Fru talman! Jag begärde ordet för att göra en
kommentar till en reservation i betänkandet,
nämligen reservationen om blyhagel. Återigen
måste jag ställa mig frågan varför och till vilken
nytta man ställer så direkta yrkanden. Jag tycker att
det yrkandet har mycket litet med verkligheten att
göra.
Jag funderar också över vilken prioritering som
ligger bakom reservationen. Jag tror att man får
vara litet försiktig och inte agera så att man drar ett
löjets skimmer över miljöfrågorna -- därtill är de
alltför allvarliga, tycker jag.
I reservationen yrkar man att användning av
blyhagel och blysänken skall förbjudas senast år
1997. Det är alltså om två år. Man måste fråga sig
om detta är möjligt. Ytterligare en fråga blir: Är
det här en sak som har så hög prioritet?
Först till möjligheten: Än har man inte lyckats få
fram material som kan mäta sig med bly. Det finns
över en halv miljon hagelbössor här i landet, och
deras värde uppgår till ca 2 miljarder kronor. En
mycket liten del, kanske mindre än 10 %, av dessa
gevär kan använda järn- eller stålhagel. Jag skulle
vilja fråga: Har ni något förslag om hur man skall
göra med alla dessa gevär? Vill ni anslå medel för
att lösa in dem? Skulle den här reservationen
bifallas är det en halv miljon gevär som är
förbjudna om två år.
Sedan till den andra frågan: Utgör användningen av
blyhagel någon miljöfara? Man har diskuterat de
problem som kan uppstå vid skjutbanor, där det
dag efter dag, år efter år, avlossas hagelskott. Men
det problemet kan man mycket enkelt åtgärda med
ett lager av torv. Flera undersökningar, såväl i
Sverige som i utlandet, visar att det är möjligt. Det
allra effektivaste filtret är ett oblandat torvskikt
som är ca 10 cm tjockt. Det hindrar
genomträngning av blyföroreningar i åtminstone
tusen år vid en skjutbana med verksamhet av
normal omfattning.
När det gäller jakt vid våtmarker är alla eniga om
att man inte skall använda blyhagel, men det är ju
därför att fåglarna äter haglen och blir förgiftade av
det. Då det däremot gäller jakt på fastmark finns
det inga problem. Jägarnas hagel i skogen är
fullständigt ofarliga hur surt det än är och hur surt
det än blir -- det säger en av landets främsta
blyexperter. Problem kommer däremot att uppstå
om man tvingas skjuta med järn- eller stålhagel.
Hela skogsindustrin bävar för en sådan nyordning.
Jag undrar varför reservanterna inte i stället har
haft i åtanke alla de blykablar som är nedgrävda i
marken. Ta bara Televerket! Det har ett kabelnät
på 16 000 mil blymantlad telekabel. Det gör 450 000
ton bly. Mellanortsnätet beräknas ha samma
omfattning, alltså sammanlagt 900 000 ton bly. Det
finns alltså närmare 1 miljon ton bly i marken
enbart genom Televerkets försorg! Men det kanske
inte är något problem? Det skulle vara intressant
att höra reservanternas syn på detta. Den här
reservationen tycker jag verkligen motsvarar
ordspråkets talesätt att sila mygg men svälja
elefanter.
Fru talman! Visst skall vi göra allt för att minska
miljöproblemen, men då skall man börja i rätt
ända, tycker jag.