Fru talman! Jag hoppas att de deltagande riksdags-
ledamöterna ursäktar om jag samlar ihop frågorna
litet och inte svarar på var och en av dem. Jag tror att
vi gemensamt sparar litet tid så. Jag svarar på frågor-
na oavsett vem det är som har ställt dem, om jag får
uttrycka det så.
Möjligheten att anställa en egen assistent kommer
inte att försvinna. Grunddragen när det gäller möjlig-
heten att arbeta i kooperativ, att ta det egna arbetsgi-
varansvaret osv. kommer också att finnas kvar.
Däremot diskuterar vi timersättningen. Vi har inte
kommit fram till någon nivå på timersättning, men det
blir inte den låga timersättning som det fanns förslag
om i själva utredningen. Utredningen gick inte ut på
remiss, eftersom vi bedömde att den var litet väl
hårdhänt. Därför har vi under hand fört diskussioner
med företrädare för organisationerna för att på det
viset få fram ett material som skulle vara bättre an-
passat till en gemensam uppfattning och därmed ock-
så skulle kunna vara ett bra material att grunda en
proposition på.
Propositionen kommer att kunna behandlas under
våren. Det betyder att den kommer inom några veckor
fr.o.m. i dag.
Sedan är då frågan vad det finns för möjligheter.
Flera av riksdagsledamöterna var inne på vilka möj-
ligheter det finns att göra besparingar utan att gå in på
en individuell försämring, dvs. att man går den en-
skilda personens egna behov för när.
Jag kan peka på en sak. Efter två revisioner och
genomgångar kan vi konstatera att den hopsparad
tiden under ett år visar sig ligga någonstans mellan
6 % och 8 %. Det är alltså den tid som ligger kvar och
som inte är använd. Där pågår en diskussion om man
möjligen, i stället för att kunna spara ihop tid under ett
helt år, kan tänka sig att göra det under kortare tid och
få en tätare prövning. Det skall inte vara så att indivi-
den inte skall få sina behov tillgodosedda, men pro-
centuellt ligger det kanske tid ute som inte används.
Där finns alltså ett besparingsutrymme som har att
göra med reformens konstruktion och inte med den
individuella prövningen. Det tror jag är mycket vik-
tigt.
Sedan är då frågan om det finns andra besparingar
att göra. Det är viktigt att hålla en balans mellan vad
som är personlig assistans över 20 timmar och det
som är kommunernas ansvar, dvs. vad skolan, barn-
omsorgen, dagcenterverksamhet och annat skall stå
till tjänst med. Vi vet att det sociala stöd som finns i
grupper och kollektiv är mycket bra för den enskilda
individen i många sammanhang. I andra sammanhang
måste den enskilda funktionshindrade även då ha
personlig assistans.
Jag kommer att förtydliga detta i propositionen.
Det fanns med i den ursprungliga utredningen av
propositionen men klargjordes inte senare i lagstift-
ningen. Det kommer att finnas möjligheter för leda-
möterna att granska detta i anslutning till propositio-
nen.
Fru talman! Jag får möjlighet att komma tillbaka i
ytterligare repliker, men avslutningsvis vill jag un-
derstryka det jag säger i mitt inledande skriftliga svar,
nämligen att det finns en enig riksdag bakom detta
och att det finns ett mycket starkt försvar inom rege-
ringen för detta. Med tanke på kostnadsutvecklingen
som hade sin grund i en för lågt budgeterad prognos
är det ändå viktigt för en regering att känna ansvar för
den framtida kostnadsutvecklingen. Därmed skall vi
också kunna bygga in en kostnadskontroll i en kom-
mande propositionen som, och det vill jag understry-
ka, säkrar den här reformen för framtiden. Det är mitt
syfte med den diskussion som pågår nu.