Herr talman! Även det här betänkandet innehåller,
som sagts av tidigare talare, ett antal förslag som har
debatterats här i kammaren vid många tidigare tillfäl-
len. Jag skall uppehålla mig vid några av reservatio-
nerna, där vi från Miljöpartiet har markerat vår syn på
energiskatterna.
Låt mig börja med en reservation som handlar om
biobränslen. Den är baserad på en motion från Cen-
terpartiet som vi tycker är väldigt bra. Den tar upp
frågan hur man med hjälp av skatterna skall kunna
gynna de bränslen som vi tror är bättre i ett hållbar-
hetsperspektiv, dvs. biobränslen, och försöka att pris-
konkurrera ut de bränslen som vi inte vill ha, dvs.
fossila bränslen, som släpper ut en hel del skadliga
ämnen.
Vi har från Miljöpartiet motionerat om detta vid
andra tillfällen, men vi har inte någon sådan motion
uppe till behandling i det här betänkandet. Vi tycker
ändå att det är viktigt att lyfta fram det faktum att vi
kan åstadkomma styrningseffekter med skatteverkty-
get och med hänsynstagande till marknadsekonomiska
regler få en sundare balans mellan de olika bränslena
för att på sikt bli av med sådant som vi inte vill ha.
Det som jag här i första hand vill lyfta fram är frå-
gan om uranskatt, som tas upp i betänkandet. Som har
sagts av andra talare har vi ju fått en uppgörelse som
förhoppningsvis leder till att vi kan avveckla kärnkraf-
ten. Vi har från Miljöpartiet delvis varit kritiska till
det sätt som man har valt att starta avvecklingen på,
men vi är naturligtvis väldigt positiva till att man
kommer i gång med avvecklingen. Man har ju nu
väntat i 17 år. Detta kallas av en del - litet överras-
kande - för en förtida avveckling. Hur man kan få det
till en förtida avveckling när det har gått så lång tid
innan man startat den processen är litet svår att förstå.
Vi menar att man borde ha prövat en variant för
att avveckla kärnkraften som har prövats med större
framgång i andra länder. Man har sett till att priset på
kärnkraften blir högre. Det har sin upprinnelse i att
kärnkraften i dag inte bär sina egna kostnader.
Vi har föreslagit en uranskatt, som tas ut på
energiinnehållet i den tillförda energin, alltså uran.
Kärnkraftverk är ju egentligen extremt ineffektiva.
Man använder ganska mycket tillförd energi för att
koka vatten och sedan generera el, och det mesta av
den energin går ut i luften eller i vattnet. En uranskatt
skulle ha en ganska positiv effekt på utvecklingen av
priserna på energi från olika källor. Detta skulle ha
den effekten att vi fick en annan prisrelation.
När man läser moderaternas reservation i ämnet,
där det sägs att man absolut inte skall ha uranskatt,
blir man oerhört förvånad. Men det kanske inte är så
konstigt. Det här är väl bara en i raden av ologiska
slutsatser som man på den kanten kommer fram till.
I reservation 6 från moderaterna om uranskatten
står det: Användningen av uran ger i sig inte upphov
till miljöfarliga utsläpp som kan beskattas. Det är
ungefär lika begåvat som att säga att det i sig inte ger
upphov till några skador att ramla från ett tiovånings-
hus. Det gör det ju inte. Det är när man slår i marken
som problemen uppstår.
Detta kan illustrera problematiken här: Modera-
terna har inte den insikten. Man har ett slags naiv
inställning som nästan gränsar till enfald när det gäller
kärnkraften och säkerhetsproblemen. Det är som om
man trodde att det inte går att ens tänka sig att ett
kärnkraftverk i Sverige skulle få problem eller have-
rera. Det är lika naivt som att tro att man inte kan
störta med svenska flygplan bara för att de är väldigt
säkra, eller att tro att man inte kan köra ihjäl sig i
svenska bilar, som är erkänt säkra. Det är något av
samma resonemang som ligger bakom: Svenska kärn-
kraftverk är så säkra, så de kan inte haverera; där kan
det inte ske några olyckor. Men verkligheten visar
någonting annat. Vi har dessutom konstanta utsläpp
från våra kärnkraftverk i dag.
Det är därför med tillfredsställelse som vi i alla
fall konstaterar att man nu äntligen kan påbörja en
avveckling, och sedan får vi hoppas att det träffas en
sådan överenskommelse att detta verkligen fullföljs.
Jag skall ta upp ytterligare en sak i det här sam-
manhanget, nämligen en motion som vi har väckt om
dieseldrivna personbilar. Det system som vi har i dag
när det gäller beskattning av dieselbilar innebär att
äldre bilar, som är litet sämre tekniskt sett och släpper
ut mycket ämnen i luften som vi egentligen inte vill ha
där, har en lägre beskattning än dieselbilar med nyare
teknik. Det har vi beskrivit i motionen. Vi tycker att
det vore rimligt att man tog detta på allvar. Om man
nu vill att biltrafiken skall minska sin andel av utsläp-
pen och problemen till miljön borde man styra detta.
Om man får till stånd en sådan ordning att det blir
förmånligt att byta ut gamla dieselbilar mot nyare
vinner man flera saker: dels får man bort den sämre
tekniken, dels öppnar man möjligheten att med de nya
bilarna köra på nya bränslen. De är nämligen bättre
anpassade och kan ställas om för att köra på
biobränslen eller diesel med biobränsleinblandning.
Det finns alltså stora fördelar med att se över detta. Vi
hoppas att det inte dröjer innan man på departementet
vaknar och genomför den förändringen.
Jag skall också bara kort kommentera reservation
21, som vi har ställt oss bakom, om fiskefartygen. Det
har vi gjort helt enkelt för att markera att det är orim-
ligt att man måste fara i väg långa sträckor för att
hämta beskattad bensin och sedan begära tillbaka de
skatter man har betalt. Det vore uppenbarligen enkla-
re att man fick skattereduktionen direkt genom att
man får tillstånd för de små fiskebåtarna att tanka
lågbeskattad olja direkt.
Jag har egentligen bara två yrkanden, och det är
bifall till vår reservationer om uranskatten, reserva-
tion 7, och om dieseldrivna personbilar, reservation
16.