Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 2 i betänkandet.
Vi i Sverigedemokraterna välkomnar regeringens proposition om så kallade visselblåsare eftersom vi anser att det är ett väldigt aktuellt område i dag. I det stora hela anser vi förslaget vara bra, men det finns vissa områden där vi har synpunkter och anser att man kunde ha utrett saken lite djupare och granskat det hela hårdare.
Vi vill se ett utökat skydd för visselblåsarens identitet i såväl offentlig som privat verksamhet. I dag råder det lagstadgad absolut sekretess vid anmälan om brister i arbetsmiljö eller om överträdelser inom finanssektorn medan motsvarande skydd tyvärr inte gäller inom andra områden och verksamheter.
Vi anser att skyddet ska vara likvärdigt oavsett om man jobbar som handläggare på till exempel Migrationsverket, där vi i dag ser stora problem, eller inom finanssektorn. Många tunga instanser och forskare anser att förslaget till skydd är svagt och otillräckligt och på sikt kan leda till ett tystare samhälle där visselblåsaren helt enkelt inte vågar rapportera av rädsla för repressalier från sin arbetsgivare.
En av de som har uttalat sig i frågan är Claes Sandgren, professor i civilrätt och tidigare ordförande för Institutet mot mutor. Han anser att skyddet i många fall blir otillräckligt eftersom det innebär att det är möjligt att få ersättning först när repressalier har vidtagits mot medarbetare. Det är fel prioriteringsordning, tycker vi.
Vi anser att fokus ska ligga på att man ska få sin identitet skyddad på ett likvärdigt sätt oavsett område. Då kan arbetsgivaren inte omedelbart vidta repressalier mot visselblåsaren. Också från fackligt håll tycker man som Sverigedemokraterna, att förslaget inte är tillräckligt långtgående. Sacos referensgrupp och dess chefsjurist anser att man har gjort alldeles för lite och att lagen fokuserar för mycket på begreppet "allvarliga missförhållanden". Detta ställer onödiga kunskapskrav på den enskilda medarbetaren, som själv får anta nivån om det ska anses lönt att anmäla med risk för repressalier. Risken är då att man som enskild avstår från att larma. Man vet inte vad som kommer att hända eller vilka repressalier som kan komma. Detta kan göra att lagen blir tandlös, inte minst utifrån det perspektivet att det kan vara svårt för den anställde att se om missförhållandet verkligen är allvarligt eller inte. Därför är det viktigt att vi har ett likvärdigt skydd för alla visselblåsare, och det ska gälla oavsett bransch och område.
Fru talman! Vi anser också att man på ett tydligare vis ska klargöra var gränsen går när det gäller visselblåsare och anställningar med tystnadsplikt. I remissvaren kunde vi se att framför allt Försvarsmakten såg problem med tolkning av lagen och krävde klarare riktlinjer. Detta är viktigt för att undvika att lagen missbrukas och används som ett sätt att avslöja försvars- och företagshemligheter. Här anser vi att man bör göra en rejäl djupdykning och en klarare analys om hur man sätter gränserna. I övrigt tycker vi att det är ett bra förslag som är välkommet.