Fru talman! Jag vill tillika med övriga talare tacka
för att den har frågan tagits upp. Den har väckt en hel
del oro ute i verksamheten, där enskilda människor
under en kort tid har känt ett människovärde. Det är
faktiskt vad det handlar om. Det handlar om mänskli-
ga rättigheter som människor känner är på väg att tas
ifrån dem. Jag har haft förmånen att träffa människor
som har kunnat börjat studera på ett annat sätt, som
har kunnat sköta ett arbete, på grund av att de haft
denna personliga assistent. Det är fantastiskt att få
känna det.
Det är mycket i svaret som är bra. Många av de
frågor som jag hade tänkt att ställa är redan ställda.
Jag skulle vilja ställa en fråga som gäller besparingar-
na. Det är väldigt svårt att göra stora besparingar utan
att det drabbar enskilda. Har man gjort någon kost-
nadskalkyl över vad det skulle kosta att göra stora
besparingar? Det handlar inte om att ta bort assistan-
sen - det är ju det inte tal om. Jag har en känsla av att
vi ibland har svårt att se helheten, att se det kommuni-
cerande kärlet och att kostnaderna kommer någon
annanstans.
Jag tycker att det är en mycket viktig fråga när vi
har ekonomiskt svåra tider. Då måste vi försöka att
bilda oss den uppfattningen.
Jag är också mycket glad över att barn under 16 år
även fortsättningsvis skall kunna få den här möjlighe-
ten. En huvudfråga är hur man skall driva detta.
Kommer det i fortsättningen att finnas möjlighet för
kooperativ att göra det? Jag har försökt att sätta mig
in i ett av kooperativen, nämligen STIL-projektet,
som jag tycker gör ett föredömligt arbete här i Stock-
holm.