Fru talman! Jag ska tala om en av våra motioner som behandlas i betänkandet
Frågor om ledighet och anställningsformer
. Det handlar om förbättringar inom familjepolitiken.
Om vi tittar på samhället i dag ser vi att det finns en tudelning när det gäller social uppväxtmiljö. Det påverkar väldigt mycket hur unga i dag senare i livet får möjlighet att interagera med vuxenlivet på ett sådant sätt att de känner att det finns en trygghet men också en tillit.
Denna tillit och trygghet har oftast möjlighet att byggas inom de första levnadsåren. Oavsett konstellationen av de vuxna kring ett barn är det där barnet präglas, och det är de värderingarna det oftast har med sig i vuxenlivet.
När det gäller idén om att vuxna kring ett barn ska ha möjlighet att spendera tid tillsammans med barnet har vi i Sverige en väldigt god tradition. Det gäller bland annat att man har rätt att vara hemma med sina barn.
När man tar ut föräldrapenning har man rätt att ta ut ledigheten från jobbet på heltid eller deltid. Det många inte vet, om de själva inte haft möjligheten att vara kring ett barn, är att man även efter föräldraledigheten har rätt att jobba deltid. Det är förvisso utan ersättning från Försäkringskassan, men det är ändå möjligt.
Denna rättighet att kunna gå ned i arbetstid till maximalt 75 procent har vuxna med barn under åtta år enligt lag. Det är denna lag som vi från Miljöpartiet vill belysa. Vi menar att möjligheten att gå ned i arbetstid upp till 25 procent av den normala arbetstiden till dess att barnet fyller åtta år ska utsträckas till dess att barnet fyllt 15 år.
Det kan verka radikalt med en ökning på sju år och kännas som en problematisk och kanske svårgenomförbar förändring. Det är i dag åtta år där många föräldrar och vuxna kring barn har möjlighet att ta ut detta. Då ska nämnas att Miljöpartiet driver frågan att kretsen kring ett barn ska vidgas. Det vill jag understryka.
Dessa åtta år är en mycket viktig del av den unga människans möjlighet att känna tillit och ha ett förtroende för vuxenlivet. Varför vill vi då utöka denna tid till 15 år? Det gäller idén om trygga unga människor. Det tas då och då i debatten upp att de skulle vara särskilt problematiska när de i olika bostadsområden är del av det problem vi kallar för otrygghet. Man skyller i dag detta på ungdomen.
Vi menar att det finns olika sätt att komma runt denna problematik. Ett av sätten som vi då och då hör från en del andra partier är att utbilda och anställa fler poliser ute i samhället. Ett annat sätt som vi själva ofta brukar ta upp är idén om att se till att det finns meningsfulla aktiviteter på fritiden för unga människor.
Allt detta utgår ifrån att den unga människan har haft möjlighet till närhet under sina första år. Om vi tittar på forskning inom området visar det sig att unga människor i dag förblir unga i betydelsen att de är beroende av vuxna betydligt längre än vad fallet var för bara 20-30 år sedan. Ungdomstiden har förlängts med många år, upp till ett årtionde.
Vi har en situation som delvis beror på externa faktorer, till exempel bostadsbrist i framför allt storstadsområdena. Det gör att unga vuxna bor hemma betydligt längre än vad de gjorde tidigare. Vi har en problematik med ungdomsarbetslöshet som gör att unga vuxna inte har möjlighet eller råd att flytta hemifrån.
Det bidrar naturligtvis till en generell trend som gör att unga människor har en längre tid fram till dess att de själva upplever att de har möjlighet att komma vidare i sina liv. I detta menar vi att det är dags för en justering av den tid som man tidigare har tyckt vara den bästa, nämligen åttaårsgränsen. Vi vill flytta upp den till 15 år.
Om vi tittar på vad utskottsmajoriteten tycker i frågan ser vi att den pekar på, vilket är väldigt vanligt förekommande när det gäller utskottsmajoriteter, att det finns en utredning om att förenkla lagstiftningen om bland annat ledigheter och att den kommer att svara upp mot en del av de motioner som har lagts fram i frågan.
Fru talman! Jag vill betona att den motion som vi har lagt fram och som behandlas i betänkandet inte alls ser ut att kunna omfattas av det utredningsarbete som regeringen håller på med utan faller utanför. Det regeringen har aviserat är att man ska förenkla lagstiftningen och därmed minska företagens administrativa kostnader.
I det här fallet är åttaårsgränsen någonting som till sin natur gör att den står lite utanför de andra bitarna. Det handlar om att justera en ålderssiffra uppåt för att se till att vuxna människor har möjlighet att vara lediga för att vara med det uppväxande släktet på ett mer omfattande sätt.
Detta kommer inte att leda till att det blir stora omkastningar. Vi ser i den statistik som finns att detta används relativt begränsat. Men i de fall - och vi träffar dessa föräldrar men också andra vuxna kring unga vuxna - där det finns ett behov och där den vuxne känner att den unga människan behöver honom eller henne är det oerhört viktigt att det finns lagstiftning som stöd för att man ska kunna vara hemma.
Jag tackar för de svar vi har fått i betänkandet i övrigt. Men när det gäller just den här biten upplever inte jag att betänkandet svarar upp mot de krav som motionen bygger på.