Fru talman! Ingegerd Saarinen och jag är överens
om att om man ser på den teknikutveckling som har
skett av fordonen står den inte alls i proportion till
den mycket ringa teknikutveckling som har skett när
det gäller drivmedel. Det är inte så svårt att dra slut-
satsen av det att i det första fallet har det funnits star-
ka intressen i industrin som har främjat en sådan
teknikutveckling. Omvänt har det funnits starka
motintressen i oljeindustrin som inte har velat främja
en utveckling av alternativa drivmedel.
Även i oljebranschen och oljeindustrin börjar man
inse att om inte deras tid är utmätt är deras tid i varje
fall mer begränsad i framtiden. Man kan inte fortsätta
med den drivmedelsutvecklingen. Det skulle bli oer-
hörda skador på vår natur om den bilparken, de luft-
föroreningarna och de andra problemen de nuvarande
drivmedlen för med sig skulle föras över till alla de
nya länderna i tredjevärlden de närmaste åren.
Därför tror jag att vi kommer att kunna se ett star-
kare tryck på industrin och också ett större intresse
från industrin att försöka utveckla de alternativa
drivmedlen. Jag är medveten om att också den inser
att detta är en marknad som är starkt växande. Är
man inte ute i god tid kommer man att försitta sin
chans. Därför är jag trots allt ganska hoppfull. Om vi
med svenska insatser och insatser i andra EU-länder
som kan hjälpa till i starten kommer vi att få en bra
skjuts när vi väl får igång processen mot alternativa
drivmedel.