Fru talman! Jag vill här ta upp några tankegångar
som vi inom Centerpartiet har när det gäller assistan-
sersättningen. Som socialministern sade var syftet
med assistansersättningen, som ingår i handikappre-
formen från den 1 januari 1994, att ge funktionshind-
rade och personer med annat handikapp en bättre
livskvalitet. Så har skett, men det har visat sig att
statens kostnader för reformen blev mycket högre än
vad man kunnat förutse när den infördes. Det är där-
för rimligt att reformen nu har setts över.
Centerpartiet har ställt sig bakom vissa besparing-
ar som beslutades om i samband med regeringens
kompletteringsproposition våren 1995. Nu har enligt
massmedierna socialministern uttalat att besparingen
kanske inte behöver ske i den omfattning som var
tänkt. Från vår sida kommer vi i varje fall att se över
vilka effektiviseringar som är möjliga att göra utan att
den enskilde drabbas av avsevärda försämringar.
Det förslag som utredningen har lagt fram behöver
ses över ytterligare. Det kan knappast ses som en
samhällsbesparing att flytta över kostnader från staten
till kommunerna. Det måste gå att finna andra kon-
struktiva lösningar. Centerpartiet är över huvud taget
tveksamt till att i nuläget lägga ut ytterligare uppgifter
på kommunerna.
Det är med tillfredsställelse vi noterar att social-
ministern avvisar utredningens förslag om att barn
under 16 års ålder skall undantas rätten till assistan-
sersättning och personlig assistent. Rimliga upp-
växtvillkor för dessa barn och ungdomar är en del av
grunden för bättre livskvalitet senare i livet.
Till slut vill jag säga att vi avvaktar förslaget i den
kommande propositionen.