Fru talman! Först och främst finns det en onödig
motsättning mellan arbetstillfällen i kommunsektorn
och arbetstillfällen i den privata sektorn. Man kan ju
inte få fler arbetstillfällen i privat sektor om man
minskar de arbetstillfällen som behövs inom den
kommunala sektorn.
Vad moderaterna egentligen förespråkar är ett
systemskifte. Genom att växla lägre skatter mot
mindre bidrag och subventioner leder moderaternas
skattesänkarpolitik till starkt negativt fördelningspo-
litiska effekter. Solidariteten minskar och orättvisorna
ökar. Det sker en inkomstöverföring från kvinnor till
män, framför allt från kvinnor med lägre inkomster
till män med högre inkomster.
I stor utsträckning finansieras de totala skatte-
sänkningarna med minskade transfereringar och be-
sparingar i sådana trygghetssystem som a-kassa,
tandvård, sjukvård och läkemedelsförmåner.
Moderaterna föreslår inte bara sänkta ersättnings-
nivåer i sjukpenningen, i föräldraförsäkringen och i
arbetslöshetsförsäkringen från 80 % till 75 %. De vill
också införa ytterligare en karensdag i sjukförsäk-
ringen, försvaga arbetslöshetsförsäkringen genom
sänkt lägsta dagpenning, skärpa arbetsvillkoren och
successivt införa en bortre parentes. Detta är stora
nedskärningar som innebär att de personer som är i
störst behov av samhällets stöd är de som i första
hand tvingas bidra till finansieringen genom uteblivna
eller försämrade förmåner.
Det är stor skillnad mellan moderaterna och
Vänsterpartiet i det här fallet.