Fru talman! Jag hoppas att jag missförstod fi-
nansministern, därför att jag är fullkomligt övertygad
om att de upphandlare i kommuner och landsting som
ställer miljökrav är mycket angelägna om att skatte-
betalarnas pengar på alla nivåer skall hanteras på ett
så fördelaktigt, bra och effektivt sätt som möjligt.
Det finns många problem i EU som handlar om
varor men också om kemikalier. Vi kan se att om en
vara med kemikalier tas fram i ett land i EU så skall
varan ha fri rörlighet, vilket innebär att den kan inne-
hålla kemikalier som vi egentligen inte alls vill ha i
landet. Det här är ett stort problem och egentligen en
diskussion som jag har fört vid flera tillfällen när vi
har diskuterat kemikaliepolitiken. Men kemikaliepo-
litik och varor hänger intimt samman nu. Vi kan se att
en stor del av miljöproblematiken i världen är just
innehållet i varor.
Ett sätt att komma till rätta med detta skulle vara
att man i kommuner och landsting skall kunna säga
att produkter som man skall köpa inte får innehålla
kemikalier som vi gör allt för att slippa här i Sverige.
Man kan säga att det skulle vara ett alternativt sätt att
försöka styra kemikaliepolitiken i EU. Men det finns
en stor risk att det av EU uppfattas som ett sätt att
förhindra den fria rörligheten.
Detta är en problematik som vi inte kan hitta nå-
gon lösning på här. Samtidigt är det egentligen här vi
har klon. Skall vi i Sverige kunna säga nej till kemi-
kalier i varor som vi inte vill ha utan att det kolliderar
med den fria rörligheten? Det här är en fråga som jag
tycker är mycket intressant och som regeringen måste
ta tag i.
När det gäller kemikaliepolitiken har vi lyckats
behålla en del av de undantag vi hade när Sverige
gick in i EU 1994. Men vi kan säga att kemikaliear-
betet går mycket långsamt i EU och ofta kolliderar
med just det krav som finns på den fria rörligheten.
Jag skulle i ministerns slutreplik vilja höra: Finns
sådana här tankar i regeringen?