Herr talman! Kemikaliefrågorna är ett av
Socialdemokraternas prioriterade områden inom
miljöpolitiken. Det var vi som utformade lagen om
kemiska produkter, och det var vi som tillsatte
Kemikalieinspektionen. Det var också en
socialdemokratisk regering som tog de första
initiativen till en begränsning av skadliga
kemikalier. Det var också Socialdemokraterna som
beslöt att halvera bekämpningsanvändningen inom
jordbruket.
När den borgerliga regeringen presenterade
propositionen om kemikalieanvändningen kunde
man i tidningarna läsa att amalgamet skulle
förbjudas. Nu var det inte så. Något förbud har
regeringen aldrig föreslagit. Regeringens förslag
innebär endast att regeringen skall ta upp
överläggningar med tandvårdens huvudmän för att
fasa ut användningen av amalgam ur tandvården.
Trots mångårig debatt och trots en mängd
vetenskapliga bevis för att kvicksilvret är både
miljö- och hälsofarligt har regeringen inte lyckats
föreslå någon lagstiftning om förbud.
Man ställer sig frågan: Vad tänker regeringen göra
om enskilda tandläkare struntar i
överenskommelsen om att inte använda amalgam?
I detta fall, där det föreligger en sådan uppenbar
risk för hälsa och miljö, anser vi att ett förbud vore
både effektivt och nödvändigt.
Frågan om amalgamets farlighet har dragits i
långbänk ända sedan vår tid i regeringsställning. Vi
tillsatte Avvecklingsutredningen, vars resultat
ligger till grund för regeringsbeslutet.
Tidsgränserna för en avveckling av amalgamet
slogs då fast. Trots detta föreslår inte regeringen
någon lag. Jag undrar: Är det ovilliga tandläkare
som styr den borgerliga politiken?
Andra viktiga åtgärder på det här området är att se
till att tandläkarna får betydligt bättre utbildning
om alternativa tandlagningsmaterial. Tandläkarna
själva säger att amalgam är lätt att använda, man
behöver bara blanda och sedan applicera
materialet. Så snart det har stelnat är det bara att
slipa bort överflöd, och så är det färdigt. Därmed
blir också amalgam billigt för patienten. Plaster och
keramiska material kräver betydligt större
kunskaper och kräver att tandläkaren har bra
handlag och rätt teknik. Ofta tar det också längre
tid, och det syns naturligtvis på
tandläkarräkningen.
Tandläkarna måste få kunskap om alternativa
material redan i grundutbildningen. De läkare som
är verksamma måste ges en bra och effektiv
vidareutbildning.
Hur är det på tandläkarhögskolorna, fortsätter man
att lära ut amalgamtekniken trots att amalgamet
skall bort från tandvården?
Förbjuder man amalgam behövs inga vidare
åtgärder. Om ett förbud inte kommer till stånd bör
prissättningen ändras, så att människor som kanske
inte har det så gott ställt inte väljer amalgam och
dess risker av ekonomiska skäl.
Det är också nödvändigt att tandläkarna bättre lär
sig känna igen biverkningarna av olika
tandvårdsmedel. Det gäller i hög grad amalgamet,
men det gäller också många av de nya materialen.
Det finns patienter som har bytt tandfyllningar
både tre och fyra gånger för att tandläkarens
kunskaper om vad materialen innehåller har varit
bristfälliga. Ett exempel utgör de patienter som är
allergiska mot titan. De kan reagera våldsamt mot
kompositer eller plaster, eftersom dessa material
ofta innehåller det vita färgämnet titandioxid.
På denna punkt fick vi en positiv skrivning i
betänkandet. Jag förutsätter därför att regeringen
snarast vidtar de åtgärder som behövs vidtas.
I övrigt är propositionen, som har det ambitiösa
namnet Riktlinjer för en fortsatt
kretsloppsanpassning av samhället -- åtgärder för
att minska riskerna vid kemikaliehanteringen,
tämligen slätstruket. Precis som många andra av
regeringens propositioner på miljöområdet
innehåller den mycket av beskrivningar av hur det
är och vilka utredningar som är tillsatta.
Regeringens miljöpolitik har därmed blivit ganska
slätstruken. Jag frågar mig därför om den
borgerliga regeringen verkligen tar miljön på allvar.
Det är frivilliglinjen som har dominerat, och
mönstret går igen i kemikaliepropositionen.
Amalgamavvecklingen är frivillig, och det mesta
skall avvecklas på frivillighetens väg.
Kemikalieinspektionen skall informera bort farliga
kemikalier hos företag, kommunerna skall frivilligt
miljöanpassa sina vatten- och avloppssystem, och
det införda producentansvaret är så löst definierat
att i princip vem som helst kan vara producent.
Följden har blivit att det råder en hel del oreda på
avfallsområdet. Socialdemokraterna anser att
lagstiftningen måste stramas åt och ansvaret för
avfallet definieras bättre. Vi kräver en rad åtgärder
antingen i form av skärpt lagstiftning eller andra
styrmedel.
Jag kan också konstatera att regeringen tagit fasta
på vårt förslag under den allmänna motionstiden att
utöka Kemikalieinspektionens budget med 2
miljoner kronor för att stärka arbetet gentemot
EU. Det tycker jag är bra.
Riksrevisionsverket har nyligen kommit ut med en
rapport som är kritisk till myndigheternas
information. Bl.a. anser RRV att
Kemikalieinspektionen och Riksrevisionsverket
skall ge kommunerna bättre stöd när det gäller
tillsynen över kemikaliehanteringen. Vi har tagit
upp detta problem i vår motion. Men vi anser också
att företagen behöver få bättre möjligheter till
kunskapsinhämtning.
Uppgiften att informera bör inte ligga på de
myndigheter vars huvuduppgift är att utöva tillsyn
över företagen. Därför föreslår vi att det bildas ett
konsultbolag som är delägt av branschorganen och
staten. Det kan ske på liknande sätt som när det
gäller Institutet för vatten- och luftvårdsforskning.
Därmed kan kemikaliekompetensen samlas
utanför myndigheternas sfär. Det blir lättare för
företagen att skaffa den kunskap som behövs.
I vår januarimotion krävde vi 100 miljoner kronor
av arbetsmarknadspolitiska medel för att sanera
gamla miljöfarliga områden. Förslaget bifölls inte
av riksdagsmajoriteten. Jag vill fortfarande hävda
att de arbetsmarknadspolitiska medlen skall
användas på ett sätt som gagnar miljön. Saneringen
av mark är arbetskraftsintensiv. Flera projekt är så
långt gångna att de kan sättas i gång omedelbart.
Använd våra arbetslösa till att utföra dessa nyttiga
och angelägna arbeten!
Herr talman! Vi står naturligtvis bakom alla de
socialdemokratiska reservationer som vi fogat till
betänkandet, men vi kommer endast att begära
omröstning på reservationerna 1, 4, 5, 13 och 14. I
övrigt yrkar jag bifall till hemställan i betänkande
JoU23.