Herr talman! Det är självklart att jag är beredd att
diskutera vad de nya reglerna innebär och vilka till-
kortakommanden som kan förekomma. Det är just
därför som jag - samtidigt som de nya reglerna börja-
de gälla - har tagit initiativ till tillsättandet av en
statlig kommitté som skall följa utvecklingen. Regler-
na är bra. Vi har också tagit den oro som framfördes
under remissdebatten om de nya reglerna på allvar.
Därför är det viktigt med en uppföljning.
Enskilda exempel är viktiga. När vi här i kamma-
ren diskuterar skolpolitik som gäller de kommunala
skolorna vet vi också att enskilda exempel är viktiga
för att de ger en bild. Men det är också viktigt att
kunna se helheten och vad som hänger samman med
reglerna och med andra problem i systemet.
En del av de problem som Andreas Carlgren be-
skriver är tyvärr sådana problem som många skolor,
både fristående och kommunala, brottas med och har
brottats med under en längre tid. Problemen har inte
bara funnits sedan de nya reglerna för de fristående
skolorna kom, utan de fanns också i det tidigare sys-
temet, t.ex. detta med sena beslut om den budget man
hade att arbeta med. Det kan bli absurda konsekven-
ser för en enskild skola om man får beslutet väldigt
sent. Det blir det i allmänhet också för en kommunal
skola, och det inträffade också med de tidigare bi-
dragsreglerna för fristående skolor. Jag är därför inte
säker på att detta är en fråga om de nya reglerna utan
kanske snarare om en del tillkortakommanden när det
gäller den kommunala förvaltningen och beslutspro-
cessen över huvud taget.
Sedan vill jag också säga till Andreas Carlgren att
det inte är sant att rekordmånga skolor har fått avslag.
Det finns en skola som Skolverket har sagt nej till när
det gäller bidrag utifrån de nya reglerna, och det kan
man inte kalla rekordmånga.
Jag vill säga till Ulf Melin, som i ett tidigare in-
lägg tog upp olika citat från kommunalpolitiker, att
Ulf Melin vet ju mycket väl att ingen har rätt eller
möjlighet att strunta i lagar, förordningar eller myn-
dighetsbeslut. Självfallet gäller lagar, förordningar,
skollag och Skolverkets beslut i alla kommuner, och
det är också det som blir resultatet.
Ulf Melin utmålar de tidigare reglerna som så
mycket bättre och säkrare för de fristående skolorna.
Sanningen är att de tidigare reglerna sade att man
skulle ha en viss procentsats av den genomsnittliga
kostnaden och inte hundra procent av den egentliga
skolkostnaden i kommunen. Det var ju på inget sätt
regler som gav säkrare resurser, för de varierade ock-
så år från år och från kommun till kommun. I be-
slutsprocessen i det systemet var det också väldigt
olika kvalitet när det gällde hur snabbt man fick fram
besluten. Så jag kan inte se att det finns någon prin-
cipiell skillnad mellan säkerheten i det systemet och i
det system som vi nu har. Fristående skolor skall
tilldelas resurser enligt samma principer som de
kommunala skolorna.
Jag vill säga till Carina Hägg att jag inte känner
till utvecklingen av de alternativa pedagogikerna i den
kommunala skolan. Men jag har inget intryck av att
de minskas eller sparas bort. Tvärtom är mitt intryck
att vi ser en ökad mångfald också inom den kommu-
nala skolan. Det välkomnar jag, för jag tror att det är
bra att skapa en sådan mångfald för att göra det möj-
ligt att anpassa undervisningen för flera elever.
Även om det är viktigt med valmöjligheter inom
skolväsendet, kan det inte ersätta det viktiga inflytan-
det på den skola där man går. Man skall inte vara
tvungen att välja mellan olika alternativ som den enda
vägen till inflytande. Inflytandet för elever och föräld-
rar är en av de högst prioriterade frågorna som rege-
ringen har drivit mycket aktivt under den här perio-
den. Vi har också fattat en rad beslut för att stärka
elevers och föräldrars inflytande i skolan.