Fru talman! Kommunernas verksamhet är viktig
för medborgarna. I den ryms mycket av den nära
service som är nödvändig för välfärden för medbor-
garna i landet. Det gäller inte minst kärnverksamhe-
ten som vård, skola och omsorg. Den måste garante-
ras alla på likvärdiga villkor. Därför är statens bidrag
till kommunerna viktigt, dels som ett allmänt finansi-
ellt stöd, dels för att utjämna de skillnader i förutsätt-
ningar mellan kommuner och landsting som finns.
Saneringen av statens finanser som Centerpartiet
har medverkat till har gjort det möjligt att höja bidra-
gen kraftigt till kommunerna. Sammantaget har 22
miljarder tillförts och kommer att tillföras sektorn
under åren 1996-2001. Därmed garanteras vård,
skola och omsorg. Det är dit som pengarna skall gå.
Det är en något märklig debatt som börjar utspela
sig här. Det finns tydligen en klar skiljelinje mellan
dem som vill ge kommunerna möjlighet att verka för
medborgarna och dem som inte vill det genom att dra
ned på resurserna. Det får naturligtvis konsekvenser
från olika synpunkter. Det är viktigt, tror jag, att man
försöker tala om vad detta får för konsekvenser.
På en punkt delar jag åsikterna hos de talare som
hittills har talat från denna talarstol. Det är viktigt att
vi sätter fler människor i arbete för att öka skattein-
komsterna till kommunerna. Men jag ser det svårt att
få ihop detta med att man, samtidigt som man vill öka
resurserna och satsa på sysselsättningen, skall minska
på resurserna till kommunerna som är en viktig bit för
serviceverksamheten, näringslivet, sysselsättningen
och för dem som skall arbeta i de sysselsättningsska-
pande instrumenten. Mer vård och omsorg, men
mindre pengar till dem som hanterar vård, skola och
omsorg. Bättre kommunal service, men mindre peng-
ar till dem som står för den kommunala servicen.
Ökade aktiviteter och sysselsättning och lägre skatter,
men bort med utjämningssystemen, som just ger
förutsättningen för att fler kommuner på ett likvärdigt
sätt skall kunna ge den service som krävs för en livs-
kraftig sysselsättningsverksamhet över hela landet.
Den här politiken går inte ihop.
Inte minst kommunalskatteutjämningen är ju vik-
tig för att utjämna skillnaderna mellan kommunerna.
Där kommer förmodligen ett utredningsförslag i mor-
gon som en kontrollstation till följd av vad vi i Cen-
terpartiet tidigare har krävt. Utvärderingen av skatte-
utjämningssystemet indikerar tydligt att viktningen av
olika faktorer inom utjämningssystemet inte motsva-
rar de faktiska kostnaderna och missgynnar de kom-
muner som haft en negativ befolkningsutveckling och
hög arbetslöshet och som har hög medelålder. Vi
tycker att skatteutjämningssystemet måste ändras så
att större vikt ges åt befolkningsstrukturen och kom-
muner som har befolkningsminskning. Förändrad
sysselsättning och hög arbetslöshet slår med dagens
system igenom direkt. Det bör därför byggas in
bromsmekanismer så att effekten neutraliseras under
en övergångstid. En övergångsperiod skulle leda till
en smidigare intäkts- och kostnadsanpassning. Krite-
rierna för t.ex. kollektivtrafik och individ- och famil-
jeomsorg bör förändras. Detta menar vi är viktiga
beslut som borde ges en inriktning från den här kam-
maren.
Det kommunala skatteutjämningssystemet behö-
ver förändras för att det skall bli en bättre regional
balans. Tar man bort det, är det uppenbara risker för
att klyftorna i samhället kommer att öka på en rad
områden och inte minst mellan rika och fattiga kom-
muner.
För att inte utrymmet för vård, skola och omsorg
skall minska som följd av den s.k. Törlingdomen i
Arbetsdomstolen, vill regeringen i budgetpropositio-
nen tillföra kommunerna 1,3 miljoner kronor. Det gör
man genom att föreslå att 200-kronan, som alla beta-
lar i inkomstskatt, skall gå direkt till kommunal in-
komstskatt.
Detta tycker vi är ett onödigt krångligt tillväga-
gångssätt. Detta gör man förmodligen för att kringgå
ramarna. Det är ett sätt att tillgodose Vänsterpartiet i
dess krav på ökade resurser till kommunerna i en
form av efterhandskonstruktion. Genom denna kring-
gående rörelse snedvrider man också fördelningen av
statsbidragen mellan kommunerna. Vi tycker att detta
är en onödig omväg för en engångsåtgärd som ökar
byråkratin. Vi föreslår i stället att man skall ge peng-
arna direkt till kommunerna i det fördelningssystem
och med den fördelningsnyckel som finns. Därige-
nom skapar man bästa möjliga förutsättningar för alla
kommuner att få del av pengarna.
Vi tycker vidare att det kommunala anslaget på
drygt 1,4 miljarder, som vi föreslår, skall tillföras
kommunsektorn direkt och att man också skall räkna
in 150 miljoner kronor för 1999 för ombyggnad av
äldrebostäder. De bör ingå i det generella statsbidra-
get till kommunerna för nästa budgetår.
Det är nu inte möjligt, fru talman, för mig att göra
ett yrkande om detta sedan beslut om ramarna har
fattats.
Min fråga till majoritetens talesman i denna debatt
är slutligen varför man inte skall fördela dessa pengar
- vi är ense om nivån - på gängse sätt för att på det
sättet tillse att även fattiga kommuner får del av
pengarna på ett rättvist sätt och för att inte misskre-
ditera dem och ge mer till de kommuner som inte
behöver det.