Fru talman! Vi är nog överens i grunden om syn-
sättet på miljömässiga hänsyn även i samband med
offentlig upphandling. Men jag vill ändå lägga till en
synpunkt.
Vi har sådana här regler både på kommunnivå och
på nationell nivå, på goda grunder. Vi skall inte idea-
lisera tillvaron. Det är klart att det finns en påtaglig
risk, och det är inte bara en risk, det är en realitet, att
man i upphandlingen ofta styrs av intressen som har
att göra med att man i en kommun vill gynna det
lokala näringslivet. Det är mänskligt och naturligt.
Man har mänskliga kontakter och starka band. Man
vill på nationell nivå gynna svensk produktion fram-
för utländsk produktion.
Men detta är inte alla gånger liktydigt med att
man också vill ta fram de bästa och billigaste pro-
dukterna. Det blir som sagt andra hänsyn som tas. Det
kan med ett annat ord kallas för protektionism. Att vi
nu inom EU, som vi tillhör, utsträcker synsättet på
offentlig upphandling till att inte bara gälla på natio-
nell nivå utan också på EU-nivå kan i förlängningen,
när detta fungerar - vi är långt ifrån det - innebära
mycket stora vinster för människorna och skattebeta-
larna.
Jag tror inte att Sverige är det land som syndar
mest på området. Det finns betydligt värre exempel
på andra håll. Men detta är ett starkt skäl att ha denna
typ av regler. Det är därför principen om icke-
diskriminering är viktig. Visst skall vi kunna tillämpa
hårda miljökrav, bl.a. på kemikalieområdet. Men vi
skall inte använda det som täckmantel för att gynna
svenska produkter framför utländska, och vi skall inte
använda det som täckmantel för att gynna lokal pro-
duktion framför produktion någon annanstans i lan-
det.
Precis som med icke-diskriminering måste mil-
jökraven vara lika hårda oavsett var produkten till-
verkas. Om vi är överens om det synsättet kan vi gå
längre än hittills när det gäller att även ställa mil-
jökrav vid offentlig upphandling.