Fru talman! De frågor som Ingegerd Saarinen har
tagit upp är oerhört viktiga och samtidigt komplicera-
de. Vi befinner oss på ett område där vi alla har en
stark strävan att försöka skapa fler alternativa driv-
medel som belastar vår miljö mindre. Samtidigt pågår
en snabb teknisk utveckling, och det är därför viktigt
att man inte låser sig för ett enda alternativ, för det
finns ju flera.
Jag har lång erfarenhet av den här branschen ef-
tersom jag som trafikpolitiker på 80-talet var involve-
rad i många av dessa diskussioner. Någon tekniker
påstod ständigt att de hade hittat det slutgiltiga exakta
drivmedlet som inte hade några negativa effekter.
Nästa år hade något nytt drivmedel ungefär samma
egenskaper. Men det visade sig att inget av dem höll i
verkligheten.
Därför har regeringen tillsammans med Vänster-
partiet och Miljöpartiet - som Ingegerd Saarinen ju
vet - medvetet formulerat att det handlar om att för-
söka hitta en inriktning där så mycket som möjligt av
koldioxidneutralitet kan främjas. Vilken teknik man i
sista hand använder sig av är av underordnad betydel-
se.
Jag kan svara på Ingegerd Saarinens fråga genom
att säga att det självklart alltid finns möjlighet att göra
omfördelningar mellan olika anslag. Men trycket
kommer säkert att vara så hårt på båda posterna, både
de 150 miljonerna som används för pilotprojekten
och de 750 miljonerna för nedsättning av koldioxid-
neutrala drivmedel, att det kommer att vara svårt att
göra den typen av omfördelningar. Tekniskt finns
möjligheten, men vi ska naturligtvis inte ens diskutera
detta förrän vi har bättre erfarenheter av det.
Nu är vi starkt inriktade på att försöka hantera den
alternativa strategi som finns utformad på ett sådant
sätt att den både passerar Europeiska unionen och
sedan praktiskt kan omsättas i verklighet fr.o.m. nästa
år.
Samtidigt som vi är inne i den här processen har
vi också jobbat med andra förslag som riksdagen har
att ta ställning till. Det gäller t.ex. förslaget om alky-
latbensin. Jag hoppas att EU snabbt kan hantera frå-
gan. Det kan bidra till att våra gräsklippare, båtmoto-
rer och många andra mindre motorredskap får en mer
miljövänlig drivmedelssituation i fortsättningen.
Detta är alltså långt ifrån något slutarbete. Det är
snarare en start på ett ganska omfattande miljöarbete
med alternativ drivmedelsenergi. Vi ska naturligtvis
hela tiden utvärdera detta arbete. När det gäller just
pilotprojekt och allmän nedsättning kan vi göra de
förändringar som kan behöva göras också mellan de
olika insatserna.
Jag hoppas också att teknikutvecklingen och tek-
nikförnyelsen kan vara till hjälp. Den kan vara det om
vi är beredda att ställa krav på att industrin och forsk-
ningen ska bidra till detta.
För att ta exemplet med alkylatbensin är jag
övertygad om att när vi gör en rejäl förändring på det
området genom en sänkning av skatten med 1:50 per
liter kan det i sin tur påverka hela distributionsappa-
raten. Detta gör att vi på kort tid, på några år, kan få
en helt annan situation just när det gäller de mindre
motorerna. De finns ofta inne i våra tätbebyggda
samhällen, och det är därför av stor betydelse att få
bort dem.
Detta gäller naturligtvis också förhållandena på
sjön, där inte minst den tyngre sjöfarten är en miljö-
bov. Även där måste vi försöka hitta alternativa driv-
källor.