Fru talman! Jag delar finansministerns uppfattning
om att alkylatbensinen bör fram så snabbt som möj-
ligt. Nu har jag tyvärr erfarit att den nog inte kommer
i juli, som jag hade hoppats, utan först tidigast i au-
gusti. Det är jättetråkigt.
Jag tänker främst på utombordarna. Bensinspill
förgiftar väldigt mycket i vattnet. Om alkylatbensinen
funnits skulle man alltså ha fått en betydligt gynn-
sammare situation. Men det går inte så fort som man
skulle önska. Förhoppningsvis kommer den i augusti.
Ingenting skulle glädja mig mer än om hela potten
på 750 miljoner för koldioxidneutrala drivmedel
utnyttjades. Det skulle innebära att marknaden växer
fort, och det finns alternativ som faktiskt kan klara sig
enbart med en subvention på koldioxidskatten. Det
vore ju fantastiskt glädjande. Då skulle vi ha nått
nästan dit där vi vill vara.
Men jag är lite mer pessimistisk än finansminis-
tern. Jag tror att det dröjer ett tag innan vi får den
marknaden, innan fabriker har kunnat byggas och vi
får drivmedel. Jag är rädd för att det tar lite längre tid
än så.
Till Inger Strömbom vill jag säga att koldiox-
idskatten är en utmärkt konstruktion. Nu har vi kom-
mit fram till att koldioxidneutrala drivmedel inte ska
betala koldioxidskatt. Framför allt är detta en lång-
siktigt mycket klok inriktning som kan göra att före-
tag vet hur framtiden kommer att se ut och vågar
investera.
Som finansministern förstår är jag ute efter en in-
ställning som går ut på att miljövänligare alternativ
inte ska hindras av teknikaliteter. Det handlar om ett
slags beredvillighet från regeringens sida att vid pro-
blem snabbt ändra regler i förebyggande syfte, eller
att utforma regler så att de är resultatinriktade och
målstyrande mer än detaljstyrande såsom det har varit
hittills.
Man kan i dag se en situation där starka politiska
aktörer får alla fördelar medan svagare aktörer, inte
minst framtida aktörer och de som ännu inte finns på
marknaden, t.ex. framtida teknologier, inte får några
särskilda fördelar alls.
Det gäller inte bara riktade skattesubventioner
utan också i fråga om utformningen av detaljerna i
skattereglerna. Om vi håller på så här kommer vi att
få se att enbart dagens etablerade aktörer fortsätter sin
verksamhet med samma teknik fast i större skala. Vi
kommer inte att se de nya aktörerna och innovatörer-
na. Förhoppningen var att vi skulle få se dem.
Vi har sett vad en framsynt teknikupphandling
kan innebära och åstadkomma i form av teknisk ut-
veckling på miljöområdet. Man skulle kunna använda
skattesystemet på liknande sätt genom att utforma
skatteregler så att de verkligen lägger grunden för och
gynnar teknisk utveckling i en miljömässigt bättre
riktning.
Man kan t.ex. sätta upp tuffa miljöklasser för bilar
och drivmedel som ännu inte finns på marknaden och
koppla rimliga skattefördelar till dem. Har finansmi-
nistern några förslag till hur man skulle kunna ha en
sådan proaktiv och offensiv hållning?
När miljöfördelarna från en satsning inte blir så
stora som vi har hoppats används det ibland som
argument för att inte satsa på andra tekniker. Det är
ett ganska underligt sätt att resonera. Också finansmi-
nistern har tidigare för sådana resonemang och gör
det även nu.
Om man i stället vänder på systemet och har mer
generella skatteregler som ger en skattefördel för alla
miljövänligare lösningar och att nivån på skatteför-
delen anpassas till miljönyttan låter man marknad och
aktörer anstränga sig att försöka klara utmaningen.
Lyckas det är det jättebra. Lyckas det inte slipper man
betala skattesubventionerna.