Fru talman! Georg Andersson har ställt fyra frågor
om flyktingkvoten. Georg Andersson frågar vad
regeringen gjort och avser göra för att de
deklarerade intentionerna angående överföring av
kvotflyktingar från f.d. Jugoslavien skall kunna
uppfyllas. Han frågar vidare om Sveriges insatser
för kvotflyktingar från f.d. Jugoslavien utförts på
ett tillfredsställande sätt, vilka insatser regeringen
och berörda myndigheter gör för att på ett
tillfredsställande sätt tillgodose önskemål om
invandring av anhöriga till kvotflyktingarna.
Slutligen frågar Georg Andersson vilka insatser
regeringen gör för att möjliggöra mottagande av
kvotflyktingar från andra områden än f.d.
Jugoslavien.
Jag vill inleda med att jag här i kammaren den 1
mars 1994 som svar på en fråga av Berith Eriksson
lämnat en ingående redovisning av hur regeringen
handlagt frågan om överföring av flyktingar från
f.d. Jugoslavien och vad regeringen föreskrivit om
Invandrarverkets möjligheter att kunna föra över
personer från f.d. Jugoslavien till Sverige. Jag vill
också erinra om att det svenska beslutet om
viseringstvång inte innebar ett totalt stopp för
skyddsbehövande från f.d. Jugoslavien. Sedan
beslutet fattades i juni 1993 har ca 5 500 personer,
varav ca hälften från Bosnien kommit till Sverige
som asylsökande. Därtill kommer kvotflyktingar
och anhöriga. Sedan viseringstvånget infördes har
regeringen fortlöpande underrättat sig om hur
situationen vid den bosnisk-kroatiska gränsen
utvecklat sig.
För någon månad sedan besökte en delegation från
Kulturdepartementet Kroatien för att på ort och
ställe studera förhållandena. UNHCR finns väl
representerade i området och kan vid behov
utnyttja de kvotplatser bl.a. Sverige ställt till deras
förfogande. Problemet med de bosnier som inte
kan lämna områden inne i Bosnien därför att de
stängts in i enklaver är djupt beklagligt men
påverkas inte av de svenska
viseringsbestämmelserna.
Överföring till Sverige sker i samarbete med
UNHCR. Regeringen har, efter överläggningar
med UNHCR, angivit vilka kriterier som bör
tillämpas och Invandrarverket har det löpande
ansvaret och överlägger med UNHCR om hur
uttagningarna bör ske. Det har i inget fall
förekommit att Sverige nekat ta emot fall som
UNHCR aktualiserat för överföring hit.
Invandrarverket har tillämpat den ordning som
gällt sedan länge för kvotöverföringar till Sverige,
d.v.s. att med personal på platsen så långt möjligt
försöka utreda de individuella fallen. Verket har
numera ändrat sina rutiner så att man i större
utsträckning gör utredningarna efter flyktingens
ankomst till Sverige. Arbetet har därigenom
kunnat förenklas och utresorna till Sverige kan ske
snabbare än tidigare. Jag utgår ifrån att
Invandrarverket utvecklar sitt arbetssätt så att man
snabbt och flexibelt, tillsammans med UNHCR,
före den 1 juli kan överföra så många
skyddsbehövande som möjligt inom ramen för
kvoten.
Anhöriga till de kvotflyktingar som kommer till
Sverige har rätt till familjeåterförening i enlighet
med bestämmelserna i utlänningslagen. Ofta tas
dock hela familjer ut för överföring inom kvoten.
Om familjemedlemmar eller släktingar inte kan
överföras tillsammans kan de senare komma i fråga
för överföring till Sverige, antingen som
kvotflykting eller som anhörig. De bosnier som
befinner sig i Sverige har möjlighet att i Sverige
ansöka om uppehållstillstånd för anhöriga som
befinner sig inne i Bosnien-Hercegovina. Sverige
tillgodoser således på olika sätt önskemålen om
anhöriginvandring.
Sverige ger, som framgår av propositionen om en
utökad flyktingkvot, under detta budgetår
möjlighet för 500 kvotflyktingar från andra
områden än f.d. Jugoslavien att komma till Sverige.
Om UNHCR anser att Sverige bör ta emot fler än
500 kvotflyktingar från andra delar av världen än
f.d. Jugoslavien finns möjligheten för regeringen
att besluta om att ta emot sådana flyktingar inom
den ram om 1 800 personer som riksdagen anvisat.
För nästa budgetår har regeringen föreslagit att den
totala nivån för överföringar till Sverige skall ligga
i storleksordningen 1 800 personer. Regeringen
följer tillsammans med UNHCR noga utvecklingen
och om ökade behov skulle uppstå, har regeringen
för avsikt att återkomma till riksdagen.