Fru talman! I de beslut som regeringen har fattat
när det gäller asylpraxis finns det inga beslut som
indikerar att det är fråga om några skärpningar,
tvärtom. Under det senaste året har vi alla kunnat
notera att man säger att praxis har skärpts.
Som Georg Andersson väl vet, har jag och
regeringen snabbt reagerat på dessa påståenden. Vi
har tillsatt en oberoende utvärdering för att få ett
underlag för att kunna se om dessa påståenden kan
bekräftas eller avfärdas. Den utvärderingen
kommer att presenteras i början av april. Då får vi
ett underlag för att diskutera dessa frågor. Det har
inte funnits några som helst indikationer eller
intentioner från regeringen om att asylpraxis skall
skärpas.
Jag har också sagt att det finns anledning för
regeringen att reagera om det skulle bekräftas att
praxis har skärpts. Men låt oss avvakta den
utvärderingen!
Georg Andersson frågar vem som har ansvaret för
att man inte mycket kraftfullt har utnyttjat den kvot
som nu har ställts till förfogande. Bakgrunden till
att en stor kvot infördes var att vi inte ville stänga
gränserna genom viseringsbeslutet. Nu visar det sig
att ett antal människor ändå har kommit hit som
spontant asylsökande. Det gäller ca 5 500
människor från Exjugoslavien. Genom en kraftfull
kvot vill vi visa att vi inte vill stänga gränserna.
Kvoten skall inte heller bara behöva användas till
direkt akut skyddsbehövande utan också till en
vidare krets av släktingar utöver dem som ryms
inom det anhörigbegrepp som finns i
utlänningslagen. Hittills har ca 1 000 platser
utnyttjats inom ramen för kvoten.
Dessutom sades det i propositionen att detta
erbjudande från Sverige skulle finnas som en
beredskap om UNHCR får behov av det. Jag tycker
att det är bra om man kan utnyttja så många platser
som över huvud taget är möjligt inom ramen för
den här kvoten före den 1 juli. När det gäller nästa
års budget har vi dessutom sagt att vi är beredda att
utöka den kvoten om det skulle finnas ytterligare
behov.
Georg Andersson läste upp ett referat av några
kommentarer i anslutning till beslutet förra året.
Där fanns en beskrivning som visade att de allra
flesta som kom på slutet -- när det kom ungefär
1 600--1 700 personer i veckan -- kom direkt från
Kroatien. Där hade de redan skydd och humanitär
hjälp som Sverige bidrar till. Då tyckte vi att det var
bättre att ställa en kvot till UNHCR:s förfogande
där de kan välja ut dem som bedöms vara de mest
skyddsbehövande och där UNHCR behöver hjälp.
Sedan talar Georg Andersson om de människor
som lider inne i enklaverna. Vi har alla sett dessa
mycket påfrestande bilder. Vi har alla mått illa av
det lidande som människor utsätts för. Men hur
skall vi i Sverige påverka den situationen, Georg
Andersson? Skall människor åka ner och försöka ta
ut dessa personer ur enklaverna? UNHCR och
Räddningsverket kan ju över huvud taget inte ens
ta sig in i enklaverna för att leverera mat och
förnödenheter. Detta är ett lidande. Vi skulle
naturligtvis gärna vilja underlätta den här
situationen. Men hur skall det gå till så som det ser
ut där nere? Försök inte att skylla den situationen
på bestämmelser om kvoter eller visumbeslut och
liknande! Det påverkar inte situationen där nere.
Maj-Lis Lööw säger att vi kryper bakom UNHCR
när det gäller asylsökande österifrån och sådana
som finns i Ryssland och de baltiska staterna. Vi är
i Sverige lyhörda för vad UNHCR önskar, och
UNHCR har önskat hjälp från Sverige när det
gäller asylprövning, lagstiftningsåtgärder och
uppbyggnad av ett mottagningssystem i de baltiska
staterna och Ryssland. Vi har ställt upp på det. Vi
har personer som är verksamma i dessa länder. Jag
har själv varit dit och talat med mina
motsvarigheter där. Vi har ställt pengar, erfarenhet
och material till förfogande, och vi driver också
tillsammans med IOM ett projekt som möjliggör
för framför allt studenter som har fastnat i Moskva
att återvända till sina hemländer.
Fru talman! Jag vill till sist också säga att jag
naturligtvis inte utesluter att kvoten kan användas
också på det sätt som här efterfrågats.