Herr talman! I betänkande FöU12 behandlas frå-
gor som rör frivilligförsvaret. Jag vill inledningsvis
konstatera att Centerpartiet delar regeringens uppfatt-
ning i dessa frågor, som de kommer till uttryck i den
proposition som ligger till grund för detta betänkande.
Det innebär att vi också står bakom majoritetsskriv-
ningen i betänkandet i alla avseenden.
Jag vill dock mycket kort lyfta fram och kom-
mentera ett par avsnitt i betänkandet.
För det första vill jag framhålla utskottets kraft-
fulla stöd för frivilligverksamheten. Utskottet skriver
i betänkandet att man understryker den viktiga roll
som frivilligorganisationerna och hemvärnet har.
Därvidlag lyfter man speciellt fram försvarsupplys-
ningsverksamheten, bl.a. mot bakgrund av den om-
fattande förändring i säkerhetspolitiskt och försvars-
politiskt avseende som skett i vår omvärld under det
senaste decenniet, vilket också som bekant lett till
omstruktureringen av det svenska försvaret.
Frivilligorganisationerna och hemvärnet har också
en geografisk spridning över hela landet, som i viss
mån kompenserar den något glesare förekomsten av
militära förband och garnisonsorter som ju blivit
följden av de senaste två försvarsbesluten.
Utskottet pekar också på frivilligverksamhetens
betydelse för folkförankringen av försvaret och likaså
på de demokratiska värdena i verksamheten. Det är
inte enbart en skyldighet att försvara sitt land. Det
kan också ses som en demokratisk rättighet, vilket
ibland förbises i debatten. Därvidlag kan det vara på
sin plats att påminna om att den allmänna värnplik-
tens införande år 1901 kopplades samman med den
då pågående rösträttsreformen i formuleringen "en
man - en röst - ett gevär".
Riksdagen har också tidigare i år slagit fast att fri-
villigutbildning och tjänstgöring inom ramen för
denna ska kunna tillgodoräknas som fullgjord repeti-
tionstjänstgöring för fortsatt krigsplacering - en vik-
tig markering av riksdagen. Detta sammantaget visar
på riksdagens tilltro till och förtroende för frivilligor-
ganisationerna och hemvärnet.
För det andra är det utmärkt att hemvärnets roll i
de nationella skyddsstyrkorna nu tydliggörs. Hem-
värnet kommer således att utgöra stommen i dessa
styrkor. Till skillnad från andra talare här i dag tycker
jag att det är väldigt positivt. Det innebär att hemvär-
nets betydelse ökar. Jag och Centerpartiet delar i
högsta grad regeringens ambition i detta samman-
hang, ävenså regeringens förslag att tilldela hem-
värnsförbanden nya uppgifter samt möjligheterna att
därvidlag differentiera hemvärnsförbanden personellt,
materiellt och utbildningsmässigt.
Jag bejakar denna förändring, inte minst mot bak-
grund av min egen erfarenhet som bataljonschef i
hemvärnet. Det är positivt både för förbanden och för
de enskilda hemvärnssoldaterna att kunna variera sitt
engagemang över tiden.
Här vill jag dock komma med ett litet varningens
ord. De nya och delvis svårare uppgifterna som
statsmakterna avser att tilldela hemvärnet får inte
stanna på papperet. Det är absolut nödvändigt att de
nya s.k. hemvärnsinsatsförbanden tilldelas adekvat
utrustning och givetvis också får adekvat utbildning
för de nya uppgifterna. Detta är av två skäl, dels för
att dessa förband ska kunna lösa sina utökade upp-
gifter, dels för att tilltron till organisationen ska bestå.
Härvidlag är det mycket viktigt att rikshemvärn-
schefen och Försvarsmakten för en dialog med var-
andra för att säkerställa detta, annars vittrar förtroen-
det och tilltron bort. Riksdagens intention i detta
avseende kan inte nog understrykas.
Herr talman! Med detta sagt vill jag avslutnings-
vis yrka bifall till utskottets förslag till beslut och
avslag på reservationerna.