Herr talman! Det finns ett brett stöd för denna lagstiftning. Vi är från Liberalernas sida positiva till den. Det vi vänder oss emot är en mycket specifik del i uppräkningen av vad som avses med missförhållanden i lagstiftningen. Jag ska konkretisera detta.
Om en arbetsgivare gör något som är olagligt är en arbetstagare som visslar om detta skyddad. Vi är självklart med på det. Om något inte nödvändigtvis är straffbart men kanske bryter mot finansmarknadsregler eller hur företaget självt agerar för att stärka sitt varumärke - kanske i form av olika miljöpolicyer eller CSR-policyer, som arbetsgivaren sedan agerar precis tvärtemot - ska man kunna vissla om det och omfattas av lagstiftningen. Vi är helt med på det.
Det vi är kritiska till är listan över vad som är missförhållanden eller allvarliga missförhållanden. Det står i propositionen att det kan vara till exempel kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter - självklart ska det omfattas - underlåtenhet att följa gällande föreskrifter - självklart - och korruption - också självklart. Alla de här sakerna räknade statsrådet upp utom en, och det är den sista som nämns: korruption med risk för liv, säkerhet och hälsa, skador på miljön, felaktigt eller obehörigt användande av allmänna tillgångar samt oetiska förhållanden.
Advokatsamfundet tar starkt avstånd från detta, vilket även Lagrådet gör. Då är frågan till statsrådet hur det ska definieras vad som är oetiskt förhållande.