
där den kanske inte alls är nödvändig.
Många allergiker är oerhört rädda för mat som in-
nehåller gener från t.ex. paranötter, fast man inte alls
behöver använda sådana gener. Det finns andra sätt
att växtförädla. Men man vill ändå använda genteknik
för att komma åt patentet.
Jag skulle verkligen önska att vi hade en rejäl dis-
kussion om detta. Den diskussion som återfinns i
lagutskottets betänkande ger i alla fall mig kalla kårar
utefter ryggen. Här behövs verkligen information.
Alla riksdagsledamöter behöver ha den information
som vi som sitter i Genteknikkommittén och i Bio-
teknikutredningen har.
Jag hoppas att det anordnas seminarier, och det
hålls ett sådant här i dag. Även om jag inte är med i
RIFO vill jag slå ett slag för RIFO:s seminarium i
eftermiddag som handlar just om patentering på liv.
Detta är ingen enkel fråga. Låt oss skynda mycket
långsamt. Vi från Miljöpartiet anser att Sverige aktivt
skall bidra till att få bort patent på liv. Vi borde följa
Hollands exempel. Det är försiktighetsprincipen som
bör råda.