Fru talman! Jag har varit kommunalpolitiskt aktiv
i snart ett tiotal år - för övrigt i samma kommun som
Karin Pilsäter, Botkyrka - och haft anledning att
någon gång emellanåt ägna en tanke eller två åt mo-
derat kommunalpolitik, eller rättare sagt moderat
politik i förhållande till kommunerna. Dess konsek-
vens och inre logik är inte alltid helt uppenbar.
I vissa sammanhang, närmare bestämt när det
handlar om att bekämpa det kommunala skatteutjäm-
ningssystemet, försvarar moderaterna den kommu-
nala självstyrelsen som vore den en helig relik hotad
av hedniska härskaror. "Bort med tassarna från våra
skatteintäkter i Täby, Vellinge och Danderyd! Vi
skall inte behöva dela med oss om vi inte vill. Och
det vill vi inte!" Den kommunala självstyrelsens
vackra princip får här tjäna som det fikonlöv som
nödtorftigt skall dölja den gamla vanliga klassegois-
men.
När det gäller att driva företag däremot gäller inte
den kommunala självstyrelsens principer längre. Då
kräver man lagstiftning som förbjuder kommunerna
att driva bolag. Det skall nämligen bara privata aktie-
ägare få göra. Medborgare sammanslutna i en kom-
mun skall inte få inkräkta på vinstmarginalerna.
Det är nämligen så orättvist, säger moderaterna.
Kommunerna har skattepengar och kan subventionera
sina företag och på det sättet konkurrera ut den lille
enskilde solarieägaren eller blomsterhandlaren.
Nåväl, det är något som i alla fall liknar ett argu-
ment. Men hur konsekventa är moderaterna? Det
finns som bekant stora, rika privata aktieägare också.
Familjen Wallenberg och Investor skulle, om man
ville, med sitt kapital i ryggen kunna konkurrera ut
vilken småföretagare som helst. Skall vi kanske, i den
fria konkurrensens intresse, förbjuda stora privata
aktieägare att driva företag?
Det vore i och för sig ett intressant förslag ur and-
ra aspekter, men något säger mig att moderaterna inte
är beredda att gå så långt i sitt försvar för småföretag-
samheten.
Även om moderaterna kraftigt överdriver den
konkurrenssnedvridning som kommunala bolag på-
stås göra sig skyldiga till - konkurrenslagen gäller för
övrigt även kommunala bolag - är det onekligen sant
att kommunala bolag ibland innebär ingrepp i den s.k.
fria konkurrensen. Ta t.ex. de kommunalt ägda, all-
männyttiga bostadsföretagen. De spelade i synnerhet
under 60- och 70-talen en stor och positiv roll för att
höja bostadsstandarden, hålla tillbaka hyrorna och
bygga bort bostadsbrist och trångboddhet. Det kunde
allmännyttan göra därför att man hade starka ägare
utan profitintressen, dvs. kommunerna, därför att
skattebetalarna via staten subventionerade ned ränte-
kostnaderna och därför att bruksvärdesprincipen
upphävde marknadens fria konkurrens när det gällde
hyressättningen.
Det är bara att beklaga att allmännyttans ställning
har försvagats kraftigt på senare år. Vi får väl hoppas
att den översyn av allmännyttans ställning som nu
skall ske leder fram till en vändning och att vi under
tiden lyckas förhindra att borgerligt styrda kommuner
säljer ut de kommunala bostadsföretagen.
Fru talman! Jag är medveten om att vi nu inte
skall diskutera bostadspolitik, men min poäng är
denna: Kommunala bolag är ofta till nytta för med-
borgarna, och de kan vara till nytta för medborgarna
just därför att de i viss mening upphäver eller begrän-
sar den fria konkurrensen.
Både Martinger och Pilsäter har tagit upp ett annat
argument. Man påpekar att insynen i de kommunala
bolagen fortfarande är mindre än i kommunal förvalt-
ning. Man säger att fiffelkultur från det privata nä-
ringslivet importeras i de kommunala bolagen.
Detta är eller kan vara ett problem, och det är
mycket möjligt att vi skall stärka insynen och den
demokratiska kontrollen över de kommunala bolagen
ytterligare, men vilken är Moderaternas och Folkpar-
tiets lösning? Att badhuset i fortsättningen skall dri-
vas i förvaltningsform eller att bostadsföretaget skall
övergå till att bli kommunal förvaltning? Nej, själv-
fallet inte. Moderaterna och Folkpartiet vill sälja ut de
kommunala bolagen eller lägga ut verksamheten på
entreprenad till privata bolag, där insyn och demo-
kratisk kontroll är näst intill noll och där fiffel- och
bågkulturen, i varje fall enligt Pilsäter, grasserar.
Moderaternas politik är på ytan ett försvar av den
fria konkurrensens principer men handlar i grund och
botten om en enda sak. Den handlar om att begränsa
den offentliga sektorn, om att begränsa den sfär av
samhället där det råder demokrati. Fru talman! Den
politiken måste med bestämdhet avvisas. Jag yrkar
därför bifall till utskottets hemställan under samtliga
moment.