Fru talman! Beslut på en socialdemokratisk parti-
kongress tolkas ibland olika; det har vi inte minst sett
när det gäller a-kassereglerna.
För kommunerna väntar inte bättre tider. År 1997
slår ändrade regler för bostadsbidragen igenom, och
kommunernas socialbidragskostnader kommer att öka
ytterligare. Då undrar man: Hur skall de kommunala
bostadsbolagen kunna öka sina vinster - via högre
hyror eller genom aktietillskott från ägarna?
Det stora problemet är den sneda inkomstfördel-
ningen, som förvärrats bl.a. genom skattereformen.
Dessutom är det de som har de lägsta inkomsterna
som också bor dyrast, eftersom hyresrätten är dyrast
per kvadratmeter. Här krävs alltså en saklig utvärde-
ring av skattereformen i förhållande till boendet och
boendekostnaderna, möjligheter för de kommunala
bostadsföretagen att få rimliga ekonomiska villkor
samt att kommunerna via en väl motiverad lagstift-
ning i botten får instrument för att kunna föra en so-
cial bostadspolitik.
Det här borde inrikesministern ta tag i, eftersom
det här är en övergripande fråga som berör flera de-
partement. Jag tror tyvärr inte att den bostadspolitiska
utredningen kommer att ha ett sådant helhetsgrepp på
de här frågorna.
När det sedan gäller Vänsterpartiets ekonomi och
budgetar är inrikesministern lika dåligt påläst som
många andra socialdemokratiska ministrar brukar
vara i den frågan. Vi har nöjt oss med de 114 miljar-
der i budgetsanering som socialdemokrater och väns-
terpartister var överens om 1994. Vi har inget behov
av att utropa oss själva till världsmästare i budgetsa-
nering eller dylikt.