Herr talman! Jag håller med om att det allra bästa vore om parterna kunde komma överens om att heltid ska vara en norm för alla, oavsett om det är kvinnor eller män och vilken bransch man arbetar i. Deltidsarbete ska vara en möjlighet. Men trots att kampen har pågått i decennier inom de kvinnodominerade yrkena för att man ska få rätt till heltid har mycket lite hänt på området - jag vågar påstå: ingenting. Det är därför vi menar att man förr eller senare måste fundera över om man inte behöver stärka lagstiftningen. Det går helt enkelt inte att komma vidare.
När det handlar om att det kan bli besvärligt för små arbetsgivare, att det kan försvinna arbetstillfällen och så vidare, menar jag att man måste anlägga samma perspektiv på den här frågan som på en hel del andra strukturella problem. Man får se det som en strukturomvandlingsfråga. Det finns ett strukturfel när så stora delar av arbetsmarknaden, händelsevis de delar där framför allt kvinnor arbetar, helt och hållet är organiserade på och bygger på att människor inte arbetar heltid och därmed inte kan försörja sig på de jobb som erbjuds där.
Andra typer av dåliga, skadliga och hälsofarliga jobb har försvunnit genom strukturomvandling. Vi har anlagt ett ganska osentimentalt perspektiv. Det är bra om de dåliga jobben försvinner och nya bättre jobb som människor mår bra av och kan leva på i stället kommer till. Så måste man även se på frågan om deltider. Vi vill se en arbetsmarknad i framtiden där alla människor kan försörja sig på sitt arbete, och det kan man inte göra om man inte har möjlighet att jobba heltid och få en heltidslön. Det är det perspektivet man måste anlägga på den här frågan.