Herr talman! Vi debatterar i dag propositionen
Frivillig försvarsverksamhet inom totalförsvaret,
stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna och
hemvärnets framtida utseende. Jag har lyssnat på den
tidigare debatten här, och jag kan med glädje konsta-
tera att många av inläggen ligger mycket nära varand-
ra.
Frivilligorganisationerna bildades i en tid med en
helt annan säkerhetspolitisk situation än den vi nu
har, och de har under efterkrigstiden viktigt bidragit
till vår säkerhet och vårt försvar.
I den proposition som regeringen överlämnade i
höstas slog vi fast att de militära hoten mot Sveriges
snarare minskar än ökar, förutsatt att vi har en
grundläggande försvarsförmåga. Detta ställningsta-
gande bygger på två viktiga slutsatser.
Den första är att de europeiska samarbetsmönstren
de senaste tio åren inom framför allt EU och Nato gör
att konventionella anfallskrig på den europeiska kon-
tinenten mellan medlemmar i dessa organisationer ter
sig orealistiska.
Den andra slutsatsen är att det enda land som
skulle kunna genomföra denna typ av operationer mot
Sverige eller mot något annat land som är medlem i
dessa organisationer är Ryssland. Vår bedömning är
att både den politiska viljan och den fysiska förmågan
att genomföra denna typ av aggression saknas.
Informationssystem kan kollapsa och elsystem
slås ut, översvämningar kan drabba landet, viktiga
kommunikationssystem kan sluta att fungera och
epidemier kan bryta ut. Terroristangrepp är reella hot.
Naturkatastrofer och väpnade konflikter avlöser var-
andra i vår omvärld. Sårbarheten har ökat i takt med
utvecklingen och därmed också osäkerheten.
Jag anser att vi under lång tid framöver kan av-
skriva hotet om anfallskrig med konventionella
stridskrafter riktade mot hela vårt territorium.
Våra militära resurser måste i framtiden utformas
på ett sätt som gör att vi upprätthåller relevanta kom-
petenser för att kunna möta hot som vi kan se framför
oss. Jag menar att det är precis detta som hela den
stora försvarsreformen, som vi egentligen bara sett
början på, handlar om.
Genom att bygga upp ett insatsförsvar kommer
vår förmåga att möta de begränsade väpnade angrepp
som vi fortfarande kan se som möjliga att både kunna
avskräckas och mötas.
Det är i denna omvärld som reformeringen av det
svenska totalförsvaret och därmed frivilligorganisa-
tionerna och hemvärnet tar sina utgångspunkter.
Jag har fått ett brev från lottorna. De tycker att jag
pratar för lite om frivilligrörelsen.
Enligt deras uppfattning är en av de viktigaste
uppgifterna för de frivilliga försvarsorganisationerna
nu att bistå samhället vid särskilda händelser i kris
och fred. Mitt svar till dem är att jag tror att frivil-
ligrörelsen i dessa sammanhang kan vara en mycket
stor resurs, men att det i det civila samhället i många
fall finns för liten kunskap om vad de frivilliga för-
svarsorganisationerna kan bidra med och har för
kompetens.
Jag till lottorna liksom till övriga frivilliga för-
svarsorganisationer säga att jag är av den uppfatt-
ningen att de frivilliga försvarsorganisationerna och
hemvärnet utgör en viktig del i det medborgarenga-
gemang som finns i vårt land och som är en väsentlig
resurs för hela det svenska samhället. Det är betydel-
sefullt att även i framtiden ta vara på det engagemang
och den kunskap som finns i de frivilliga försvarsor-
ganisationerna. Det frivilliga och ideella engage-
manget ska även fortsättningsvis uppmuntras för att
kunna bidra till samhällets säkerhet och förmåga.
Vårt försvar ska vara organiserat så att det är en
angelägenhet för hela folket. Genom att människorna
i försvaret representerar skilda samhällssektorer bi-
drar systemet till att en stor kunskapsbredd och erfa-
renhet finns i vårt svenska försvar. Frivilliga försvar-
sorganisationer, hemvärnet och den allmänna värn-
plikten är faktorer som skapar detta och bidrar till
försvarets förankring i samhället.
De frivilliga försvarsorganisationerna bör därför
stimuleras att sprida kunskap och information om
totalförsvaret, medverka till fortbildning, vara rekry-
teringsbas för personalen och medverka på andra sätt
till totalförsvarets folkliga förankring.
Herr talman! Territorialförsvaret, hemvärnet och
vissa andra delar av det militära försvaret bör organi-
seras som nationella skyddsstyrkor och utgöra en del
av insatsorganisationen. Vad gäller de nationella
skyddsstyrkornas uppgift ska de med varierande be-
redskap ha förmåga att skydda befolkningen, in-
frastrukturen och stödja våra operativa insatsförband.
Hemvärnsförbanden tillhör de viktigaste förban-
den inom de nationella skyddsstyrkorna och ska, som
påpekas, utvecklas. Huvuddelen av den förmåga som
kommer att behövas inom de nationella skyddsstyr-
korna finns i hemvärnsförbanden vilkas verksamhet
och utveckling därför bör ställas i centrum.
Med den i propositionen angivna inriktningen för
de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärns-
förbanden kommer de att ha en relevant och viktig
roll i det framtida totalförsvaret.