Herr talman! Det går bra att läsa innantill vad mer
eller mindre realistiska människor i Statsrådsbered-
ningen har satt på pränt. De tänker inte ett ögonblick
på de företag som verkar i Sverige eller på de männi-
skor som drabbas av dessa skattehöjningar. Ni går
ifrån det avtal som ni har slutit med svenska folket
genom att ta bort något som fungerar utan att det finns
något att ersätta detta med. Detta är inte i enlighet
med det som stod på röstsedeln. Man skulle inte hel-
ler riskera arbeten för de människor som finns ute i de
olika företagen i Sverige. I dag då Sverige är drabbat
av en rekordhög arbetslöshet genomför ni denna gi-
gantiska kapitalförstöring och kan åstadkomma såda-
na negativa effekter för Sverige och för svenska fol-
ket.
När jag hör Lisbeth Staaf-Igelström tala om vilka
förslag som nu skall läggas fram på trafikens område
handlar det bara om höjda skatter och åter höjda
skatter på företagsamheten, på de små och medelstora
företagen som skall ge oss möjligheter till ökad eko-
nomisk tillväxt. I detta läge med denna höga arbets-
löshet kommer dessa förslag utan att det finns någon
realism bakom. Det som Lisbeth Staaf-Igelström läste
upp för mig här är enligt min mening mer eller mindre
flum som ni driver på utan att ha någon realistisk
tanke bakom. Att riva ned och bygga upp ger jobb,
säger ni. Det finns t.o.m. en partikamrat till Lisbeth
Staaf-Igelström som sitter här i kammaren och som
säger att det är som krig, att man bygger nytt och att
det ger nya jobb. Är det ett resonemang att föra i
Sverige 1997 för att skapa nya riktiga jobb för de
människor som finns här utanför och inte har några
jobb i dag?