Fru talman! I dag ska vi debattera arbetsrätt och arbetsmarknadsutskottets betänkande AU13. I betänkandet behandlas 42 motionsyrkanden om ledighet och arbetstidsfrågor samt om tidsbegränsade anställningsformer. Jag yrkar bifall till Socialdemokraternas reservation nr 2 om övergång till tillsvidareanställning efter rullande visstidsanställningar.
Jag tänkte börja med att tala om vårt förslag att begränsa möjligheterna att stapla visstidsanställningar på varandra, att rulla visstidsanställningar tills man, oftast efter många år, ges möjlighet att bli tillsvidareanställd.
I mars 2010 anförde EU-kommissionen i en så kallad formell underrättelse till Sverige att regleringen av tidsbegränsade anställningar i LAS innebär att kravet att förhindra missbruk av visstidsanställningar som följer på varandra enligt klausul 5 i visstidsdirektivet inte har uppfyllts. Sommaren 2011 lades en promemoria på regeringens bord. Där framgick att om provanställningar och visstidsanställningar kombineras på ett sätt som utgör missbruk ska arbetstagare kunna få domstols förklaring att avtalet ska gälla tills vidare. Dess värre bereds frågan, som det så vackert heter, fortfarande av regeringen. Ingen proposition har lämnats till riksdagen för beslut. Sverige halkar efter när det gäller anställningstrygghet, och risken för missbruk ökar.
Vi vill i vår kommittémotion A335 att det införs en begränsningsregel för hur länge rullande visstidsanställningar kan fortgå, vilket vi också tar upp i vår reservation till betänkandet. Vi föreslår att anställningar i form av allmän visstidsanställning, provanställning och vikariat efter en tid av 24 månader inom en femårsperiod ska övergå till tillsvidareanställningar.
I en utredning som publicerats av LO, Landsorganisationen,
Anställningsformer år 2011
, framgår att anställningsformer i allra högsta grad är en klassfråga. 19 procent av andelen arbetare var under 2011 anställda i tidsbegränsade anställningar. I tjänstemannaförbunden var andelen 11 procent. 23 procent av främst kvinnorna i arbetaryrken i dag har tidsbegränsade anställningar. Dessutom visar utredningen tydligt att organisationsgraden bland dem med tidsbegränsad anställning är lägre, vilket borde vara tvärtom. Det är de som behöver den största hjälpen från de fackliga organisationerna. Otrygga anställningsformer är såväl en klassfråga som en jämställdhetsfråga.
Jag vill peka på några exempel som utgör bekymmer vid en visstidsanställning där man inte vet från den ena månaden till den andra om man får fortsätta på sitt arbete. Ett sådant exempel är naturligtvis svårigheten att få lån. I dag pekar många kreditgivare på att man ska ha en tillsvidareanställning för att de ska bevilja ett lån vid bil- eller husköp. Det andra exemplet är hela den sociala statusen när det gäller tryggheten i anställningen. För ungdomar är det ännu mer bekymmersamt. 53 procent av ungdomarna i åldern 16-24 har tidsbegränsade anställningar.
Jag övergår nu till reservation 5 om semesterlagen. I november 2009 beslutade en riksdagsmajoritet om ändringar i semesterlagen, som innebär att långtidssjukskrivna drabbas. Inte nog med att de är sjuka, de drabbas också av försämrade villkor för semesterersättning. Beslutet innebar att den som är eller har varit långtidssjuk inte längre på samma sätt har rätt till semesterlön under insjuknandeåret och de därpå två följande åren eftersom det sista ersättningsåret i beräkningen har tagits bort.
En långtidssjukskriven riskerar att förlora 13 semesterdagar, och en arbetsskadad riskerar att förlora ända upp till 25 dagar. Beslutet innebär att en grupp som redan har det ekonomiskt tungt får det ännu besvärligare med denna lagändring. Dessutom bryter detta tydligt mot internationella överenskommelser antagna av ILO, som innebär att arbetsskadade ska ha en 100-procentig ersättning för sin inkomstförlust. Vi föreslår därför att regeringen snarast ser över semesterlagen så att den som har varit sjuk inte drabbas.
Vår reservation nr 7 i betänkandet gäller dispens för extra övertid med mera. De ändringar som riksdagen beslutade om i maj 2011 med anledning av regeringens proposition riktar sig främst till företag som inte omfattas av kollektivavtal. Lagen har på stora delar av arbetsmarknaden helt eller delvis avtalats bort i kollektivavtal. Kravet på dispens från Arbetsmiljöverket för uttag av mer än 200 timmars övertid, mertid eller nödfallsövertid avskaffades, trots att det är välkänt att övertidsarbete medför hälsorisker. Mot detta protesterade vi socialdemokrater och reserverade oss. Vi befarar att allmän övertid och extra övertid kommer att blandas samman och att det totala övertidsuttaget kommer att öka. I praktiken blir det ett allmänt tak på 350 timmar per arbetstagare och kalenderår. Vi anser i vår reservation att tidigare begränsningsregler bör återinföras.
TCO har tagit fram en bra rapport som lades fram 2011,
Jobba över gratis
. Rapporten visar tydligt att övertidsuttaget ökat 2011. Det var innan lagstiftningen ändrades. Det har inte mätts något därefter, vad jag vet, eller har åtminstone inte redovisats på det sättet. Framför allt ökar övertiden inom tjänstemannagrupperna i den delen. Det här är naturligtvis ett bekymmer, inte minst för att vi har en arbetsmarknad där vi vill få in fler, inte färre.
Jag tänkte något kort nämna vår reservation 10, Rätt till heltid. I reservation 10 konstaterar vi att arbetet med att erbjuda heltidsanställningar går trögt på den svenska arbetsmarknaden. Ca 200 000 personer bedöms i dag vara ofrivilligt deltidsanställda. Det är främst kvinnor inom LO-kollektivet, vilket också medför att detta är en klassfråga såväl som en jämställdhetsfråga.
Frågan är väl beskriven i arbetsmarknadsutskottets betänkande, inte minst i vår reservation där det framgår vad vi tycker om de delarna. Vi är tydliga med att det här är en fråga för parterna att lösa. I sista undantagsfall, om inte parterna löser problemet, är vi beredda att införa en lagstiftning.
Det har gått lång tid i arbetet med rätt till heltid. Det går trögt i dag. Vi som företräder offentliga arbetsgivare i våra roller som politiker i våra hemkommuner eller landsting måste vara ännu mer aktiva så att fler som så önskar ges möjlighet till att jobba heltid. Där har vi ett grannlaga arbete, och jag är besviken på regeringen som inte kommer längre fram i frågan.
Jag vill passa på att nämna en annan sak som i allra högsta grad också handlar om arbetsrätt, nämligen lagen om anställningsskydd. Det har varit en debatt under våren, och även i höstas, om försämringar av LAS vad gäller ungdomar. LAS ska underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden och underlätta för företagare. Om det blev möjligt att försämra turordningsrätt och andra delar för unga skulle det öppna för fler anställningar.
TCO presenterade en rapport 2010 som granskade denna fråga. Rapporten pekar på att färre än 2 ½ procent av de ungdomar som har blivit arbetslösa efter en driftsinskränkning på ett företag, situationer där turordningsregler kan ha använts, har blivit arbetslösa på grund av lagen om anställningsskydd. Det är alltså få ungdomar som har blivit arbetslösa på grund av driftsinskränkningar som inte hittar nya jobb. Lagen om anställningsskydd lämnar stort utrymme för att arbetsgivare ska kunna behålla kompetens i företag och organisation om de hittar en bra förhandlingslösning.
Ibland kan vi få för oss i debatten att det svenska anställningsskyddet är starkt. Men om vi jämför med andra västliga industriländer är det svenska anställningsskyddet inte alls särskilt starkt. I en rankning gjord av OECD under 2010 var Sverige det tionde mest liberala landet av 30 jämförbara länder när det gäller lagen om anställningsskydd.
Nu vet jag inte exakt hur Alliansens företrädare står i frågan om LAS och ungdomar. Det har varit splittrat. Centerpartiet har varit tydligt med att försämra LAS för unga. Folkpartiet har hängt på i vissa delar. Jag ser fram emot att få höra vad våra allianskamrater i denna församling har för åsikter om lagen om anställningsskydd.
Ungdomsarbetslösheten är vår tids största gissel. I dag finns en artikel i Dagens Nyheter, som säkert flera av er har läst, om beräkningssättet för ungdomsarbetslöshet. Det kan man alltid diskutera. Vi kan fastna i sifferexercis hit och dit. Det som är viktigt är att vi har en väldigt hög ungdomsarbetslöshet som vi också måste ta ansvar för som politiker i den här församlingen.
Från Socialdemokraternas håll har vi flera tydliga förslag som vi har lagt fram under våren och hösten för att underlätta för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.
Det stora förslaget vi har lagt fram och den stora linjen som är genomgående i vår arbetsmarknadspolitik när det gäller ungdomar är att passa på nu när många ungdomar är arbetslösa att satsa på utbildning och åter utbildning.
Där har vi pekat på allt från traineeanställningar, det vill säga att man kombinerar jobb med utbildning, till utbildningskontrakt där man till en del går i skola och till en del har arbete ute på en arbetsplats. Vi vill också satsa på fler sommarjobb för skolungdomar. Att få ett sommarjobb tror vi är den viktiga delen för att komma in på arbetsmarknaden.
Det kan förhoppningsvis leda till ett arbete. Det är många av oss här och framför allt i landet som har kommit in i arbetsmarkanden genom ett sommarjobb. Man har blivit kvar och har kanske vidareutbildat sig inom området för att sedan få en anställning inom den delen.
(Applåder)