Fru talman! Moderata samlingspartiet har i parti-
och kommittémotioner förordat en annan politik än
den som nu förs av regeringen och dess rödgröna
stödpartier. Vår politik syftar till att skapa förutsätt-
ningar för ett ekonomiskt, social och kulturellt väx-
ande Sverige - ett Sverige där grunden för vårt väl-
stånd är att människor har jobb, ett Sverige där män-
niskors trygghet inte är beroende av kortsiktiga poli-
tiska beslut och ett Sverige där framtidstron åter kan
spira.
Den kommunala sektorn har expanderat kraftigt
sedan 1960-talet. Till traditionellt kommunala upp-
gifter har fogats nya. 1960 arbetade drygt 270 000
människor i den kommunala sektorn. Antalet syssel-
satta har fyrdubblats och drygt 1 miljon människor
arbetar kommunalt i dag. Kommunsektorns utgifter
motsvarar ungefär 25 % av Sveriges bruttonational-
produkt. Vårt välstånd har inte utvecklats i samma
takt. Tvärtom har Sverige rasat från toppen till botten
i de internationella välståndsligorna.
År 1999 beräknas den samlade kommunsektorns
inkomster uppgå till nästan 463 miljarder kronor. Av
detta är 67 % skatteinkomster, 20 % statsbidrag och
13 % övriga inkomster. Grunden för den kommunala
ekonomin är således skatteintäkterna, dvs. den andel
av medborgarnas inkomster man tar i anspråk. Det
bästa sättet att stärka kommunernas ekonomi och
skapa utrymmer för god service och lägre skatter är
därför att se till att skattebetalarna blir fler. Om sys-
selsättningen ökar så att arbetsinkomsterna ökar med
1 % årligen i tre år förbättras skatteintäkterna med
ca 10 miljarder kronor. Detta visar att kommunernas
ekonomiska problem främst löses genom en politik
som leder till att fler jobb växer fram.
Aktuella undersökningar av kommunal verksam-
het visar tydligt att det inte finns något direkt sam-
band mellan verksamhetens kostnader och kvalitet.
Tvärtom finns det många exempel på att ökade anslag
leder till att skattebetalarna får sämre valuta för peng-
arna genom lägre produktivitet. Regeringens politik
ter sig därför sorgligt kortsynt när man ger sken av att
problemen kan lösas genom ytterligare statsbidrag i
stället för genom tillväxt av skatteunderlaget, genom
reformer och genom en prioritering av de viktigaste
verksamheterna.
Genom att staten ständigt ändrar kommunernas
förutsättningar försvåras en långsiktig kommunal
politik. Regeringens politik hindrar den nödvändiga
moderniseringen av gamla strukturer i kommunsek-
torn.
Ledande företrädare för flera fackliga organisatio-
ner inom sjukvårdssektorn skrev i Dagens Nyheter i
november 1997 att de från olika utgångspunkter
"dragit slutsatsen att en helt annan och friare organi-
sation än den nuvarande har mycket stora väl-
färdsvinster att erbjuda en bättre fungerade vård till
samma eller lägre kostnad". Men socialdemokraterna
saknar viljan och förmågan att göra nödvändiga orga-
nisationsförändringar. Priset för denna brist på ledar-
skap betalas av de människor som får hålla till godo
med sämre service i vård och omsorg, sjukvårdsköer
och med en skola som inte ger tillräckliga kunskaper.
Det är socialdemokraterna och dess stödpartier
som skall ställas till svars för Sveriges sönderfallande
välfärd.
Fru talman! Moderata samlingspartiet har tidigare
föreslagit en översyn av de uppgifter kommunerna
bör ha ansvar för i syfte att åstadkomma en renodling
till de egentliga kärnuppgifterna. En sådan översyn
bör göras bl.a. för att minska kommunernas obligato-
riska åtaganden. Vidare bör också tydligare fastställas
vilka uppgifter en kommun får ha. Det finns anled-
ning att se över kommunallagens bestämmelser i
detta avseende. En mer distinkt rollfördelning ger
också förutsättningar för den privata tjänstesektorn att
växa och skapa nya jobb och säkerställer en bättre
valfrihet för medborgarna.
Det kommunala självstyret får inte gå före med-
borgarnas frihet att välja och deras möjligheter att
forma sina egna liv. Subsidiaritetsprincipen, dvs. att
beslut skall fattas på lägsta effektiva nivå, måste
gälla. Viktiga frågor, som t.ex. val av barnomsorgs-
form, skall avgöras av familjen vid köksbordet och
inte genom ett förvaltningsbeslut i en kommun. Den
översyn som vi menar måste genomföras skall också
sätta tydliga gränser för vad en kommun skall få ägna
sig åt med skattebetalarnas pengar.
Just nu är det viktigaste att kommunerna fortsätter
ett förändringsarbete som innebär att medborgarna
kan få mer för varje skattekrona genom avregleringar
och konkurrensutsättning i förening med tydlig prio-
ritering av kärnuppgifterna. Det krävs långsiktiga
reformer för att åtgärda systemfel i den offentliga
sektorn.
Det lokala skatteunderlaget är kommunernas vik-
tigaste inkomstkälla. Således måste det föras en poli-
tik som leder till att fler företag startas, att de små
vågar anställa fler och att de stora inte flyttar utom-
lands. Endast så kan fler människor få nya riktiga
jobb och kommunernas ekonomi stärkas.
Om kommunerna dessutom kunde bedriva sin
verksamhet friare och mer anpassat till lokala förut-
sättningar samtidigt som de handlade upp produktio-
nen i konkurrens skulle medborgarna få ut mer för
varje skattekrona - och utrymme för fler skattesänk-
ningar skapas.
Fru talman! Grunden för relationen mellan stat
och kommun måste vara att det som uppburits i
kommunalskatt alltid går till den kommun där skatten
erlagts. Kopplingen mellan kommunalskatten och det
kommunala beslutsfattandet måste vara tydlig för att
vi skall kunna stärka förtroendet för demokratin.
Regeringens brott mot detta samband är ett grund-
skott mot den kommunala självstyrelsens grundläg-
gande princip.
I en ESO-rapport har Stefan Fölster beskrivit en
rad av oss tidigare påvisade effekter, bl.a. att låg
sysselsättningsgrad och hög arbetslöshet ger en
kommun större intäkter än om nya jobb skapas. Det
är först när en utflyttning från en kommun äger rum
som negativa effekter på ekonomin uppstår. Situatio-
nen leder till att kommunen inte har några incitament
att medverka till ekonomisk tillväxt. Däremot har den
tydliga incitament att förhindra utflyttning till andra
kommuner med jobb. Sjunker arbetslösheten relativt
sett minskar bidraget till kommunen. Blir fler arbets-
lösa ökar bidraget.
Till detta kommer att kommuner med en befolk-
ning om sammanlagt ca 1,2 miljoner människor på-
verkas av rena pomperipossaeffekter när den egna
skattekraften ökar. Om en invånare får arbetsinkomst
kan kommunens samlade intäkter minska. Vi har
under ett antal år påvisat dessa orimliga effekter.
Utjämningssystemet strider mot grundlagen och
påverkar kraftigt snedvridande samhällsekonomins
funktionssätt. Långsiktigt finns det bara förlorare med
dagens system.
Fru talman! Basen för kommunal ekonomi är
skatteintäkterna. När det går bättre för svensk eko-
nomi och när fler får nya riktiga jobb ökar kommu-
nens skatteintäkter utan att skattesatsen behöver hö-
jas. Om den ekonomiska tillväxten är god skapas
successivt ett utrymme för skattesänkningar.
Den ekonomiska politik som Moderata samlings-
partiet förordar skapar förutsättningar för ett snabbare
växande skatteunderlag. Genom en avreglering av
arbetsmarknaden, en bättre fungerande och mer flexi-
bel lönebildning och lägre skatt på investeringar och
arbete skapas betydligt fler arbetstillfällen i företagen
runt om i Sverige. Det leder bl.a. till att kommunernas
kostnader för socialbidrag och arbetsmarknadsåtgär-
der kan sjunka.
Det finns ett mycket tydligt samband mellan
skattenivå och sociala kostnader. Detta kan bl.a.
åskådliggöras av att om kommunalskatten höjs, förlo-
ras omedelbart ca 30 % av höjningen i ökade kostna-
der, främst i form av socialbidrag. På motsvarande
sätt minskar en kommuns kostnader när skatten
sänks.
Det är viktigt att det sociala skyddssystem som
bl.a. socialbidragen utgör får utformas utifrån lokala
förutsättningar. Det är inte rimligt att riksnormer som
prövas av domstolar skall förhindra att kommunerna
får bedöma sådana ärenden utifrån lokal kännedom
och erfarenhet. I dag förhindras många kommuner att
på ett lokalt anpassat sätt utveckla sin verksamhet på
det sociala området. Den statliga regleringspolitiken
förefaller grunda sig på den felaktiga inställningen att
kommuner inte skulle leva upp till sitt sociala ansvar
utan statliga rikslikare. Socialdemokraterna saknar
uppenbarligen tilltro till sina egna kommunalpoliti-
ker.
Genom en kombination av att den kommunala
verksamheten renodlas och effektiviseras, av att tidi-
gare tillskott till statsbidraget utnyttjas och av att
ekonomin utvecklas starkare skapas utrymme för att
sänka den kommunala utdebiteringen samtidigt som
kvaliteten på kommunal service säkras.
För att möjliggöra sänkt kommunalskatt i hela
landet föreslår vi att staten övertar kostnader som
åvilar kommunerna. Vi föreslår i annat sammanhang
att en nationell skolpeng införs. Innebörden av försla-
get är att staten övertar finansieringsansvaret för
grundskolan år 2000, då motsvarande 10 miljarder
kronor tillförs kommunsektorn. År 2001 tillförs 20
miljarder kronor. Kommunerna svarar för mellan-
skillnaden intill det att staten genom fortsatta bespa-
ringar kan finansiera grundskolan helt. Kommunerna
avlastas därmed kostnader för grundskolan som år
2000 motsvarar en sänkning av den kommunala utde-
biteringen med 1 krona och år 2001 ytterligare 1
krona.
Moderata samlingspartiet står bakom finansie-
ringsprincipen. Det innebär att kommunernas ekono-
miska ställning inte skall förändras genom statliga
beslut. Ett antal förändringar i nuvarande avvägning
av uppgifter mellan stat och kommun föreslås i denna
motion liksom skattesänkningar som påverkar det
kommunala skatteunderlaget. I alla dessa avseenden
kompenseras kommunerna fullt ut för minskat skatte-
underlag eller ökade kostnader. Full kompensation
lämnas således för förslagen om grundavdrag för barn
vid den kommunala beskattningen, för den särskilda
skattesänkningen för arbetsinkomster vid den kom-
munala beskattningen och för andra skatteförslag.
Fru talman! Eftersom riksdagen den 2 december
fattat beslut om andra ekonomiska ramar och riktlin-
jer än de som vi moderater föreslagit, avstår vi från
att delta i de påföljande detaljbesluten. Däremot yrkar
jag bifall till reservation 2 och hänvisar i övrigt till
vårt särskilda yttrande i betänkandet.