Herr talman! Den energiöverenskommelse som
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänstern
kommit överens om är vi mycket kritiska till. Efter-
som vi av den anledningen inte kan ställa oss bakom
utskottets motiveringar rörande energiskattefrågorna i
detta betänkande avser vi från folkpartigruppens sida
att avstå i sådana voteringar. När regeringen senare i
vår lägger fram sina förslag beträffande energipoliti-
ken kommer vi att redovisa ett samlat motförslag.
Under den borgerliga regeringen beslutade riksda-
gen att Sverige skulle minska koldioxidutsläppen med
50-80 % under de närmaste 50 åren. Målet var en
frysning fram till år 2000 av 1990 års utsläppsnivå.
Därefter skulle utsläppen minska.
Vi har i Sverige genom FN:s klimatkonvention
från Rio de Janeiro 1992 förbundit oss att försöka
minska vår tillförsel av växthusgaser, varav koldioxid
är den viktigaste. Klimatkonventionen är en kom-
promiss mellan flera intressen, främst mellan industri-
och utvecklingsländer. I sitt nuvarande skick är kon-
ventionen i praktiken knappast folkrättsligt bindande,
men det betyder ju inte att den inte behöver följas. En
nations internationella anseende påverkas förstås av
om det finns ett samband mellan teori och praktik.
De farhågor som vi i Folkpartiet nu känner är att
klimatkonventionen blir ytterligare ett exempel på
svensk dubbelmoral. Först undertecknar Sverige kon-
ventionen för att sedan negligera den i det praktiska
beslutandet när det gäller t.ex. energipolitiken.
Sverige har dessutom vid EU-förhandlingar nu i
veckan fått rätt att öka sina koldioxidutsläpp med
5 %. Sverige tackade och tog emot! EU:s ordförande-
land, Holland, har uppfattningen att detta varit ett
uttalat svenskt argument. Det kan bara tolkas som att
den svenska regeringen inte tar hoten om klimatför-
ändringar på allvar. Detta är verkligen både upprö-
rande och anmärkningsvärt och bidrar naturligtvis inte
till Sveriges möjligheter att vara pådrivande när det
gäller kravet på en internationell koldioxidskatt.
Riksdagen måste få regeringen att förstå att det här
krävs att man med större kraft driver frågan om kol-
dioxidskatt inom EU.
Om EU införde en gemensam miniminivå för skatt
på koldioxidutsläpp skulle trycket öka på att finna
mer ekologiskt hållbara energikällor och att utveckla
energisnål teknik. Nu krävs det enhällighet för att
besluta om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Det vill vi från Folkpartiets sida ändra på. Det är
rimligt att sådana skatter som påverkar gränsöverskri-
dande miljöproblem lyfts över till gemenskapsnivån
och blir bindande genom majoritetsbeslut i minister-
rådet.
Utskottet avvisar i betänkandet Folkpartiets för-
slag om att det skall bli möjligt att införa bilavgifter.
Man har inte riktigt förstått att bilavgifter och mil-
jözoner är ett bra medel för att begränsa trafiken i
särskilt belastade områden. Vi vill att det skall vara
möjligt för kommunerna att införa bilavgifter i större
städer. Det motiveras inte alls bara av behovet av
medel för trafikinvesteringar utan också av miljöskäl.
Smidiga system för detta finns, vill vi påstå, redan
tillgängliga tack vare ny informationsteknik. Hur ser
ni socialdemokrater på trafik och miljö? Ni höjer
koldioxidskatten, förbättrar villkoren för leasingbilar
med en miljard och säger nej till bilavgifter. Vart för
sig ger varje förslag en dålig miljöprofil, och sam-
manlagt blir miljöprofilen mycket dålig.
Herr talman! Skatten på dieselbilar är i genomsnitt
cirka fyra gånger högre än skatten på bensindrivna
bilar. Det är en orimlig skatteskillnad, och den kan
inte motiveras med hänsyn tagen till miljöbelastning-
en. Dieselbränslet är enklare och mindre energikrä-
vande att framställa. En dieselmotor har också betyd-
ligt högre verkningsgrad än bensinmotorer. Det är
också, som framgår av reservation nr 16, möjligt att i
dieselmotorer använda rapsmetylester. De äldre die-
selbilarna, som är belagda med lägre skatt än de nya-
re, drar mer bränsle och saknar modern rening av
avgaserna. Fordonsbeskattningen av nya dieselbilar i
förhållande till inte bara bensindrivna bilar utan också
äldre modeller av dieseldrivna bilar är varken rimlig
eller rättvis från miljösynpunkt. Från Folkpartiets sida
instämmer vi i Miljöpartiets reservation nr 16.
Herr talman! När det gäller fiskefartyg anser vi att
det är angeläget att regeringen äntligen lägger fram ett
förslag till lösning av problemen för fiskebåtarna. Den
nya lagstiftningen, som infördes den 1 januari 1995
och som gäller den skattebefriade färgade dieseln, har
ställt till stora problem för fiskebåtarna. Skeppen får
inköpa den skattebefriade dieseln. Båtarna måste
däremot köpa den högbeskattade ofärgade dieseln för
att därefter kvartalsvis ansöka om att få skatten tillba-
ka. Det här är ju en väldigt byråkratisk process, men
också ekonomiskt ofördelaktig för fiskebåtarna. Yr-
kesfiskarnas ekonomiska föreningar gör stora gemen-
samma inköp för att få låga dieseloljepriser. Den oljan
är färgad när den levereras och får alltså endast an-
vändas av fiskeskeppen. Ett skepp skall vara minst 12
meter. Fiskebåtarna drabbas på detta sätt av högre
dieselpriser på mellan 1,50 kr och 2 kr exklusive den
skatt som de måste ligga ute med.
En stor del av det mindre tonnaget riskerar på
grund av detta att slås ut, och det genom en lagstift-
ning som egentligen var ämnad att befästa skattefrihet
för fiskefartyg oavsett bränsle. Regeringen har varit
mycket senfärdig med att rätta till detta missförhål-
lande, så det är viktigt att riksdagen ger regeringen ett
tillkännagivande om krav på snabb åtgärd, och inte
bara väntar och ser.
Herr talman! Jag står naturligtvis bakom alla re-
servationer som Folkpartiet har lämnat in. För att
vinna tid i kammaren nöjer jag mig med att yrka bifall
till reservation nr 3 och reservation nr 16.