Fru talman! Jag vill börja med att tacka bostads-
ministern för ett bra och kraftfullt svar på min inter-
pellation. Vi gör samma analys av problemet och drar
likartade slutsatser inför framtiden. Det är bara en
viktig skillnad. Jag anser att det redan i dag är helt
uppenbart att något måste göras, och det nu, om vi
menar någonting med att vi skall utveckla allmännyt-
tan i stället för att avveckla den och för att visa att vi
slår vakt om den sociala bostadspolitiken.
Det är få politikområden som tydliggör de ideo-
logiska skillnaderna på ett bättre sätt än synen på
bostadsfrågorna. Det är marknad mot verklig valfrihet
och vinstintressen mot den allmänna nyttan.
Många delar i denna aktuella fråga skulle behöva
sin alldeles egna debatt, men vi koncentrerar oss nu
på det som är av riksintresse i ett vidare bostadspoli-
tiskt perspektiv.
Det aktuella exempel som fått mig att skriva den
här interpellationen är det beslut som fattats av den
politiska majoriteten i Nacka kommun söder om
Stockholm. Det är ett beslut om total utförsäljning av
det kommunala bostadsbolaget, vilket är ett mycket
förhastat och ogenomtänkt beslut såväl bostadspoli-
tiskt som kommunalekonomiskt. Genom ett enda
klubbslag och med en enda rösts övervikt kommer
man att mot hyresgästernas vilja driva igenom affä-
ren.
I förra veckan offentliggjordes efter mycket hem-
lighetsmakeri tre köpare av tre olika områden som
bjudits ut till försäljning. Kommunen frånhänder sig
90 % av beståndet i Nackahem till privata fastighets-
ägare. Detta innebär att mer än 50 år av gemensamt
satsade medel för den sociala bostadspolitiken kapita-
liseras för att plockas ur systemet och användas på det
sätt som kommunen själv anser vara lämpligt. Detta
är ett exempel på en kommun. Många bedömare och
debattörer säger sig veta att detta bara är början på
något nytt vad gäller bolagshandel och kommunala
initiativ.
För en liten stund sedan fick jag uppgifter om att
delar av Uppsalahem skall säljas, helst före somma-
ren. Även där är det väldigt bråttom.
Jag anser inte att det är tillräckligt att bostadsmi-
nistern följer utvecklingen med stor uppmärksamhet.
Jörgen Andersson skulle inte behöva fråga sig om det
finns skäl för att överväga åtgärder för att motverka
utvecklingen. Det är helt uppenbart att så redan är
fallet. Bostadsministern bör tydliggöra villkoren och
förutsättningarna för det gemensamma bostadsbestån-
det. Det handlar om den sociala bostadspolitiken,
integrationssträvanden och var vi anser att gränsen för
kapitalisering av gemensamt satsade medel ligger.
Jag anser inte att en kommun som fattar ett poli-
tiskt beslut främst av ideologiska skäl skall ha rätten
att kapitalisera statens och hyresgästernas satsade
medel för att använda dem på ett, som man kanske
anser, mer ideologiskt riktigt sätt. Jag anser att alla
kommuner har ett medansvar för att uppfylla de bo-
stadspolitiska målen om en god bostad till en rimligt
kostnad. För detta krävs politiska styrmedel. Det
kommunala bostadsbolaget är ett sådant.
Jag skulle därför vilja att bostadsministern förtyd-
ligar så långt det går vilka åtgärder han kan tänka sig
att vidta för att se till att den sociala bostadspolitiken
överlever och att vi arbetar utifrån målsättningen att
utveckla allmännyttan och inte avveckla den.