Herr talman! Vi i Folkpartiet har i stort sett ställt
upp på de formuleringar som finns i den proposition
som vi i dag diskuterar. Dock avviker vi i ett avseen-
de, dvs. rätten till ledighet.
Vi är också väl medvetna om att Försvarsmakten i
en omställningsperiod dras med en viss otydlighet,
och därav också möjligtvis oklara roller, när det gäl-
ler just frivilligorganisationerna. Detta måste snarast
förbytas i klarhet.
Herr talman! De frivilliga försvarsorganisationer-
na, inte minst de kvinnliga, är av utomordentligt stor
betydelse inom vårt försvar. Deras betydelse blir inte
mindre efter omorganisationen av totalförsvaret.
Frågan om möjlighet att få ledigt vid frivillig för-
svarsverksamhet, t.ex. vid grund- och repetitions-
eller kompletteringsutbildningar borde därför vara de
samma för värnpliktig och för frivillig personal. Detta
uttalades bl.a. i Frivilligförmånskommitténs betän-
kande redan 1985. En lagfäst rätt till sådan ledighet
föreslogs då.
I propositionen 1985/86 ansåg sig emellertid inte
dåvarande ansvarigt statsråd beredd att ta ställning till
kommitténs förslag, och i avvaktan på fylligare un-
derlag bifölls inte detta. Flera motioner lades fram i
ärendet.
I försvarsutskottets betänkande 1985/86:10 uttala-
des: "Utskottet finner det angeläget att regeringen
aktivt och utan tidsutdräkt förbereder ett lagförslag i
ärendet." Alltså: "aktivt och utan tidsutdräkt förbere-
der ett lagförslag i ärendet". Herr talman! Det var för
16 år sedan!
Med denna rekommendation som grund avslogs
därmed motionerna, och ärendet överfördes sedan till
Arbetsmarknadsdepartementet.
I betänkandet Utredningen om frivillig medverkan
i totalförsvaret, 1992, behandlades frågan återigen.
Utredaren föreslog en ändring i lagen om studieledig-
het. Utredningen erinrade om att ledighet för utbild-
ning inte är begränsad till någon viss typ av utbild-
ning men att den som begär ledighet bör kunna preci-
sera ändamålet med utbildningen. Lagen ger arbets-
givaren rätt att påverka ledighetens förläggning på så
sätt att den kan uppskjutas i ett halvår och eventuellt
längre tid.
Frågan vidarebefordrades sedan till Utredningen
om ledighetslagstiftningen, som i sitt betänkande år
1994 uttalade att man inte hade funnit skäl att föreslå
några nya regler avseende ledighet för frivillig för-
svarsutbildning.
I betänkandet Totalförsvaret och frivilligorgani-
sationerna år 1997 togs frågan inte upp annat än i
samband med frivilligorganisationernas möjlighet att
delta i insatser vid svåra påfrestningar på samhället i
fred. Utredningens förslag handlade om att de civil-
rättsliga förutsättningarna klarläggs - dvs. förhållan-
det mellan ett frivilligavtal och den ordinarie arbets-
givaren.
Regeringen skrev därför år 1999 ett kommittédi-
rektiv till utredningen om den frivilliga försvarsverk-
samhetens framtida inriktning och uppgifter inom
totalförsvaret. I uppdraget angavs bl.a. att man ska
behandla "frågan om ersättningar, försäkringar, ut-
rustning, materiel samt frivilligavtalets förhållande
till ordinarie arbetsgivare för frivilliga, hemvärnsmän
och frivilliga instruktörer".
Utredaren presenterade förra året sitt betänkande
Frivilligheten och samhällsberedskapen. Utredaren
har på en fjärdedels sida behandlat frågan om ledighet
och säger att det naturligtvis är möjligt att i lag före-
skriva om rätt till ledighet men att detta, enligt utred-
ningens bedömning, inte är rimligt med tanke på den
kommunala självstyrelsen och vitt skilda lokala förut-
sättningar. Utredaren anser att frågan ska lösas genom
avtal eller överenskommelse mellan den frivillige,
kommunen alternativt myndigheten och arbetsgivaren
- dvs. arbetsmarknadens parter.
Herr talman! Denna fråga har alltså behandlats i
mer än 17 år utan att man har kommit ett enda steg
framåt - snarare 15 steg tillbaka. Vad var det som ett
enigt försvarsutskott skrev år 1995? Jo, att "utskottet
finner det angeläget att regeringen aktivt och utan
tidsutdräkt förbereder ett lagförslag i ämnet". Så
bestämde vi i riksdagen för, herr talman, 17 år sedan!
Möjligtvis skulle man kunna säga att det är dags att
snabba på något.
Det kan sägas att vår lagstiftning redan innehåller
flera s.k. ledighetslagar. Men med tanke på behovet
av frivilliga försvarsorganisationer måste frågan om
ledighet för utbildning och tjänstgöring inom frivillig-
försvaret få en lösning snarast, utan tidsutdräkt - nu,
genast, bums och omedelbart!
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vation nr 6.