Fru talman! Vi fick nu lyssna på Camilla Dahlin-
Andersson, Folkpartiet, angående specialdestinering
av de tillkommande statsbidragen, men vi fick inte
något svar på hur man i praktiken skall kunna göra
denna öronmärkning i ett system där allt hänger
samman. Vi har tidigare i finansutskottet ställt frågan
men har inte fått något svar. Men Camilla kanske kan
ge ett svar i dag. Från Folkpartiets sida har man tidi-
gare varit varma anhängare av ett generellt system,
men som så ofta pendlar Folkpartiet mellan två helt
olika uppfattningar.
Av den samlade offentliga verksamheten är det
kommunerna som har huvuddelen och staten en
mindre del. Ändå präglas den kommunala ekonomin
starkt av det statsfinansiella läget liksom den sam-
hällsekonomiska utvecklingen i stort. Det är glädjan-
de att konstatera att svensk ekonomi nu står på en
stabil fast grund, till skillnad från hur det var för fyra
fem år sedan. Nu förbättras också situationen på ar-
betsmarknaden. Det är av särskilt stor betydelse för
kommunerna, eftersom deras inkomster till så stor del
är beroende av hur sysselsättningen och lönerna ut-
vecklas.
Om vi nu går till anslagen under budgetens ut-
giftsområde 25 ser vi att de omfattar merparten av
statens utgifter för kommuner och landsting. Bidra-
gen lämnas främst i form av ett allmänt finansiellt
stöd till kommuner och landsting, men också i form
av bidrag för att åstadkomma likvärdiga ekonomiska
förutsättningar mellan de olika kommunerna och
landstingen. Riksdagen har fastställt ramen till
103 565 miljoner kronor. Det är en imponerande
summa pengar - 103 565 miljoner kronor.
Angående det statliga utjämningsbidraget är det,
precis som Agne Hansson sade, så att Utjämningsbe-
redningen presenterar sitt betänkande nu i veckan.
Min förhoppning är att vi skall få en bra diskussion
om utredningens förslag. Jag hoppas också att vi skall
kunna få breda lösningar. Det här är ett viktigt områ-
de, och det berör alla kommuner, så jag ser fram emot
att få en bra diskussion om det här förslaget.
Jag vill passa på att kommentera Gunnar Axéns
anförande. Han påstod att nuvarande utjämningssys-
tem skulle vara grundlagsstridigt. Då vill jag gärna
veta på vilket sätt det är grundlagsstridigt. Vad gjorde
i så fall konstitutionsutskottet för fel när man till-
styrkte det här systemet? Moderaterna brukar ju säga
att riksdagen inte skall emot ett enhälligt lagråd. Då
frågar jag: På vilken saklig grund anser Gunnar Axén
att man kan gå emot det här enhälliga lagrådet.
Jag vill också kommentera den rapport som Stefan
Fölster skrev för ESO i våras. I den utredning som
gjordes om utjämningssystemet tittade man också
noga på vad som styr en kommuns handlande. Det
har inte med inkomstutjämningen att göra. Invånarna
i en kommun jobbar inte mindre om kommunen
skulle få en krona mindre. Det är andra faktorer som
styr både individers och kommunalpolitikers beteen-
den.
Det är viktigt med en god kvalitet i äldreomsor-
gen. Där kan jag instämma med en motion från
Vänsterpartiet. Genom det ökande statsbidragen, de
s.k. Perssonpengarna, får kommuner och landsting
möjlighet att behålla och utöka sin personal, inte
minst inom äldreomsorgen. Utskottet framhåller att
det genom den förda politiken och den uppgörelse
som träffats mellan Socialdemokraterna, Vänsterpar-
tiet och Miljöpartiet har skapats goda möjligheter att
undan för undan förbättra kvaliteten i äldreomsorgen.
Allmänt anser utskottet att det nu finns samhälls-
ekonomiska förutsättningar för en god inkomstut-
veckling hos kommunerna dels genom att skatteun-
derlaget växer, dels genom det kraftigt ökande stats-
bidragen. Då kan vi också fortsätta att ordentligt
utveckla kvaliteten i skolan, vården och omsorgen. I
förhållande till 1996 års nivå blir det en höjning av
statsbidraget med hela 22 000 miljoner kronor år
2001. Vem kunde 1996 ha förutsett en så kraftig
ökning?
I den moderata motionen hävdar man att med de-
ras politik skulle den kommunala ekonomin förbättras
med 2,7 miljarder 1999, bl.a. beroende på bättre pro-
duktivitetstillväxt och avregleringar. Alldeles bortsett
från att de mycket omfattande skattesänkningar som
föreslås i motionen skulle leda till starkt ökade klyftor
så har motionens räkneexempel inte mycket med
verkligheten att göra. För övrigt har ju Mikael Oden-
berg erkänt i TV att det moderata budgetalternativet
inte håller. Med Moderaternas politik är riskerna stora
att Sverige ånyo kommer i ett läge med instabila
statsfinanser med negativa effekter för både före-
tagsklimatet och den ekonomiska tillväxten.
Här vill jag kommentera det Gunnar Axén sade
om att Sverige skulle ha rasat från toppen till botten.
Det är riktigt att Sverige har rasat i OECD:s BNP-liga
vid två tillfällen. Det var 1978-1981 och ännu mer
1991-1994. Det var alltså när vi hade borgerliga
regeringar. Nu har vi under den senaste mandatperio-
den börjat klättra upp. Vi har kommit upp från 18:e
till 15:e plats. Vi kommer också att klättra vidare, det
är jag övertygad om.
Jag noterar att Moderaterna i sitt senaste budge-
talternativ har gjort väsentliga jämkningar i sitt sätt
att redovisa konsekvenserna i statsbudgeten av sina
förslag för kommunsektorn. Med bred marginal över-
skrids den fastställda ramen för utgiftsområde 25.
Men det innebär ändå inte något ökat utrymme reellt
sett för kommunerna. I andra sammanhang brukar ju
Moderaterna förespråka tydlighet, läsbarhet och klar-
het när det gäller redovisningar. Så varför, Gunnar
Axén, är er motion så svåröverskådlig och svårge-
nomtränglig?
Kristdemokraterna hävdar att kommunerna med
deras förslag nästa år får ett nettotillskott på
1 000 miljoner kronor. Även om ni kristdemokrater
säkert har ett gott uppsåt är problemet att ni har ett så
svagt och ihåligt budgetalternativ att ni tyvärr inte
klarar att finansiera de här 1 000 miljoner kronorna. I
debatten den 2 december lovade Mats Odell bot och
bättring - eller hur Mats Odell? - till nästa år när det
gäller Kristdemokraternas budgetalternativ. Vi får väl
se om ni klarar att finansiera alla de utgifter som ni då
föreslår.
Sedan vill jag kommentera detta där Per Landgren
hänvisade till Jerzy Einhorn. Jag ifrågasätter inte
Jerzy Einhorns engagemang. Dock satt Jerzy Einhorn
själv i riksdagen när den borgerliga regeringen 1993
minskade statsbidragen till kommuner och landsting
med 7 ½ miljarder kronor. Sedan vi socialdemokrater
1994 kom i regeringsställning har vi t.o.m. i år tillfört
12 miljarder i nivåhöjning av statsbidragen. Till år
2001 kommer nivåhöjningen av statsbidragen att vara
22 000 miljoner kronor.
Med tanke på den ekonomiska krisen, och det lå-
nebehov på ca 230 miljarder som fanns i statens bud-
get 1994 när vi tog över efter den borgerliga rege-
ringen, är jag stolt över att vi nu har ekonomin i ba-
lans och att vi till 2001 kan öka nivån på statsbidra-
gen med 22 000 miljoner kronor som går direkt till att
stärka skolan, vården och omsorgen. Min fråga till
Per Landgren är: Hur stolt är Per Landgren över att
föreslå resurser till sjukvården som Kristdemokrater-
na inte har finansierat?
Som jag sade är det så att kommuner och lands-
ting nu till följd av en framgångsrik budgetsanering
fått stora nya resurser. Men Kristdemokraternas poli-
tik har tyvärr inte klarat att skapa de finansiella förut-
sättningarna för att tillgodose de ökande behoven av
vård och omsorg.
Som vi kunde höra sade Agne Hansson att Cen-
terpartiet motsätter sig att 200-kronan skall utgöra
kommunalskatt under år 1999. Centern vill i stället
höja det generella statsbidraget med 1,3 miljarder
kronor. Utskottet konstaterar att Centerpartiets förslag
för år 1999 reellt sett ligger på samma nivå som bud-
getpropositionens förslag. Utskottet föreslår bifall till
propositionens förslag beträffande anslagen och av-
slag på motionerna.
Finansutskottet betonar i betänkandet den utveck-
ling som har skett de senaste åren. Under perioden
har en varaktig låg inflation och låga räntor etable-
rats. Det befrämjar inte minst tillväxten inom den
privata sektorn. Det kommer också att få stor betydel-
se för kommunernas och landstingens inkomstut-
veckling.
Fru talman! De kommunala skatteinkomsterna
förväntas bli högre än vad som förutsågs i vårpropo-
sitionen till följd av bl.a. en ökad sysselsättning och
högre löneökningar. En annan positiv sak är att kost-
naderna i kommunerna för socialbidrag och arbets-
marknadsåtgärder kan förväntas bli mindre. Även
med hänsyn tagen till den internationella utveckling-
en räknar vi med en ökad konsumtion och ökad verk-
samhet i kommunerna. Och när kommunerna ökar
verksamheten får vi fler i arbete. Det gör att vi nu får
större möjligheter ute i kommunerna att ge en god,
trygg vård och omsorg åt barn och gamla samt att vi
kan få en allt bättre utbildning för alla barn och ung-
domar.
Jag ber att får yrka bifall till utskottets förslag i
alla dess delar samt avslag på reservationerna.