Fru talman! Jag har stor sympati för det miljöen-
gagemang som både Gudrun Lindvall och Carina
Hägg visar i den här debatten och kan i mycket stor
utsträckning dela det. Men jag ser det ändå som vik-
tigt att klargöra syftet med att vi har regler för offent-
lig upphandling. Det handlar naturligtvis om att yt-
terst hantera skattebetalarnas pengar så effektivt och
resurssnålt som möjligt. Det är mycket stora pengar
som vi förvaltar genom stat, kommun och landsting,
och det är ett ansvar för oss politiker att se till att det
inte slösas med de pengarna, att de inte används på ett
ineffektivt och olämpligt sätt.
Ett huvudsyfte med reglerna för upphandling är
just att säkerställa att så sker. Jag menar att det är ett
viktigt syfte som vi måste bibehålla också i framti-
den. Sedan är det ett relativt nytt inslag, som jag till
fullo har sympati för, att vi nu också väger in miljö-
mässiga hänsyn - och kanske kommer att göra det i
allt större utsträckning. Det får dock inte innebära att
vi åsidosätter det ursprungliga syftet med offentliga
upphandlingsregler. Där finns det, Gudrun Lindvall,
en skillnad mellan den offentliga sektorn och den fria
marknaden, som ju Gudrun Lindvall åberopar och
som vi skulle efterlikna. När det gäller den fria mark-
naden hanterar människor sina egna pengar och får ta
eventuella konsekvenser av sina mer eller mindre
kloka beslut. Den offentliga sektorn hanterar andras
pengar. Det är därför som vi har de här reglerna och
det är därför som man inte kan sätta likhetstecken
mellan offentlig sektor och aktörer på en marknad.
Jag anser att det är viktigt att ha de här reglerna.
Jag anser också att de principer som gäller inom EU
om icke-diskriminering och fri rörlighet på den inre
marknaden är viktiga och skall upprätthållas också i
framtiden.
Jag har redogjort för vad som pågår i Sverige och
i EU samt våra försök att få större klarhet på det här
området. Det handlar då kanske inte bara om att få
större klarhet i hur reglerna är utan också om att, om
så behövs, ändra reglerna. Det är en process som jag
räknar med kommer att ge oss ökad klarhet under
detta år.
Sedan är det så med allt internationellt samarbete
att det ofta går långsammare än man vill. Sverige är
ju, och det kan vi i och för sig vara glada över, ett av
de länder som driver på hårdast i miljösammanhang.
Vi har högre ambitioner än de flesta andra länder,
såväl i EU som utanför EU. Detta kan vi vara stolta
över. Samtidigt kan vi beklaga att det bromsas på sina
håll. Men detta kan inte vara ett argument för att vi
skall träda ur det samarbetet eller försöka tro att vi
kan lösa det här helt och hållet på egen hand.
Miljöfrågorna är till sin natur extremt internatio-
nella. Miljöproblemen stannar ju inte vid nations-
gränserna. Därför ser jag inget alternativ till att fort-
sätta att arbeta internationellt i EU och i andra sam-
manhang. Det har också den fördelen - nackdelen är
att det ibland går lite långsamt - att vi kan påverka
andra länder. Vi kan påverka beslut som fattas i inter-
nationella organisationer. Jag är övertygad om att
utvecklingen går åt rätt håll, även om vi skulle vilja
att den gick fortare.
Carina Häggs fråga om harmonisering mellan EU-
regler och vad som återfinns i internationella han-
delsavtal kan jag inte riktigt bedöma i alla dess as-
pekter. Men naturligtvis ser jag det som en strävan
som vi från svensk sida bör ha att så långt som möj-
ligt också i internationella handelsavtal tillämpa det
synsätt som vi har nationellt och i EU-sammanhang.