Fru talman! Vi debatterar i dag arbetsmarknadsutskottets betänkande AU13,
Frågor om ledighet och anställningsformer
. I betänkandet behandlas 42 motionsyrkanden om ledighets- och arbetstidsfrågor. Det finns motioner som behandlar översyn av semesterlagen, förändringar av de tidsbegränsade anställningsformerna i lagen om anställningsskydd, rätt till heltid, arbetstidsförkortning med mera.
Fru talman! För Alliansen gäller arbetslinjen. Det handlar om att se dagens och framtidens utmaningar och skapa förutsättningar för att fler ska få arbeta så länge de vill och efter förmåga. Dagens samhälle ställer höga krav på både stabilitet och flexibilitet. Här vill vi betona vikten av den svenska modellen. Vi värnar modellen som vi vill fortsätta att utveckla och stärka med en anpassning till dagens och framtidens globala samhälle.
Regeringens stora utmaning handlar om att fler människor ska komma in på arbetsmarknaden. Alla jobb behövs. Alla människor som kan och vill arbeta ska ges möjlighet att göra det utifrån sina förutsättningar. Vi måste fortsätta att upprätthålla det som i grunden utmärker svensk arbetsmarknad, nämligen att vi kombinerar trygga anställningar med en hög sysselsättningsgrad. Det är viktigt att alla anställningsformer som finns används på ett korrekt och ansvarsfullt sätt.
Vad gäller tidsbegränsade anställningar, som har varit uppe i anföranden och som återfinns i motioner, vill vi påminna om att tidigare kunde man stapla visstidsanställningar på varandra. Regeringen rensade upp i den här djungeln, och 2007 fick vi en annan ordning. Då fick vi en gemensam regel som kallas allmän visstidsanställning. Vikariat och allmän visstidsanställning får inte pågå längre än sammanlagt två år inom en femårsperiod. Anställningen övergår därefter med automatik till en tillsvidareanställning. Det är viktigt att erinra om det.
Arbetslinjen gäller, och samtidigt handlar det om att skapa tid för familjeliv och yrkesliv på lika villkor för både kvinnor och män och att ge familjer förutsättningar för tid tillsammans. Det handlar också om att ge alla barn ekonomisk och social trygghet och en god relation till båda sina föräldrar. Dessutom handlar det om att utforma de offentliga systemen så att de stöttar och hjälper och inte styr och hindrar. Detta vill vi göra genom att bygga vidare på de tydliga värderingar som finns om vikten av långsiktigt ansvar och föräldrarnas centrala betydelse för barnens trygghet.
När man diskuterar föräldraledighet är det viktigt att se helheten i familjepolitiken. Man får inte glömma alla delar som alliansregeringen har genomfört för att stärka den helhetsbilden. Det handlar om åtgärder för fler jobb men också om reformer för ökad jämställdhet och en bättre familjepolitik. Jämställdhetsbonus, vårdnadsbidrag, barnomsorgspeng, höjt bostadsbidrag och en förskola med ett ökat pedagogiskt inslag är några exempel på sådant som är viktigt.
Reformerna syftar till att ge familjerna valfrihet och skapa goda förutsättningar för att familjen ska få tid tillsammans. Vi har förbättrat jämställdheten, och vi vill ge alla möjligheter till ett aktivt arbetsliv. Det yttersta syftet med familjepolitiken är att ge barnen en trygg uppväxt där föräldraansvar, en bra förskola och en bra skola är bärande inslag. Målet ska vara att ge barnen förutsättningar att utvecklas som människor. Det arbetet vill vi bygga vidare på.
Mot alliansregeringens övertygelse om att föräldrarna själva fattar de bästa besluten om föräldraskapet i vardagen står rätt ofta vänsterpartiernas önskan att detaljstyra barnfamiljernas dagliga liv.
Fru talman! Flera motioner tar upp frågor om anställningsformer och anställningsskydd. Jag vill betona att den svenska modellen, med svenska kollektivavtal och den lagreglering som finns, i huvudsak fungerar bra. Den är en god grund för en väl fungerande arbetsmarknad. Den arbetsrättsliga lagstiftningen ger goda förutsättningar att kombinera trygga förhållanden på arbetsmarknaden med en hög sysselsättningsgrad. Denna lagstiftning är, och ska vara, en stabil grund för förhållandena på arbetsmarknaden. LAS är ett av de centrala regelverken på området. Det är självklart för oss att arbetsrätten ska bestå även framöver. Man kan självfallet behöva se över delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen från tid till annan, men då ska det finnas klara motiv för det.
Ledighetslagstiftningen utökades på 70-talet. Det gavs bättre möjligheter till ledighet från arbetet genom en ny lagstiftning. Syftet var att skapa ökad valfrihet och välfärd för de anställda.
I föräldraledighetslagen, som är en del av ledighetslagstiftningen, regleras bland annat ledighet för föräldrar i form av en förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel tills barnet fyllt åtta år.
Det finns även rätt till ledighet för att prova annat arbete på grund av sjukdom. Det var en del i den rehabiliteringskedja med fasta punkter som infördes i juli 2008. Ett syfte med ledighetslagen vad gäller detta är att underlätta för sjukskrivna att prova ett annat arbete för att om möjligt kunna återgå till arbetslivet. Därutöver finns det ledighetsbestämmelser i ett stort antal lagar.
Vid sidan av lag- och förordningsregler finns kompletterande ledighetsregler i kollektivavtal. Viss ledighet följer enbart kollektivavtal, till exempel ledighet för vissa familjeangelägenheter som att fira sin egen 50-årsdag eller att delta i en nära anhörigs begravning. Det finns vissa särbestämmelser för statligt anställda.
Vi får således inte glömma att dagens system tydligt visar att det finns en rad möjligheter för de anställda att vara lediga från arbetet för olika ändamål och att detta är relativt omfattande.
Som nämndes här tidigare har regeringen också aviserat att en proposition om en enklare ledighetslagstiftning kommer att överlämnas till riksdagen. Föräldraledighetslagstiftningen är en av de lagar som omfattas. Vi välkomnar också att vi får förenklingar vad gäller företagens villkor när man gör en översyn av ledighetslagstiftningen. Att minska företagens administrativa kostnader skulle underlätta nyanställningar. Vi får avvakta och se vad den kommande propositionen innehåller.
Fru talman! Möjligheten att jobba heltid för den som vill är en viktig fråga. Deltidstjänster finns i alldeles för stor utsträckning i de kvinnodominerade yrkena, inte minst inom välfärdsektorn. Villkoren för dessa arbeten är ofta tuffa, och lönerna är relativt sett låga. Mycket har hänt på det här området, men det finns självfallet mer att göra. Jag vill gärna nämna jobbskatteavdraget. Det bidrar till ökade ekonomiska drivkrafter att gå från deltidsarbete till heltidsarbete.
Landets kommuner och landsting måste ta ett mycket större ansvar här och visa vägen genom heltidstjänster i den egna verksamheten. De måste också skapa flexibilitet för sina medarbetare när det gäller arbetstider och bättre arbetstidsmodeller. Här har kommuner och landsting en hel del att göra, och det gäller inte minst de rödgröna landstingen. Josefin Brink nämnde att landstingen har mycket att göra och att kommunerna borde ta sitt ansvar. Jag tror att det vore bra om Josefin Brink talade med sina kolleger ute i landet. Jag har själv den erfarenheten att det inte har hänt speciellt mycket i de rödgröna landstingen, men här finns självfallet mer att göra för alla.
Anställda i kommuner och landsting ska ha goda möjligheter att gå upp i arbetstid eller att arbeta mindre. Önskemålen varierar. Jag tror att om landsting och kommuner ser över hur arbetstidsmodellerna fungerar i dag och gör dem bättre kan de också bli mer attraktiva som arbetsgivare.
Regeringen tillsatte förra året en delegation för jämställdhet i arbetslivet. Den ska också behandla frågan om deltidsarbete. Vi måste öka möjligheterna för människor att jobba heltid, och där finns naturligtvis mer att göra. Vi vill dock inte gå lagstiftningsvägen, och vi vill heller inte gå lagstiftningsvägen när det gäller arbetstidsförkortning.
Att lägga fram förslag som Vänstern gör om en lagstadgad arbetstidsförkortning tycker jag minst sagt är uppseendeväckande när debatten i dag handlar om det rakt motsatta, nämligen hur vi ska få fler arbetade timmar i samhället för att klara framtida välfärd och se till att vi får ökade resurser för en bra skola, bra vård och omsorg, trygghet på äldre dar och en bra löneutveckling.
Efter motionshanteringen har vi kunnat konstatera att oppositionens förslag inte gör att vi möter dagens och framtidens utmaningar på ett ansvarsfullt och bra sätt. När oppositionen lägger fram alla sina förslag och alla nya åtaganden som presenteras skriftligen och muntligen tycker jag också att det vore på sin plats om man redovisade något om finansieringen. Vi vet att ni vill öka skattebördan rejält för medborgarna, men det talar ni sällan om, så den debatten kommer sällan fram.
Fru talman! Alliansregeringens arbetsmarknadspolitik ger en stabil grund för framtiden, och jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.