Fru talman! Folkpartiet har alltid ansett och kom-
mer alltid att anse att vi behöver en kriminalpolitik
som mer inriktas på att bekämpa brottsligheten, inte
bara brottslingarna. Det är ett välkänt faktum att läng-
re fängelsestraff och hårdare tag på fängelserna sna-
rast är kontraproduktiva när det gäller att minska
förekomsten av brott i ett samhälle. Som avskräck-
ning fungerar det dåligt, och som behandling fungerar
det inte alls.
En effektiv kriminalpolitik måste bestå av många
delar. Egentligen är det en relativt liten del som bör
handla om vilka straff som vi ska mäta ut. Vi i Folk-
partiet och många med oss tycker att det allra vikti-
gaste är att förebygga brott, och då måste man bl.a.
otvivelaktigt ha en konsekvent politik mot missbruk
av alkohol och andra droger. Här ser vi i dag en
olycklig och på sikt kostsam trend mot alltmer av
uppgivenhet. Den måste vi bryta.
När det gäller den mer renodlade kriminalpoliti-
ken anser Folkpartiet att det behövs en renässans för
tanken på straff som en väg tillbaka till ett hederligt
liv. Mycket av det som tidigare funnits av vård och
program för återanpassning är i dag tyvärr borta.
Statens ingripande kommer ofta alldeles för sent, men
när det kommer så kommer det med stor kraft.
Vi i Folkpartiet vill understryka hur viktigt det är
att rättsapparaten reagerar snabbare mot unga som
begår brott. Men vi vill också understryka hur viktigt
det är att gå vidare med att se över vad de reaktioner-
na egentligen ska innehålla. Vi vet alla, fru talman, att
den bästa brottsförebyggande åtgärden är att se till att
brott aldrig sker.
Vi vet väldigt väl att de bästa brottsförebyggarna
är föräldrarna. Vi vet också hur viktigt det är att alla
myndigheter tillsammans reagerar snabbare innan det
går så långt att rättsapparaten måste träda in. Det
gäller att se de tidiga signalerna. Därför är det oro-
väckande att det är så olika språk inom socialtjänsten,
skolan, sjukvården och rättsapparaten. Så länge man
inte har samma språk är det alldeles för lätt för våra
barn och ungdomar att trilla mellan stolarna.
Låt mig referera vad som sägs i socialtjänstlagen
om ungdomars psykiska problem, som är ett väl känt
faktum. Där sägs att man inom socialtjänsten inte
arbetar primärt med barns och ungdomars psykiska
problem utan med barn och ungdomar som far illa
eller riskerar att fara. Samtidigt säger man att många
av dem har psykiska problem och att flertalet befinner
sig i riskzonen för att utveckla sådana. Varför ser man
inte till att man talar med samma ord hela tiden? Då
undviker man några fällor.
Man måste alltså se till att tala samma språk och
satsa resurser på barn och ungdomar i riskzonen.
Därför är den stora tillströmningen till barn- och
ungdomspsykiatrin så oroväckande. Vi vet att de
ungdomar som i dag behöver hjälp får vänta upp till
ett år. Det är också oroväckande att antalet har för-
dubblats under 90-talet samtidigt som resurserna inte
har ökat. I praktiken har det blivit en halvering av den
öppna psykvården.
Fru talman! Låt mig peka på de saker som Folk-
partiet tycker är viktiga i det brottsförebyggande
arbetet så att ungdomar inte kommer in i brottslighet.
Naturligtvis handlar det först och främst om föräld-
rarna. De är outstanding. Men vi har också social-
tjänsten och skolan. Låt oss se till, för att ta ett exem-
pel, att den gamla hederliga skolsköterskan kommer
tillbaka med sitt tränade öga och sitt sociala engage-
mang. Det är en väldigt bra satsning.
Låt oss se till att vi får ännu fler ungdomsmottag-
ningar än vad vi har i dag. Vi har ungefär 200. Det är
viktigt att ungdomsmottagningarna samarbetar med
skolan, soc, och med barn- och ungdomspsykiatrin.
Varför betonar jag så mycket barn- och ungdomspsy-
kiatrin? Det är därför att vi vet att ca 10 % av de
ungdomar som kommer dit har psykiska problem. Vi
vet också att många som är inom kriminalvården har
psykiska problem. Därför är det extra viktigt att man
satsar resurser här.
Någonting annat som man också måste se till när
det gäller ungdomsmottagningarna är att få dit fler
pojkar. Vi vet i dag att ungefär 10 % av de som
kommer till ungdomsmottagningarna är pojkar. Det
innebär att vi alldeles för ofta missar pojkarnas be-
hov. Det har vi tyvärr sett resultatet av. Därför är det
så viktigt att man ser till att man får dit fler pojkar.
Det är viktigt att de får sex- och samlevnadsundervis-
ning och hjälp att bearbeta problem. De gäller natur-
ligtvis både pojkar och flickor, men särskilt pojkar.
Det gäller ångest, depressioner, ätstörning, psykoso-
matiska besvär och sexuella svårigheter.
Fru talman! Det är bra att vi har fått en ändring i
socialtjänstlagen från 1998 som ger ökade möjlighe-
ter att placera barn hos släktingar och andra närståen-
de. Man gjorde en enkät i 122 kommuner. Det visade
sig att cirka en tredjedel av de ungdomar som hade
behov av sådan placering hamnade hos anhöriga eller
andra närstående. Man kan diskutera om det inte
kunde bli fler. Men vi får ha tålamod, eftersom det
bara är i början. Det är också bra att portalparagrafen
har ändrats så att vi numera har fastslagit att man ska
se till barnets bästa.
Ungdomskriminalitet och vård av unga kriminella
kostar enligt Statens institutionsstyrelse väldigt
mycket pengar. Av kommunernas totala socialtjänst-
kostnader utgör den kostnaden 65 %. Det är ett väl-
digt bra sparmoment att se till att det inte går så långt.
De statliga kostnaderna blir 35 %.
Fru talman! Tyvärr behövs fler platser både när
det gäller missbrukarvård och ungdomsvård och även
sluten ungdomsvård, eftersom vi inte har kommit
tillräckligt långt i det förebyggande arbetet. Låt det
som jag nu ska sluta med att tala om bli alltmer sällan
förekommande. Blir det så har vi konkreta bevis på
att vi vuxna inte bara ser alla signaler utan även rea-
gerar snabbt och hjälper dessa barn och ungdomar
som far illa eller riskerar att fara illa. Då fungerar
socialtjänstlagen så bra i verkligheten att dagens
diskussioner om åtgärder när brott begåtts inte behövs
på samma sätt som nu.
Då fungerar också 12 § i socialtjänstlagen som
bl.a. säger att socialnämnden ska med särskilt upp-
märksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdo-
mar som har visat tecken till en ogynnsam utveckling.
Den ska aktivt arbeta för att förebygga och motverka
missbruk bland barn och ungdom. Den ska i nära
samarbete med hemmen sörja för att barn och ung-
dom som riskerar att utvecklas ogynnsamt inte ham-
nar i ett missbruk.
Fru talman! Så till det som jag till sist ska berätta
om, Anders som utvecklades från strulpelle, vidare
till småbrottsling och vidare till fullfjädrad lagbrytare.
Från det att Anders fyllt 15 år och blivit straffmyndig
har han fram till sin 29-årsdag dömts för 384 brott.
Samhällets reaktion har varit att ge honom 20 åtal-
sunderlåtelser och han har blivit dömd vid 16 tillfäl-
len till sammanlagt 102 månaders fängelse.
Samhällets åtgärder har bevisligen inte lett till att
Anders avhållit sig från brottslighet och drogmiss-
bruk. Risken är mycket stor att Anders under många
år kommer att göra sig själv och sina medmänniskor
illa. Samhället har misslyckats med Anders därför att
han inte fick den hjälp han behövde när han som barn
sände sina signaler.
(forts. 4 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 13.57 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.