Fru talman! Skall man kunna ta patent på liv? Än-
nu på 1970-talet var svaret på den frågan ett självklart
nej, men i och med genteknikens framväxt och ut-
veckling under 1980-talet började man diskutera att
kunna ta patent på levande organismer.
I USA patenterades först bakterier, sedan växter
och slutligen också djur. Varken i USA eller Japan
har man några uttryckliga hinder mot livspatent i sin
lagstiftning. Vänsterpartiet menar att regeringen
måste verka på det internationella planet för ett för-
bud mot patent på olika livsformer.
EU-kommissionen har jobbat i tio års tid med att
få igenom ett direktiv med krav på harmonisering av
medlemsländernas patentlagstiftning. Syftet var bl.a.
att åstadkomma ett politiskt beslut om livspatent. EU-
kommissionens argument var också att främst stötta
bioteknikindustrin. Kommissionen hävdade att gen-
teknikforskningen är både dyr och riskabel och att
den därför inte kan bedrivas utan patentskydd.
Förslaget mötte ett mycket hårt och oväntat mot-
stånd från såväl enskilda medlemsländer som olika
organisationer. När EU-parlamentet behandlade di-
rektivet lade man fram ett otal olika ändringsförslag.
Bl.a. Vänsterpartiets EU-parlamentariker var mycket
aktiva i denna fråga.
Slutligen antogs direktivet om rättsligt skydd för
biotekniska uppfinningar i juli förra året. Jag kan i
och för sig tycka att direktivet blev något bättre än det
ursprungliga förslaget, men trots det anser Vänster-
partiet att direktivet är oacceptabelt, eftersom uppfin-
ningar som avser växter och djur i princip skall kunna
vara patenterbara. Likaså kan uppfinningar som
grundar sig på en isolerad beståndsdel av människo-
kroppen kunna patenteras.
Alltfler forskare börjar inse att det finns en risk
med livspatent. Man menar att det snarare kan för-
dröja än gynna vetenskapliga framsteg eftersom det
fria utbytet inom forskarvärlden hindras. Många bio-
patent är dessutom mycket breda och omfattar ännu
icke upptäckta egenskaper hos den patenterade genen
eller organismen.
Miljöorganisationerna, som har varit mycket akti-
va när det gäller detta, har pekat på risken för ytterli-
gare koncentration av makten över växtförädlingen
till jordbrukskemiföretagen när genteknisk växtför-
ädling gynnas framför traditionell växtförädling.
Djurskyddsorganisationerna invänder mot patentering
av transgena djur både av etiska och principiella skäl
därför att patent på djur ofta handlar om medicinska
försöksdjur. Jag delar dessa invändningar.
Merparten av den gentekniska forskningen och
utvecklingen sker i den industrialiserade världen. Det
är också där som så gott som alla bioteknikföretag
finns. I tredje världens länder finns en stor oro för att
man kan komma att få en försämrad situation om
metoder som man själv inte har resurser till kommer
att öka i betydelse.
Däremot tycker västvärlden att u-länderna är in-
tressanta som försöksmarknader. U-länderna är också
intressanta för att basen för genteknik kommer från
den rika biologiska mångfald som finns där. Majs, ris,
socker och kakao är av mycket stort intresse för gen-
forskningen, eftersom det är varor som har en global
konsumentspridning. De här grödorna har utvecklats
under århundraden av bönder i tredje världen, och nu
kommer grödorna med största sannolikhet att kunna
patenteras. På så sätt tvingar man ju in u-
landsbönderna i ett beroendeförhållande till företag
som t.ex. har ensamrätt till utsäde. På så sätt kan
också de lokala variationerna av u-ländernas grödor
komma att slås ut, och då blir ju bönderna hänvisade
till att köpa utsäde på de villkor som sätts upp av
företagen.
Jag skulle kunna ge ett exempel. Det gäller vanilj,
som till största delen odlas på Madagaskar. Den nä-
ringen försörjer 70 000 bönder. Det är relativt dyrt att
producera vanilj. Och för en tid sedan meddelade två
bioteknikbaserade företag i USA att de hade lyckats
framställa vanilj genom cellodling i laboratorier till
bara en bråkdel av kostnaden för traditionellt odlad
vanilj. Vem som helst av oss som sitter här inser ju att
det kan innebära en katastrof för Madagaskars invå-
nare.
Jag tycker att det är viktigt att påminna om att det
bakom gentekniken finns transnationella och kom-
mersiella krafter med enorma resurser som genom
patentering naturligtvis vill ha tillbaka pengar på
insatt kapital.
Nej, fru talman, patent på livsformer kan aldrig
försvaras ur etisk synpunkt. Därför yrkar jag bifall till
reservation nr 2, som innebär att Sverige skall verka i
olika internationella forum för att få till stånd en
konvention som förbjuder patenträtt på livsformer.
Reservationen innebär också att Sverige bör följa
Nederländernas exempel och överklaga EU:s pa-
tentdirektiv till EG-domstolen.
Jag står naturligtvis bakom reservation nr 3 som
rör växtförädlarrätten, som jag tror att Viviann Gerdin
kommer att beröra. Men för tids vinnande avstår jag
från att yrka bifall till den reservationen.