Fru talman! Hanteringen av de gamla
kemikaliedumparna är ett välkänt problem, som
inte är obeaktat -- vilket Åke Selberg verkar vilja
göra gällande. Vi har erfarenhet från USA, med
bl.a. det kända exemplet ''Love Canal'', som
skapade ett system med en s.k. superfund, som
innebar att man finansierade saneringen med hjälp
av dels federala insatser, dels insatser från den nu
existerande kemikalieindustrin.
Redan en tidigare borgerlig regering drog i gång en
verksamhet och började kartlägga de olika
kemikaliedumparna. Det resulterade i att man
kunde säga att det finns olika sätt att hantera dem
på, allt från att låta dem ligga till att försiktigt börja
gräva i dem. Det viktiga är kartläggningen, som
Naturvårdsverket också har ägnat stor
uppmärksamhet åt.
Den här frågan är inte bortglömd. Det är i stor
utsträckning en kommunal angelägenhet men
också en statlig angelägenhet. Att nu gå in med
generella åtgärder mot kemikaliedumparna är inte
nödvändigtvis det bästa sättet. Det rimliga är att
låta Naturvårdsverket ange lämpliga, generella
grepp, och sedan får man se vilka åtgärder de olika
enskilda dumparna förtjänar.